Flamman,det låter verkligen inte bra med din mamma-vad har läkarna givit för prognnos och utsikter egentligen?
Är det typ "ha det så bra ni kan så länge det går, för det här är inte så mycket att göra åt?", eller?
Det låter inget vidare alls. 
Flamman, Fasen! Visst ÄR det jobbigt att folk ska gå omkring och ha en sådan där egen jävla skitjobbig fucking vilja, när man själv så vl ser vad de skulle behöva istället för det de vill! 
Alltså, här får man ju vara lite skämtsam och självironisk, för egen del-men allvarligt och helt skämt åsido, så är det ju otroligt frustrerande att stå bredvid sina anhöriga (för det är oftast dem det är fråga om). Inte kan man tvinga dem, och inte kan man banka vett i dem heller.
Och så vårdkarusellen och alla byråkrati, ens egen otillräcklighet, tid, avstånd och allt man faktiskt inte kan göra något åt. Hur stavar man det? Typ m a k t l ö s h e t. Sammanfattningsvis.
Som om inte livets gång och att ingen får vara här för evigt vore fullt tillräckligt.
Alldeles väldigt mörk bild, men en liten aning om sonens nya grafittivägg...
Solde, jag får bli någon slags trädgårds-präst, så kan jag stå därute på en lite piedistal, ihop med tomtarna. 
Lanovia, låt oss inte tala om den förbenade villavagnen. På den fronten intet nytt-fast får jag bara tillbaka min dator från virusrenoveringen som grannen sysslar med, och kan använda min mail igen, så ska jag väl lägga ut annons igen, för den har ju gått ut.
EA, välkommen hem-vad vill du veta om odågan? Hur ouppfostrad han är eftersom hans matte inte går på kurs, eller hur kaxigt han hävdar att hela kvarteret är hans, eftersom han är den s t ö r s t a hunden av dem alla.
EA, igen, förresten så har du ju bullen i ugnen så när du går till mvc är det bara att skylla på jäsningsprocessen.
Ooooo-hej lilla pippin! -Det hoppar en liten talgoxe på fönsteblecket och pickar på kittet. Han kikade just rakt in och tog en smått förvånad ögonkontakt. Söta pippin!
Flamman, jag tycker inte sorgen du redan sörjt så länge alls är konstig. Snarare rätt självklar. Däremot är den ju inte lättare för att den sett ut som den gjort under åren-och den dag du inte har henne alls längre, lär känslor tränga upp til ytan som kanske ännu inte riktigt kunnat få plats. Både sådana du väntar dig, men säkert också sådana som bir en överraskning.
Överrraskning kan man ju säga att det är din fd make har att servera sina döttrar. Har tänkt säga, men inte sagt än, att jag tycker du ska berätta det för dem ifall han inte fattar bättre själv. Nu får han ju chansen, och tar han den inte, så informera dem helt sonika om att det finns ett halvsyskon over there, som varit på sjukhus men nu är hemma. Processen att bit för bit förbruka sina döttrars hela förtroendekapital, kommer han ju desvärre-precis som Klockarbol påpekar-klara av att göra slut på alldeles själv-och förmodligen med ett rejält övertrasserande så han hamnar på fetminus för evig framtid, eller åtminstone för lång tid framåt. Barn köper inte vad skit som helst.
Meeen Hvidis, nu blir jag ju ASnyfiken på vad det där ar för något.....
Ninnis, ja tänk att det gått ett år sedan ni var här! Jag tycker bestämt att ni måste komma tillbaka! Kanske nu i vår och visa upp de nya bebbarna? Packa in EA och så många skåningar där ryms och sedan kan jag gå bredvid medan ni skjuter barnvagn på långpromenad...Man kan få lite fika också, ni verkar ju gilla det därnere.. 
Flamman, vad SKÖNT med nya glasögon-den där huvudvärken brukar förövrigt minska drastiskt efter de där bytena. Var amaronen god förresten?
Syrinx, rummet är inte klart, jag vete tusan när jag ska få hit killen igen, för han skulle ju bli pappa nu i dagarna och hade rätt mycket i kring sig. Men det blir nog coolt småningom. Själv är jag nöjd att vi åtminstone börjar i nåon ände i huset så smått. Och sonens rum känns som rätt ände. Han behöver det nu i sin pubertetsbergochdalbana-sug på DET ordet ni!
Vad duktig du är med dina uppspelningar! Grattis till att du är så bra!
Leksi! Hej!
Schysst mage hörru!
Inte så schysst chef kanske....
..inte Soldes heller som det låter.
Lanovia, mina fortsatta medlidsamma sympatier! Vilket jäkla träsk av sömnlöshet och infektioner. Jag önskar er frid och lugn och ro i överflöd. *kram*
Flamman, det är bara att stå på!
Jag har nu haft riktigt jobbig huvudvärk i över en vecka-varje dag, och börjar vara less. Jag vet att det sitter i nacken, så jag får väl prata med grannen (som är massör och som jag har ett presentkort hos). Fast jag är lite förkyld just nu, så kanske ska jag inte gå på massage då. Och egentligen ville jag ha prestentkortet som en lyxig belöning när jag nått normalvikten (viktnedgången går inte så vidare mycket neråt just nu-snarare lite upp, allt enligt höstens lagar i mitt liv)
Annars är det underkläder, strumpor och så vidare för handbollslaget igen. Om någon är sugen på att kolla billiga underkläder med hög kvalutta, och inte redan handlar av någon eller säljer själva, så inboxa mig. I vår familj tycker vi sakerna är så bra att vi numera helt slutat handla annat och fasar ut allt gammalt ur garderoberna. (nu får jag se upp så jag inte får gå rakt i fängelse utan att passera gå, när jag gjorde sådan reklam )
Syrinx, jo, jag biter också-särskilt om jag redan är spänd och har värk-så det blir lätt en ond cirkel. Just nu har jag också börjat fundera på om jag inte borde till optikern igen, för det var visst *hrm hrm* ett tag sedan, så kanske behöver det korrigeras något där.
Annars hade min sambo min tempurkudde under tiden han hade nackspärr och tills bara häromdagen, och jag tror det också spelar in. Säkert förkylningen också, och alla böcker jag läst (gamnacke) och så med allt smått och gott tillsammans så blir det ihopkört i hela nacken och så sitter värken där...
Syrinx, jag tycker också det är trevligt att ha en burk småkaor om det kommer besök.
Fast jag äter upp dem innan besöket hinner bli spontana nog att komma, det är det enda kruxet. 
Idag vill jag gråta en skvätt.
Eller, det vill jag väl inte, men jag kanske borde. Och jag tycker indianerna borde tjuta rakt ut också, så länge som jag väntat och anat dem, men de är så opålitliga de där rödskinnen. Iallafall skvallrar hela mitt mående om att de borde komma. Migränen, känslan av att allt är såååå tungt och meningslöst, hopplöst och ynkligt. Godissuget.
ja ni fattar ju.
Jag borde gå min långpromenad-jag VET ju att det är bättre än att sitta här och glo. Men jag vill inte.
Och OM jag går kan jag ju faktiskt ha råd att ta mig en godisbit om så vore. Men baaaaaa
vad det tar emot!
Sova och äta godis samtidigt-går det?
