Det snöar så in i bängen här. Vi har varit i stan och uträttat födelsedagsärenden, köpt semlor och lämnat div papper på AF/FK. Man ser knappt vägen för all snörök och det är verkligen halt därute. Vi ska köra upp till Västerås på fredag och hälsa på sväronen och lite kompisar. Hoppas det här ovädret går över till dess.
Blompojken och jag har under veckan som gått arbetat hårt och länge med ett specialarbete i SO. Eftesom han var hemma med öronvärk fick han ju jobba hemifrån. Jag hade en del synpunkter på det han ditintills åstadkommit och det blev ett herrans liv första dagen, med tårar och utbrott och kalabalik. Men, inann vi var i mål hade han faktiskt förstått vart jag ville komma. Arbetet i sig är mindre viktigt, men resan att lära sig lite om att kunna:
-samla information
-plocka ut det viktiga
-formulera egna meningar
-få ner dem på papper
-disponera text och bilder så det blir lättläst och snyggt
ser jag som en grundläggande förutsättning för att alls kunna tillgodogöra sig undervisningen framöver och kan man inte det idagens skolsystem, så kan man inte få några vettiga betyg.
Det har varit en fröjd att höra hur han bit för bit greppat det hela, att lyssna på hans funderingar, slutsatser och hur han tänkt när han valt vad han vill skriva! Och när han sista kvällen satt med sin skrivbok och sa "kolla här mamma, när man öppnar *öppnar* det är skitsnyggt! Som en bok nästan! och jag är stolt över mig själv. det här är ett BRA arbete och jag ska redovisa och läsa lite roligt, inte bara bla bla bla som alla gör" då kände jag att det helt klart var värt mödan att ta bråket och striden-för jag nådde dit jag ville. Och jag inser än en gång vilken TID det går åt att verkligen kunna vara där och hjälpa till i den processen tills de blir mer självständiga. Än en gång försöker jag se fördelar med att jag inte är iväg och jobbar just nu. EN fördel iallafall...