I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Är helt slut idag. Inatt har skruttan sovit i sitt rum för första gången. Detta tajmades med feber. Jag har fått studsa upp 1 gång i timmen för att lugna en orolig tjej. Trots detta var det mest synd om maken imorse när vi vaknade, han var ju sååå trött och hade inte en tanke på att ta tjejen åt mig 30 min så jag fick sova liiite till, nej det var bättre att han tog sovmorgon för sin egen del.
Behöver jag meddela hur förbannad jag blev?? Han är ju egentligen jättebra och har t.ex. bestämt sig för att ta ut halvdag idag för att hjälpa mig med E. Men jag blir så arg på morgonen. Hur dåligt jag än har fått sova så är det alltid honom det är mest synd om.