I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Kan konstatera att vila har gjort nytta. Inte bra ännu men så mycket bättre. Skall se till att inte sabba detta idag med någon falsk trygghet.
Förlåt att jag varit så gnällig sista dagarna!
Kan konstatera att vila har gjort nytta. Inte bra ännu men så mycket bättre. Skall se till att inte sabba detta idag med någon falsk trygghet.
Förlåt att jag varit så gnällig sista dagarna!
En liten fråga som kanske mest riktar sig till Hvidis, men vem som är fri att svara. Har legat o funderat på detta de sista nätterna. E har ju som sagt tänder på gång vilket stör sömnen och hon hamnar i våran säng pä nätterna när hon vaknar o skriker. Men som läget är nu är det enbart nära nära nära mig som duger, kunde hon skulle hon krypa in i mig. Inatt när hon kom in låg hon jättefint hos maken enda tills jag kom tillbaka från toabesöket då blev det skrik o gnäll tills hon låg hos mig. Hur tusan gör man om hon är sådan om några månader samtidigt som jag skall amma den lille??
Har du haft det problemet Hvidis?
Eller Villemoa? Eller någon annan?
Vet inte varför jag tänkte mest på Hvidis här...
Leksi vad skönt att du känner att det gjorde nytta med en dags vila. Tycker inte du skall ha dåligt samvete.
Villemoa tror nog också det är som du säger. Hon märker ju att något händer. Maken säger ofta att det inte är så konstigt att hon reagerar hon märker ju att jagi nte kan ta henne som vanligt. Jag tycker jag lyfter och bär på henne massor men har ju varit tvungen att minska lite på det för att hålla. Och inte kommer hon lika nära mig längre för det är en stor mage emellan. Den märker jag att hon stör sig på.
Skall absolut göra allt för att ha henne nära och med mig sedan när det amning stor del av dagen.
Herregud sitter här och sorterar bilder av E, vi tänkte att vi kanske någon gång skulle få tummen ur o beställa fotobok/böcker. Ialla fall mitt i detta hittar jag bilder på mig och magen när Spillevinken låg där i. Förstår nu varför jag aldrig tyckte jag kände mig riktigt riktigt höggravid. Magen var ju nästan plattare när hon föddes än vad magen är nu v.29.
Jag fortsätter spama. Kan ju inte bara sitta o stirra på alla otroligt söta bilder på våran bustjej. Hon är tokig!
Men jag måste säga att jag undrar hur 17 jag skall klara av den kära treårstrotsen. Hon är ju trotsig så det räcker redan nu. Och bara det där att det skall vara en jakt att klä på henne varje dag. HOn älskar att gå ut, men att komma till mig o sätta på sig ytterkläderna det går itne för sig, man skall åla sig o smita o se till att mamma får jobba. Eller krypa upp på köksbordet när jag tittar bort eller eller.... Jag älskar verkligen henne, men hur skall man ta sig igenom 3-års åldern jag blir ju nipprig värre emllan varven redan nu.
Nu skall jag gå o äta snart. Är vrålhungrig o måste ha energi när maken kommer hem vid lunch. Lurade hem honom på lunchdate...