Tantvarning – om igen!
*suck* trodde det var ett storstads syndrom. Det där med avståndet alltså...
*suck* trodde det var ett storstads syndrom. Det där med avståndet alltså...
Välkommen! Jag älskar allt vad handarbete heter. Har alltid gjort... vet inte om det blir mer accepterat ju äldre man blir folk glor ändå när man sätter sig och stickar på allmän plats.
Vinkar tillbaka till Daa *vink* hoppas du mår bra!
Hmm undrar om vi pendlar längs samma väg?
Lyx!
Du kan ju gissa var min dotter har plockat upp hela sitt register med svordomar...
Japp! i bilen när mamma hennes kör.
God morgon alla älskade tanter!
Jag är uppe i ottan idag igen. Några av barnen är hos ärkeaset den här veckan så tanken har varit sedan länge att jag skulle försöka jobba av en del.
Det hindrar ju inte att jag är trött - JÄTTE trött efter att knappt ha sovit. Har vaknat flera gånger av att hjärnan gått på hägvarv.
Jag ska nu svara på några mail som har legat i min inbox och blivit sur degar. Sånt som ramlat in i det egna företaget... sen ska jag duscha och åka till mitt dagjobb.
Puss på er alla!
Tant Liz jag addar dig genast till mina favoriter.
Usch känner mig grinig som bara den. Ska ha möte med chefen nu och han har inte ens dykt upp på kontoret ännu. Är redan efter bara två månader skitless på hans oförmåga att komma i tid någonsin! Vi är vuxna människor och borde vid det här laget ha lärt oss att estimera tiden som går åt att förflytta sig från en punkt till en annan… *morr*
Nu undviker jag att cykla i trafiken då jag tycker att det är jätte läskigt- tantvarning!
Som bilist är jag ständigt rädd för att få en cyklist på motorhuven även om jag kör lugnt och sansat.
Go kväll på er,
kliver in med te kopeen i ena handen och tobleronen i den andra. Någon som vill ha?
Känner mig slut körd och less på maken. Har haft det körigt på jobbet idag, men det har varit oke,j tills karl skrället på andra sidan kanalen bestämmer sig för att exet är ute efter att få tillbaka mig... *suck*
Ni tanter som känner mig sen förut kanske minns förra året vid den här tiden när stämningar och domstolsmöten flög genom luften. Lyckades ju undvika rättegång, men det var tungt och energi krävande. Nu ett år senare när vi har börjat prata med varandra - FÖR BARNENS SKULL - har maken fått spöken på hjärnan och kommer med den ena anklagelsen efter den andra. *dubbelsuck*
Tror jag skulle valt celibat och singellivet i alla fall när det kommer till kritan.
Aha! Nu fick jag ju tårar i ögonen också! *kram*