det blir ett lugn i kroppen, iallafall för mig 
Man vet att han är där och kommer alltid vara där, utan att för den delen ta honom för given, men det är en trygghet att veta att även om världen bara är skit och allt går åt helvete en dag så har man alltid en famn att krypa upp i. man är aldrig ensam utan man har inte bara en underbar make utan en underbar bästa vän i en och samma person. Vi träffades unga och det kändes som att hitta hem direkt
jag känner igen detdär! lite så var det för mig med när vi träffades, jag mådde väldigt dåligt och var van att avverka vänner och pojkvänner på löpande band för att ingen orkade med mig, vilket såklart gjorde att jag mådde ännu sämre. jag var stundvis väldigt klängig och stundvis avvisade, visste inet alls vad jag ville och var fruktansvärt svartsjuk eftersom jag, precis som du inte värderade mig högre än något man får under skosulan. Men han stod kvar, som en klippa, och ignorerade mitt dåliga beteende, stöttade mig när jag mådde bra, han tog inte vad som helst men han stod kvar. Och det motiverade mig till att verkligen söka hjälp, att ta tag i all skit som man gått igenom, för att bli den bästa flickvän, och nu fru, som jag kan bli för det är det han förtjänar, och det är det jag förtjänar. nu ett par år senare mår jag jättebra och tycker både om migsjälv och livet. och han stod kvar genom allt och står fortfarande kvar, såna som han växer inte på träd
