I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Solde beklagar vad gäller kollegan. Så hemskt och tråkigt! (denna ledsna gubbe känns fjuttig)

Fru E underbart att ni fått tid hos mirakeldoktorn. Hoppas han kan hjälpa er!!!

Blommis hurra hurra hurra för nyfunnen vän!! Den vännen kan skatta sig lycklig det är jag säker på!!

Jobbigt förresten med villavagnen, att han inte bara kan bestämma sig mannen så du slipper må så dåligt!

Har inte hunnit läsa eller skriva här så mycket sedan lille A gjorde entre, lite har jag väl lyckats uppdatera er.
Först Snartis, tack för tipset. Fick det förra gången på BB men hade glömt det så uppdatering behövdes.

I övrigt rullar livet på här, vi går väl i skönt liten bubbla ännu även om den inte alls är på samma vis som när E föddes. Amningen börjar kännas bättre. Idag blev jag av en slump sittandes på ett annat sätt som faktiskt gick bättre. Den ena bröstet börjar gå så där lätt så att man bara slänger dit ungen när det är hungrigt. Det andra sitter jag fortfarande o kämpar med mig själv för att våga släppa dit honom.
Killen är väldigt lugn o snäll, sover, äter o bajsar. Skriker inte mycket. Minns första tiden med E hur vi gick o bar o tröstade i magont o skrik.
I natt har vi dock haft det lite tuffare, 9 dar gammal har stackaren lyckats bli snorig. Det är inte lätt när man är så liten. Så inatt fick vi turas om att sitta upp med honom i sängen, för ligga vägrade han. Amma ville han inte heller då han inte fick luft, men med näsfrida fick vi löst det problemet... Stackars lillgrabben.

E tycker den lille saken vi tatt hem är väldigt spännande, vill pussas o kramas mycket. Lika spännande tycker hon väl inte att det är att få mindre uppmärksamhet av oss. Vilket bla har märkts på sämre sömn, bråkar när hon skall somna, trotsigare mot oss. Men det är ju fullt naturligt.

En kort sammanfattning av förlossningen kanske någon vill ha?? Om inte hoppa över.
Kan säga att denna gång yttrades inte några ord i stil med: var det inte värre än så här??!! Snarare strök jag snabbt tanken på ett tredje barn. (men det kan nog ändras ) Inte för att förlossningen var sååå mycket värre än den förra, men jobbigare och smärtsammare var den. Och jobbigast var kanske att den bara gick 1½h snabbare än Es. Efter att hört från alla håll o kanter om hur snabbt andra förlossningen oftast går så var jag inställd på att den skulle ta ungefär halva tiden. Så det var lite psykiskt jobbigt när den tiden gick förbi.
Kl 4 på natten satte värkarna igång, och jag trodde att vattnet hade gått, men det hade det tydligen inte... (samma visa som med E). Kl 4 satte sig även E upp i sin säng så hon var uppe med oss o lekte innan vi åkte in. Farmor o farfar kom o tog hand om henne. Vi åkte in o genomgick alla de normala kontrollerna där de konstaterade att vattnet inte gått. Då var jag typ 4 cm öppen o än var det väldigt lugnt så vi fick gå o äta frukost på BB. Det var gott, vi var totalt vrålhungriga. Sedan var det upp igen o fortsätta möta värkarna. Dessa togs emot hängandes mot maken som lugnt stöttade mig igenom andningen. Efter ett tag bad vi om gåstol o lustgas. Lustgasen är min frälsare!!! Efter ett tag höjde BM lustgasen utan att fråga mig, då började partyt! Tjena vad rusig jag blev, salen snurrade runt, musiken svävade bort och jag räknade helt allvarligt med att få se rosa elefanter vilken sekund som helst. Lite äckligt var det men behövligt. Till slut fick jag sitta grensle över en stol, vilket var skönt för började bli trött av att stå. Värkarna kom tätt nu, avlöste mer eller mindre varandra. Någonstans mitt i detta upplever jag ett så underbart ögonblick- Barnmorskestudenten frågar vad barnet skall heta. Maken svarar A. VAd heter tjejen hemma: E svarar han och lägger en hand på mig. A och E vad fint. Mitt däri inser jag att vi skall verkligen ha TVÅ barn nu med namnen A o E och snart har vi A hos oss. Jag börjar gråta var på BM studenten började undra vad som hände: Fast jag fick snabbt lugnat henne med att det bara var glädjetårar. Efter ett tag föreslår de att det är dags att ta hål så vattnet går. Jag klarade inte ta beslutet så maken bestämmer att det är lika bra så jag o A slipper det här. Sagt o gjort. Detta sker ungefär 12.45, därefter går det riktigt riktigt fort o barnmorskerna blir nästan chokade, jag hann inte med många värkar innan den råmande kossan kom fram o det var dags att krysta. Rummet fylls av barnmorskor och alla såg så allvarliga ut att jag höll på att få panik, jag frågade flera gånger medan jag krystade om allt var ok med barnet. Vilket de intygade att det var. 13.15 har vi vår älskade gosse hos oss.

På minnet från förlossningen står det att Lanovia har fött fram en gosse med god hjälp av Herr Lanovia och det kan jag intyga att utan honom hade jag inte fixat detta. Varenda värk stod han vid min sida o stöttade mig.  

Oh ge mig tålamod var just inne hos E, som nu har haft en timme på sig att somna. För andra gången i kväll har hon rivit upp hela sin släng och kastat allt på utsidan, förutom lakanet som ligger i en hög i sängen. När skall hon somna ikväll????? Ikväll höll hon på i typ 2h.
Detta är alltså tjejen som annars somnar av sig själv... *sväljer en masa tålamod och gå in till henne*

Tittar in på ett snabbesök. Blommis vas tråkigt med din morfar. Flamman hoppas du o tjejerna får lite julro o glädje i allt det jobbiga. * kramar om*

Har inte ens hunnit läsa här sista dagarna så känner mug riktigt off i vad som händer.

Här har vi att göra. Lilleman är snorig o storasyster förkyld med feber. Hon är hängig o riktigt gnällig vill bara vara i våra famnar.