I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Jaha, och det gick visst bra att klippa och klistra, men på bekostnad av radbrytningarna....
Jaha, och det gick visst bra att klippa och klistra, men på bekostnad av radbrytningarna....
Idag önskar jag alla en bra dag. Jag ska snart åka iväg för att träffa dem jag ska ha praktik hos, planera lite och så. Jag vet inte alls hur lång tid det tar av dagen, men sedan är det promenad, fförbereda inför att sonens lag har loppis imorgon, samt köra till träningen. Vips så lär dagen vara slut.
Tack Ninnis. Det enda jag egentligen är nervös över, är min mage. Jag ska testa att äta havregrynsgröt med loppfrön och linfrön i, för jag vill vara mätt när jag åker. men hur kul blir det sedan om jag A) inte kan gå på toa alls på hela dagen och får skit-ont.
B) måste säga "Ursäkta" och sedan ockupera deras toa på det -säkert- lilla kontoret och blir kvar där i en evighet.
Jag avskyr att min mage blir så här! Det förstör verkligen i tillvaron.
Ooooh trådträff! Krama varandra från mig!
Diz, jag kan ju säga att det finns ett starkt gäng skånetöser i den här tråden!
Syrinx, Soldemor, Ninnis, EA, Hvidis och Ingis -och så du nu då, hålls alla i de krokarna. Jag kan säkert ha glömt nån så här i arla stund också.
Hänt?
Tja, det är väl bäst att du hakar på där vi är, så lär du märka längs vägen. En del barn är det i vart fall, så mycket kan jag räkna ut av hur länge sedan det är du sågs till. Lite separationer och nyförälskelser och så lite annat smått och gott av skiftande tyngd och kulör, men som alltsammans får oss att märka att vi lever, att livet är skört och dyrbart och det mesta rätt mycket lättare att säga än att göra och att livet är en process som tar tid på sig samtidigt som man ibland inte hinner med att fatat vart den tar vägen. tiden alltså
Lanovia, en sådan där oväntad blomma kan man leva längre på än en veckas mat ibland.
Kolla här då, ganska utförlig feedback och bekräftelse, inte bara på plan och i omklädningsrummet, utan även på hemsidan, tämligen omedelbart efter match. 11 år är killarna. Tänk om alla vuxna fick liknande runt sitt arbete:
Ingis, den här praktiktiden kommer att bli jättebra!
Egentligen har jag lyckats få till en period som kommer att innebära väldigt personligt stöd, coachning, feedback, nätverkande och precis en sådan mänsklig kontakt jag exakt nu behöver för att komma en bit till med alla de tusentals pusselbitar jag har uthällda på spelbordet. Hittills har jag fått ägna stor och enformig tid åt att vända vända vända bitar för att ens se vad det verkar vara på dem. Nu fortsätter det.
Man måste metodiskt fördela ut bitarna i sorterade grupper utifrån vad man tror sig se på dem. Lite här och där har jag tom lagt ihop några som tycks passa och på vissa ställen tror jag det kommer ett sådant där pussel-breakethrough, då man plötsligt kan lägga ihop flera stycken nästan samtidigt.
Jag har verkligen den bilden inom mig just nu, över mitt liv och tillvaro. Att jag lägger mitt pussel. Jag gillar att pussla väldigt mycket, men man har ju inte samma flyt och flow hela tiden under en pussling. Nu tänkte jag att det kunde få vara en tid då det går lite framåt, så att åtminstone jag själv ser att det kommer att bli en schysst bild småningom.
Jag vet, detta låter ju mer än flummigt, men jag har inte så mycket konkret att berätta utan att det blir helrörigt. Men et är häftigt att man kan få uppleva i livet, hur man stundom träffar på just precis exakt de där människorna man behöver. Sådana där pusselbitar som kan vara den som får flera små öar av bitar att kunna dras ihop och sammanfogas till något som sedan gör allt mer tydligt.
EA, *andas ut för stunden*