Men Blomman, du HAR ju ett starkt psyke!!! DEt är ju det jag menar. Sen sviktar vi ju alla nån gång och känner oss mer orkeslösa mentalt. Där är jag t ex nu. Och visst delar vi in det i fack, svag o stark, men man kan faktiskt vara både och beroende på vilken situation man är i. MIn pappa är "stark" mycket för att han har sin Gudstro, tror jag. Men han är psykiskt svag på andra sätt kanske, där mamma varit stark. T ex när det gäller att kunna säga nej åt folk och lite annat.
Jag skriver under på vartenda ord!
Ja, jag förstår att de flesta tycker jag ska lämna honom. Men jag vill inte. För jag älskar honom. Han är far till mina barn och jag har lovat att älska honom i nöd och lust. Och just nu är det mest nöd och lite lust. Men än dock. Kärleken finns där, så även attraktionen. När kärleken är slut. Då går jag. Det har jag gjort förr. Då finns det inget annat för mig att göra.
Och om han nu är sjuk och det kan hjälpa med medicinering och terapi, så är då JAG villig att försöka. Jag är INTE beredd att splittra min familj utan att ha provat och kämpat. Även för våra barns skull.
Dfk: det du skriver ovan hade lika gärna jag kunnat skriva! EXAKT så där är det!!
STyrkekramar till dig från mig. Hoppas du snart kan få varva ner lite, så att julen blir lugn och fridfull.
*vinkar till Daa*
Hur mås det i stugan och magen?
*hjärtar Parvlarna*
Vila du idag!
Jag är hemma med K som har feber, men maken kommer hem och löser av mig vid lunch. Nu ska jag försöka få i sjuklingen lite mat och dryck och sen hoppa i duschen själv.
Har nu på morgonen bokat tid åt maken hos läkare för blodtrycket. På måndag får han komma dit. Har pratat med skötaren och bokat träff andra veckan i januari. Hoppas tiden passar maken nu, så han inte är "over there" då.
Själv ska jag till kinesiologen imorgon och kuratorn på fredag. Jag förstår att hon vill veta vad jag har för plan B om inte A funkar. Men jag vill inte tänka på plan B utan koncentrera mig på plan A till att börja med. Det är där kraften och energin ska ligga, tycker jag.
Ja men exakt!!
Nej då, haha, ingen fara. Jag förstår hur du menar. Tror du inte att jag själv har lust att ge honom en rak höger så tänderna flyger ut på karljäveln, bunta ihop honom till ett paket och slänga ut honom genom dörrn i en snödriva så han får kyla ner sig ordentligt, när han kläcker ur sig såna där "klokheter"?
Men jag inser att det hjälper knappast.
Exakt det som du säger ang kuratorn, sa min bästa väninna per Skype i helgen (jag har sagt det förut att du påminner jättemycket om henne, Blommis). Att "vi som känner dig och din man vet att du inte är en misshandlad stackars kvinna som sitter fast i en stor otäck mans käftar, i ett destruktivt förhållande som du egentligen vill ur, men inte har kraft och mod att våga ta sig ur. Men kuratorn vet ju inte. Hon måste ju checka av den biten för sånt får hon ju liksom inte missa i sin proffession.
Hon vet ju inte att du har haft kraften att resa dig och gå två gånger förut, och att du själv vet när gränsen är nådd och då går du utan att se dig om. Det vet ju vi som känner dig. Vi vet också att din man inte är en tyrann eller misshandlare eller missbrukande psykopat, utan att han beter sig som en tölp när han mår dåligt och att han har en viss problematik av neuropsykiatrisk karaktär." Typ så.
