Finaste Blomman!!! 
Jag tänker på dig massor ♥
Ninnis: Fy fabian för onda bihålor! Det är verkligen ett gissel 
Och Alvedon och sånt brukar tyvärr inte hjälpa, inte för mig iaf. Jag brukar ta Sinova Forte (finns på Apoteket) och så brukar jag ta Bisolvon eller annat slemlösande. Även om jag inte har slemhosta. Men jag tänker "slem som slem" liksom. Och så nässpray. Men du bör nog gå till läkaren och kolla, vännen.
*störtar in*Blommis!!!! Skönt att du är hemma. Nu tar vi en dag i taget och ser vad var dag har i sitt sköte... Kram ♥Ninnis!!!!!!!!!!!!!! Hur går det?????????? Åh, jag håller tummar och tår att allt går bra!Heloise, vi finns här, även för ältande medsystrar ♥ Bring it on, säger jag bara!!!
Superduper GRATTIS till Ninnis med familj!!! Så skönt att allt gick bra 
Vilken januariraket vi fick här i tråden! Mini och Racer, vilken duo de kommer bli Ninnis! ♥ %#9829 ♥ 
Blomman du har så rätt inställning. Att det viktiga är nu att ta reda på rent konkret VAD det är du har och sedan VAD kan göras. Ovisshet är ju det värsta...
Ja, det verkar bli en del rännnande och pappersjox för din del närmsta månaderna, MEN så otroligt skönt (tycker jag) att du verkligen utreds och att det inte viftas bort!!
Halvlångt, stripigt hår i tofs is da shit, säger jag bara! Min en gång korta page är visste inte längre page upptäckte jag. Inte ens en lång page. Utan just nåt stripigt, statiskt, sprakande som flyger omkring som en gloria kring skallen, om man inte samlar ihop det i, just det; tofs.
Och jag har btw nått uppsatt mål två veckor i rad nu. Att röra mig litegrann 3 ggr/vecka. (Gärna mer, men målet är minst 3 ggr/v)
Jag har åkt 3 km längd, varit på StepMix (Step-up med inslag av styrka). OCH så har jag gjort något som jag ALDRIG skulle kunnat tänka mig att göra förut. Det är så långt ifrån jag på nåt vis... Varit på GYM!!!!
Jag har aldrig i hela mitt liv gått på gym.
Men en kollega har hetsat o peppat om att träna ett litet gympass 1 g/v på lunchen. Till slut antog jag utmaningen, så nu har vi tummat på det och då är det bara att fullfölja...
Inte så att jag tycker det är jättekul... skulle nog inte gå dit själv. Men att jobba två och två och byta av varann på stationerna, det är ändå lite skoj. Och så tyckte jag crosstrainern var lite intressant.
Ett annat delmål jag haft är att gå ner 5% av min vikt. Det har jag gjort. Visserligen sedan 10 december. Men med tanke på att det varit jul och nyår med allt vad det innebär i form av frosserier, så är jag nöjd. Skynda långsamt.
Nu måste jag jobba vidare. Ha en fin-fin dag allihop!
Daa, kör försiktigt
Jag har avbokat kvällens FYS-pass... Här har naturen och vår Herre sett till så att jag får minst en timmes fys-pass i friska luften hemma på gården ikväll! Jösses, så mycket snö det kom helt plötsligt!
ÅH, nu ser jag att du kommit hem Daa, *pustar ut*
Slalom igår satt fint. Två timmar i ortens lilla backe var ganska lagom för premiärturen... T o K var nöjda iaf. Sedan på kvällen var jag hos mamma på sjukhuset. Hon är alltså inlagd igen. Få se hur länge denna gång.
Det värsta är att hon är så orolig och stressar min far (som har dåligt hjärta) och KRÄVER att han ska sitta hos henne i princip dygnet runt. Han får inte gå ifrån ens för att äta Hon är otroligt krävande.
Min stackars far är så trött av att passa henne och serva henne så jag är rädd att HAN trillar av pinn före mamma
Vi försöker byta av honom, jag och brorsan, men då är hon arg åt pappa för att han inte varit där.
Blomman, jag vet faktiskt inte vad som skulle hända... Men precis så som du skriver har jag velat säga åt henne... men jag törs liksom inte. Tycker på ett sätt synd om henne. Känns också som att ovanpå allt detta så behöver hon kanske inte en utskällning från sin dotter. Men egentligen är det kanske det hon behöver.
Just det där att snäppa upp sig lite. Jag VET att hon är svag, jag VET att hon är sjuk... Men ändå. Vill ruska om henne och säga Sluta ömka dig själv och kräva full service av stackars pappa!!! Du befinner dig på ett sjukhus där det jobbar folk som både har kunskap och kraft och ork att hjälpa dig. Det är deras proffession!
Samtidigt är hon ju deprimerad och jag tror hon brottas mycket med sitt samvete ang mig och att hon inte riktigt orkat med mig under min uppväxt och vi aldrig kommit varandra så nära.
Känns som att avsluta hennes liv med ett gräl inte heller är rätt väg att gå.
Nu sist när jag var där så sa jag iaf åt henne att pappa måste ju få äta och vila lite också annars orkar han ju inte komma till henne öht snart. Då blev hon tyst och sur.
Hvidis; krya på er! Nu har ni haft sjukstuga nog länge!
Blomman, mitt ex var också hopplös på det där med att skiljas som ovänner (ja och det har han ju uppenbarligen fortsatt med hela vägen ut). Alltid när vi bråkade smällde han igen dörren och åkte iväg med bilen. Somna osams och skiljas osams, det som jag HATAR, det verkade han tycka var det bästa. En riktig drama queen..
En gång lämnade han mig gråtandes med ungarna och drog till Murmansk strax efter jul, i vilt sinne och sa att han inte kommer tillbaka till nyår. Vägrade prata i telefon osv... Visserligen kom han hem kvällen före nyårsafton, men gissa vilka dygn jag då hade gått igenom av oro och våndor????? Bilvägen till Murmansk är lång, dålig och farlig om vi säger så...
Helt sjukt egentligen, när jag tänker efter!! Fan, jag blir ARG. Nä, FÖRBANNAD 
nu när jag tänker på det!!!
