Hur visste ni att han/hon var den rätta?

Vilken fin tråd!

Det som fick mig att vilja leva fullt ut med min blivande var när jag som vanligt rasade mig igenom allt som jag gjort så många ggr förut i ett antal förhållanden. Som vanligt sa det PANG och allt kraschade på ett hemskt sätt. Jag mådde sämre än någonsin och min tråkiga livshistoria kom ifatt mig. Jag behandlade min blivande väldigt illa och jag var beredd att storma vidare ensam, utan honom.

Då gjorde han något som ingen annan någonsin gjort. Han stannade kvar, tog all skit och gjorde klart att det fanns andra vägar att gå. Han fattade MIG, han fattade hela bilden och han hade modet att bryta mönstret på sin egen bekostnad. Han led verkligen men väjde inte en millimeter från att vi var vi. Allt annat kan svaja och storma men vi står kvar!

Jag får säga att hans "uppoffring" var en total chock och jag kunde inte fatta att det fanns någon som var så osjälvisk och framför allt någon som tyckte jag var SÅ mycket värd att satsa på. Han var ingen mes (som jag tyckte då), han var, ÄR, den starkaste människa jag träffat och jag insåg vad han verkligen betydde - allt!

Inte kärlek vid första ögonkastet, knappt ens en bit in i förhållandet. Den kärlek jag känner för honom idag klubbade ner mig nånstans i mitten av vårt förhållande, hårt och brutalt men åh, så underbart....