I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Här rullar livet på. Jag kämpar för att räcka till. Här om dan satt jag o grät i makens famn, helt förtvivlad. Kände just då att jag inte orkar mera. A, E eller hunden någon vill ha något av mig (oss) hela tiden 24 h om dygnet. Men efter lite vila och en lång siesta var jag på banan igen. Annars går det bra, älskar barnen och gillar livet. Men tycker det dåliga samvetet är jobbigt, alltid någon som inte får tillräckligt.
Sakta men säkert lär jag mig sänka kraven och målen vad gäller hur mycket hushållsarbete som hinns med och bör göras per dag. Man lär sig sakta men säkert. Idag såg vi till att bjuda bort oss på middag till svägerskan i stället för att bjuda hem henne. Skitbra sätt att slippa laga middag.
A växer för fullt o är en väldig lugn o snäll kille. Snorigheten är myvket bättre, nu behöver vi inte sitta upp o sova med honom. Magen spökar lite för honom. Gör ont o blir skrikigt efter mat, men lugnar sig ganska snart igen.