I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Oh no...fullmåne...hoppas att man får sova.
Nu ska jag röja med disk, en snabb maskin tvätt och kanske kanske om jag hinner/orkar göra baka frallor till imorgon. Ha en fin kväll alla!
Oh no...fullmåne...hoppas att man får sova.
Nu ska jag röja med disk, en snabb maskin tvätt och kanske kanske om jag hinner/orkar göra baka frallor till imorgon. Ha en fin kväll alla!
Mugglan, stor kram!! Prata du med BVC. Man blir inte människa med så lite sömn. Det måste vara jättetufft.
Blomman, jag nickar instämmande om ditt inlägg som rör träningstider-familjetid!
Min man arbetar 3-skift både vardag som helg. Han arbetar 3 helger av 5. Resterande lediga helger har han alltid haft matcher lördagar och träning söndagar. Men det är också träning hela veckan lång för hans del må-tors. Det är innebandy,gymmet och löpningen. Det blir hemskt lite tid "över" till allt det andra. Jag kan säga att vi har genom åren bråkat en hel del om detta. Jag har blivit anklagad för att jag vill sabba hans mål, att jag inte är tillräckligt stöttande och att jag gnäller
Jag har aldrig varit så aktiv som honom och jag är ingen träningsfreak, så jag har nog svårt att förstå hur viktig hans träning är. Men det jag förstår är att det stjäl mycket familjetid och tid till att vårda relationen.
Han är rastlös och mår nästan dåligt om han inte får springa sin löprunda,spela sin innebandy eller gå till gymmet. Det är väl klart att man ska ha rätt till sin ensamtid och ta hand om sin hälsa, om det är rimliga mål man har!
För mig har det här aldrig varit rimligt. Men eftersom vi nu har en nystart så ser jag att han försöker anstränga sig. Det ger mig hopp. Nu kan vi prata om sånt här istället för att bråka.
Det känns ialla fall som att han nu kan förstå mig utan att få ett utbrott om detta.
Så här ser oftast hans träning ut: Må gym+löpning, tis bandy, ons gym+bandy,tors bandy, fre återhämtning, lördagar paus från matcher men löpning+gym sön innebandy. Så ser schemat ut men han har ju ett arbete också. och oss.
I mina ögon är det galet mycket träning På gränsen till sjukt och fanatiskt. Då har han tom dragit ner sin träning!!Men i vår omgivning så får han bara applåder och hejjarop, gud så duktig du är och herregud vad du är ståndaktig! Det är "nästan bara jag" som tycker att det här inte är normalt. Min man lever ju inte tillsammans med de familjerna. De ser inte den andra sidan av myntet som jag får se.
Han har gått ner 27 kg och naturligtvis ska han ha all heder och alla applåder han kan för det! Det var nästan 4 år sedan och han har kunnat stå kvar i sin viktkurva. Träningen har alltid alltid alltid varit en stor del av hans liv och jag skulle ju inte vilja att han valde bort den, men däremot att det fick en balans i det livet han ändå lever med arbete och familj.
Heloise,Jag tycker att det du skrev om din barndom var väldigt gripande!Jag tycker du är väldigt modig som berättar!
Oj oj arbete kallar... Jag vet att jag inte har kommenterat alla inlägg jag vill, men I be back...tonight Måste läsa mig tillbaka hundra sidor sen sist.
Kram
Oj, nu skrivs det bara mer o mer, här kan man inte vara borta några dagar...
Vad trevligt med så många nya "ansikten" välkomna!! Men några känner jag allt igen sen tidigare eller hur BS
Jag kommer aldrig hinna läsa alla inlägg så jag ger er alla
Själv är det hektiskt värre och jag känner mig helt slut. Men men nästa vecka blir förhoppningsvis bättre.
Leksi, det skulle vara något med att ha en veckoplaneringskalender.
Flamman, nej just nu är det inte så mycket tid över till mig, men jag ska skärpa mig kring det där och prioritera mig själv bättre. Har inte varit så sugen på att träna på ett tag nu, det ska bli skönt när jag hittar tillbaka till den lusten igen.
Kram
BS
SyrinxÅh vad gosigt med lilla prinsessan!
Flamman, Så härligt med din beskrivning av musikern, jag är så gla för din skull!!
Mugglan, tjihooo!
Tittar in och ser att jag har missat dagar...veckor?...
Något jag ser är att Fru Bygg behöver lite trygga händer att hålla i som stöd, sträcker ut mina händer! Antar att du har kommit in nu.
Jag vet hur det känns då jag själv är tandläkarrädd!
Blomman, fy fasiken för dålig ekonomi, vi har också varit där
Det går inte att beskriva vad det gör med en, men jag tycker att du beskrev en så naken och rak sanning och en sårbar inblick av hur det är när man inte har pengar. Hur det känns när speciellt barnen vill åka iväg på äventyr och man egentligen inte har råd.
Visst många kan tycka att ett par hundringar inte ska va nåt, men det är det! Speciellt när man inte har pengar.... man tänker på räkningarna man skjutit upp på, man ser hur det tryter i kylskåpet och undrar om det kommer räcka till hela månaden och man känner konstant dåligt samvete över det man inte kan göra eller ge sina barn det man skulle vilja.
Jag kommer själv ihåg speciellt ett tillfälle när min äldsta dotter gick i fyran och de skulle ha en tjugolapp var med sig då de skulle till Skansen med klassen. Det skulle vara till glasspeng-gottepeng och vi hade inte ens tjugo kronor att skicka med.... Vi gick på skattjakt i varenda jackficka hemma för att samla in de kronor som hon kunde få ta med. Men hon la huvudet på sned och sa att "mamma jag behöver ju inte köpa en glass" Det gjorde så ont i hjärtat....
Men det man kan ge är massor av kärlek och jag tror att om man bunkrar barnen med det så blir de kärleksfulla och trygga barn som faktiskt ser upp till sina föräldrar. Mina barn har ju inte fått det andra barn har fått med materiella saker och vi har inte kunnat åka på roliga äventyr med dom på loven varje gång. Men jag hör inte heller att de klagar över vad de inte fått, utan jag hör att de uppskattar saker eller upplevelser alldeles extra när det väl infinner sig vid en bättre månad. Det har nog gjort att jag har orkat hålla ihop.
Nu har vi en mer trygg ekonomi, och vi kan ge dom lite mer än vad vi kunde förut men jag kan inte säga att de är mer lyckliga nu än vad de var innan. Men min stress och magont så fort det var dags för att betala räkningar har däremot försvunnit.
Skickar massor av styrkekramar!