konvaljen skrev 2010-11-04 09:47:59 följande:
God morgon på er alla. Scones någon? Förstår mkt väl att man inte ska klampa in i trådar hipp som happ,bara för att man följt dom i smyg... Kruxigt att vara "ny" dock,man vill så gärna "vara med" och stötta,vräka galla över livet i allmänhet och glädjas över alla lyckoämnen men man vågar inte riktigt av risk för att känna att man klampar in på ngn annans revir.Tanttråden verkar sååå mysig och ni verkar alla vara riktigt "goa"(och starka) kvinnor.. Som Flamman tex,hoppas din makes polett snart ramlar ner och han märker vilken otroligt kärleksfull och stark kvinna du verkar vara. Är väl så att ibland ver man (männen....) inte vad dom har mitt framför näsan förrän det är försent..Äsch vilket riktigt töntinlägg det blev,skyller på att jag bara fått i mig en kopp kaffe ännu...
Tack! Men nu känner jag att jag måste klargöra här en sak. Min make är inget monster. Han älskar mig djupt och är mig lojal. Han skulle kunna hugga av sig armen för mig och barnen, utan att tveka. MEN, han har väldigt kort väg mellan tanke och handling och kan inte styra sina impulser särskilt bra. Ni vet, man tänker en massa elaka saker men man lägger band på sig i sista sekunden, för man vet att man egentligen inte menar det utan att man bara är upprörd. Min make har inte den impulsstyrningen, utan det kommer ut direkt, utan censur liksom. Och sedan kan han ångra sig enormt, men där är det lite svårare att få ut ett förlåt, för det där med känslor är väldigt jobbigt... Ja, det är väl en av orsakerna till att man misstänker den diagnos man misstänker...
Men ibland tycker man ju att som vuxen måste man ta ansvar för vad man vräker ur sig och sina handlingar. Problematiskt är vad det är! :-S