Tack för goa ord!
Min förlossningsberättelse:
Efter att ha blivit framflyttade flera dagar så fick vi äntligen komma in till förlossningen på tisdagen den 11 september för igångsättning.
Undersöktes o trots alla veckor med sammandragningar o värk i magen så var tappen helt omogen.
Fick 1/4 dels tablett var 4e timme som skulle sätta igång förlossningen. Får lite oregelbundna sammandragningar, tittar på star Wars filmer (hinner med 4 av 6 st) under dagen. Sitter på pilatesboll, rullar med höfterna o tränar på profylaxandning.
Kl 23 är vi rätt trötta o undersökning visar att inget har hänt....tradigt. Ber då om någon smärtlindring så att jag kan få sova, får petidin o sover sen till kl 04 när jag får nästa dos tablett, somnar om.
Vaknar vid 06, känner att tabletten som ska lösas upp under tungan fortfarande ligger kvar. Frågar om det påverkar medicineringen men det är lugnt. Har mer molvärk i magen, teckenblödning i bindorna
Är vit som ett lakan o tokkräker!
Kl 0730 börjar jag få kraftiga sammandragningar, Undersöks o är 2 cm öppen, hinnorna sveps (tror jag, vattnet går iallafall). Börjar med lustgasen o mår såklart dåligt, kräker.... men inte som vid förra förlossningen där det bara kom upp o sen var det bra....kaskadkräker o kan inte sluta kräka, samtidigt rejäla värkar.
Maken stöttar mig fantastiskt, hjälper mig andas men värkarna kommer utan uppehåll nästan....bara20-30 sek emellan.....hela magen knyter sig. Har inte fått i mig något att äta sedan kvällsmaten dagen innan.
Kl 10 känner jag mig helt förstörd vill ha epidural, är nu öppen 4 cm o har bara en liten kant av livmodertappen kvar. Epiduralen får jag snabbt o det är helt fantastiskt så skönt! Nu kan jag andas o äntligen äta 2 frukostmackor, kräker dock igen.
Kl 10.30 kommer barnmorskan in igen, de vill sätta värkstimulerande dropp för värkarbetet har avtagit lite o hjärtfrekvensen hos bebisen sjunker även mellan värkarna, kan tyda på stress.
Innan de sätter värkstimulernade droppet så gör de ett mjölksyreprov på bebisen, rispar på bebisens huvud o kollar blodet. Detta är jag lite osäker på vad som menas o varför osv.
Kl är nu 11.00, testet visar 6 i det får max vara 4, alltså är bebisen stressad. BM o sköterskan o läkaren larmar o kastar allt o springer mig till op. Hinner pussa maken o påminna om att profylaxandas. Rusas i korridorna så att jag nästan håller på att trilla ur sängen. Inser att personalen är lite stressad, blir lite rädd, profylaxandas o försöker behålla glada positiva tankar o gott mod.
In på op-sal som är full med folk, några av op-personalen diskuterar hur de ska få av mina fina kasslertrosor, de bestämmer sig för att klippa o jag klagar då o frågar vad jag ska ha för ngt fint på mig på lördagen.
Träffar narkosläkaren så klart upp o ner, hon noterar mitt skadade högeröga, blir lite konfunderad över varför de snackar om mitt öga, det är bebisen de ska ta ut ju...... berättar att det är en gammal skada o op-personalen informeras. Skönt att träffa en människa man känner igen i opsalen. Känner igen henne på hennes röst/dialekt, hon låter precis som Ninnis.
Det sista jag märker är att de trycker på min matstrupe o sen är jag sövd.
Kl 11.09 föds Isak. 53 cm o 3895 g.
Kl 11.20 är Isak tillbaka i förlossningsrummet hos sin pappa.
Kl 12 vaknar jag på uppvaket. Är ledsen över att maken lämnats ensam i förlossningsrummet (rationellt?!!). Får veta att allt gått bra. Snurrig efter narkosen. Får höra en massa grattis, är lite purken för jag har ju inte fått träffa bebisen, men vid relativt gott mod.
Kl 12.30 är jag less på att vara på uppvaket, ber om att få ngt att läsa. Sköterskan hittar några tidningar, första rubriken handlar om att komma i form.....intressant....hahahahaha.
Kl 13.00 blir hämtad av min bm o sköterska från förlossningen tillbaka till vårt förlossningsrum. Där sitter maken med bar överkropp o har Isak hud mot hud under en filt. Så SKÖNT o UNDERBART att äntligen vara samlade igen. Är båda väldigt chockade men glada.
Får den efterlängtade brickan med mat!
Kl 14 ringer vi till föräldrar o syskon, skickar vi ut lite sms till omvärlden.
Vid 17 hämtar maken hamburgare från vårt nya favvisställe. Smakar ljuvligt!
Kl 18.00 får vi komma till avd. Får dock inget eget rum så att maken kan få stanna kvar. Känns sorgligt, men jag var beredd på det. Har en snuttig bebis som vill vara nära hela tiden. Tuff som nysnittad men härligt att bebisen äntligen är ute.
Dagarna på avd flyter på, får värktabletter o känner mig väldigt rörligt, kan själv gå o hämta frukostmat. Underbar personal som stöttar o hjälper allt vad de kan.
På fredagen känner jag att tuttarna känns som de är på g. VI skrivs ut med 3775 g.
På måndagen kommer bvc-sköterskan o lillfisen vägen nu 3980g!!!!!! Tuttarna är DEF igång!