I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det hade ju varit väldans finemang med en lussebulle eller fem så här på lucia.

Kanske orkar sonen baka dem med mig om en stund?

Man kanske kan göra sig immun mot kräksjuka genom att inta saffran? ÄR inte det en krydda med särskilt starka antioxidanter och väldigt särskilt speciellt bra mot kräksjuka tror ni?  Särskilt ihop med socker, smör, jäst och russin-och lite mjöl, så där blir en kolhydratsrbaserad reaktion som gör att det blir särskilt speciell specialfart på saffransantikräkskyddet.

Ninnis, annars verkar min son trivas rätt OK med att bara sitta iförd tomtestassen-utan horn, och spela X-box. Han har ett headset och pratar med medspelare därute-på egnelska märk väl! -och han har samma avatar som du kan jag säga, fast annat namn. han verkar ganska lycklig, trots djup hosta och blekhet. Lite som Ferdinand ungefär, fast tomte.

Fast nu ska jag gå upp och meddela att det är tempen-dags, och då kommer ju friden att vara som bortblåst...

För bara några månader sedan bodde min syster i det här huset, med alla barn och hundar som de tillsammans hade. Nu bodde bara hennes Ex kvar och han var inte hemma, ena hundvalpen hade han med sig, men den andra hunden var i huset.
Jag är helt tagen-syrran ringde nyss. Det hade precis lika gärna kunnat vara et meddelande från någon annan om att halva min familj var borta.
Jag känner att jag skulle kunna gå iväg och kräkas när jag ser bilden.

http://op.se/lanet/krokom/1.5412106-hund-ska-ha-omkommit-i-villabrand

Jag hade förut tänkt hoppa in och gnälla över hur förbannat sjuuuuuk jag är, mitt i julförberedelserna. Jag har ändrat mig och håller käften-tacksam över att jag har ett hem att julstöka i.

Alltså, den stackars stackars lilla hunden!

När syrran bodde där, och de var alla hemma samtidigt, så hade de sex barn sammanlagt (visserligen var de två äldsta sällan där, men ändå) och hudar hade de ju hur många som helst, då syrran har kennel. Två tikar med tiotalet valpar var hade inte varit konstigt. Jag kan inte omfamna med mitt förstånd hur fullständig den här katastrofen hade kunnat vara om det bara varit för ca ett halvår sedan.

Jag menar, det ÄR ju redan fruktansvärt-men nu lever iallfalll alla människor.

*babblar på i rena chocken*

Ninnis, nä brandorsaken går inte att fastställa än (dvs kanske aldrig då, med tanke på hur omfattande det blev.) Men Exet själv tror det måste varit ngt med elen eller så, eftersom han inte eldat ljus eller har vedeldning. Det är alltså inte en klassisk julbrand, med glömd adventsljusstake.

Här toppar vi ulförberedelserna med en omgång vinterkräksjuka. Sonen kräktes 6 ggr i rad i natt och mår hur risigt som helst. Planen att hämta hit morfar imorgon måste nog revideras tills vi vet om även vi vuxna ska ha oss en omgång.

Ska vi det, vill jag attt det kommer NU-vi har inte tid med en långdragen vända, utan måste få vädrat ut och sanerat tills söndagkväll isåfall. kan en mamma i juletider få bestämma det?

Attlaga julgodis ligger just nu ganska långt ner på listan...
-Här, ät lite kola, den har jag gjort alldeles själv medan jag vårdade min kräksjuke son
-Nej tack, det är bra.
-Vaddå då?"

Hon sa på sms igår att "jag är alldeles tom inuti" och så är det såklart tusen kluvna känlor-å ena sidan är hon ju själaglad att hon och barnen hunnit flytta ut, å andra är det som att hon får dåligt samvete också-det är hon som velat separera, så det känns ju som att allt blir extra taskigt mot honom nu osv.
Men det är helt sjukt att se sådana där bilder, höra knastret från elden och veta "där inne kunde vi varit" , eller, "därinne hade jag nyss hela merparten av min familj". Först julen vi firade här, var ju hela det gänget samlat här. Tolv pers var vi. Av alla dem, hade åtta kunnat fattas idag. Jag kan inte smälta det!

Sonen har nästan 39 i temp och har sovit till alldeles nyss. Han vaknade tack och lov hungrig! Och äter i skrivande stund lite soppa-mest för att få i honom lite salt buljong. HOPPAS det stannar i magen! och så är han så himla gullig "mamma, det är iallafall bättre att jag är sjuk än någon av er-särskilt du, för du gör så mycket med det här med julen"

Fasen vad med baciller det härjar med oss landet över! Bort och väck allt ondsint som stör och tröttar ut! Häck väck vällingsäck!

Baka och koka godis och sådant, skulle jag ju, eftersom jag vid detta laget skulle vara klar med allt annat och bara ha juligt pyssligt jobb kvar. Men det känns ju dels bara jobbigt och dessutom fullständigt ofräscht att mecka med sådant man ska äta i det här skicket. *snorar* Min förkylning är påtagligt enveten och jag har forfarande totalt lock för båda öronen och snart har jag nog fräst ut hjärnan tror jag. sådär snyggt rött fnasig är jag under näsan nu. Trots mina idomin-behandlingar.

Ingen mer har ännu insjuknat, och idag tänjer vi lite på 48-timmarsregeln för inkubationstid och åker och fixar julfisken på det lokala rökeriet. (egentligen finns ju ingen lag på att icke insjuknae inte får lämna hemmet, men vi har hållit oss ifrån folk ändå)Vi måste, annars blir vi utan, och just fisken (från sill till varmrökt lax och inlagd strömming) är typ viktigast av allt på mitt julbord.

Sonen har fortfarande ont i magen och är dålig åt andra hållet så att säga, men vi får i honom vätska åtminstone. 
Nu ska jag ta med en toarulle ut i bilen och sedan ger vi oss ut i snöyran, medan det ännu är lite dagsljus.