Era snuskigaste historier (ej S.e.x)
Kan berätta en historia från smekmånaden vi nyligen kom hem ifrån. Vi åkte jorden runt och var bl.a. på Fiji. Ett av stoppen var på en VÄLDIGT avlägsen ö, där vår fina förutbeställda "bungalow" visade sig vara en flätad hydda. Det var hål överallt och det mesta kunde ta sig in.
De sex dagar vi bodde där påminde mest om ifall man skulle gå in i Skansenakvariet, öppna alla burar och lägga sig och försöka sova. Tack vare myggnätet över sängen kunde jag stå ut med de miljonerna flygfän, gigantiska nattfjärilarna, gräshopporna etc. En morgon när vi gick ut i "badrummet" (ett skjul på baksidan), stod det en jättestor krabba i duschen i försvarsställning (lite kul efteråt men just då blev man lite lätt skräckslagen).
Geckoödlor är söta när de är 5-10 cm, men i badrummet hade vi ca 20 cm långa och några cm tjocka. Dessa kom även in i hyddan.
Värst av allt var en kväll när jag kom hem före maken och hittade en gigantisk SPINDEL (sedan länge min stora fobi) på väggen - brun, hårig och med 5 cm långa ben. Jag gick och rådgjorde med maken och vi bad om hjälp hos personalen. Han som följde med dödade den med handen och när vi frågade om han tyckte den var stor skrattade han bara och skakade på huvudet.
Nästa kväll när vi gick hem gick vi förbi hyddan där ett engelskt par bodde och de hade en likadan spindel. Nästa morgon kom vi förbi deras hydda igen och då satt de likbleka på trappan. Vi undrade om de inte fått bort spindeln. Jo då, sade de, men det var bara en baby! De hade hittat en som var ca 3 ggr så stor, med 15 cm långa ben!!!! Vi fick se en digitalbild av den. Den hade sedan försvunnit så de visste inte var den var!
Den kvällen drack vi en hel innan vi lade oss, och letade inte alltför mycket efter djur i taket. Jag var ganska glad när vi åkte därifrån...
Det enda bra som kom ut av det hela är att jag nu är i princip botad mot min fobi, vad gäller svenska spindlar! Jag har sett en "långben" härhemma efteråt, som jag var jätterädd för tidigare, men nu vågade jag t.o.m pilla lite på den! Däremot hade jag kanske inte räknat med att smekmånaden skulle bli terapi...