Flamman, jag har bestämt mig för att inte ge mig in i våttåtårrt-tråden, och jag kan inte skriva i din gästbok, så jag kommenterar här vad du skrev där, fastän det blir lite råddigt.
Jag blev SÅ illa berörd av hur den mamman behandlar sin styvdotter! Jag förstår att det är svårt som utomstående att göra något, men jag vet inte om jag ändå hade kunnat hålla mig från att ta ett allvarligt snack med någon av föräldrarna. Så hjärtskärande!
Flamman: 
Jag läste vad du skrivit, men tyvärr så kommer jag fortfarande inte in på din sida...?
Tinker, varför införde de denna nya regel? Visst ska barnen lära sig duscha, men jag antar att det måste ha varit någon typ av problem som fick dem att införa detta?
Läste i tidningen härom dagen att många unga inte vill duscha i skolan... Jag tycker att det är synd om det är tecken på en allmän prydhet i samhället; när den nakna kroppen blivit helt och hållet sexualiserad, då är det klart att man inte längre kan vara naturligt naken bland andra. Men det är samtidigt förståeligt med tanke på att det numer är så lätt att fota/filma och sedan lägga ut på internet med hjälp av mobiltelefoner. Jag tror att det förekomemr som en form av mobbning. De har det inte så lätt, barna. 
Jag lever inte upp till mina egna krav på mig själv på jobbet, och känner mig dålig för det. Samtidigt är min pojkvän så duktig tycker jag, och jag har svårt att inte jämföra mig. Utanför jobbet har jag också mycket att göra, mest sångrelaterat. De sakerna går bra, men tar egentligen för mycket av min tid och energi, och jag känner mig otillräcklig.
Och så går jag hos en psykolog, vilket nog är det värsta. Jag jobbar på en fobi som jag fick i våras, och det går framåt, men känslomässigt frestar det på. Jag har nämnt det försiktigt i tidigare tanttråd, att detta uppkom i samband med en period av ångest förut i år, som bara långsamt förbättrats. Hos psykologen analyseras inte det, utan det är bara specifikt probleminriktad kbt. Vilket är bra. Men jag önskar att jag visste vad jag kunde göra något för att inte börja må dåligt igen.
Annars är jag egentligen nöjd med livet, det är bara inte helt problemfritt. Jag bytte pojkvän i maj, vilket var dramatiskt, men ett lyft.
Ja, det var i USA som jag fick ångest, och sedan höll den i sig i två-tre månader innan det började vända... Och under samma period var det alltså problematiskt med min pojkvän - och mannen jag egentligen ville ha. Det låter som värsta grejen, men det knasiga var att jag inte riktigt orkade bry mig, för att jag mådde så dåligt över andra grejer. Kanske lika bra att ta allt dåligt samtidigt och ha det bra sedan.
Och du, jag kom på en sak just när jag postat. Vad dum jag är som låter mina problem definiera hur jag mår! Vem kan förvänta sig en problemfri tillvaro? Nä, nu ska jag vara glad åt det som är bra istället, resten av dagen iaf. 
Blä, nu behöver jag skriva av mig lite snabbt... Har precis varit hos psykologen och det är så J-LA jobbigt! Bara massa obehagskänslor som far omkring i kroppen nu och jag vet inte hur jag ska kunna släppa dem så att jag får fokusera på jobbet istället. Fy F-N!
Fjosok, förresten. Jag är inte heller något fan av julen. Vilken tur i alla fall att du har Festen att se fran emot!! Men jag skulle fråga dig en annan sak; är det inte så att en väninna till dig är med i Melodifestivaeln? Jag tyckte att det var ett namn där som jag kände igen?
(Okej, det kanske inte är värsta grejen, Cantis känner antagligen en massa folk som är med. Men det är lite kul ändå, blir ju mer spännande att kika om det är en person man träffat. Jag hittade också en gammal barndomsbekantskap på artistlistan i DN.)
Men en dålig chef svarar ju inte på något annat sätt... Jaja, hoppas det blir bättring nu i alla fall! Och vilken tur de har som fått dit dig!
