I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ninnnis skrev 2013-03-20 12:05:58 följande:
Var är Solde? 
Inlägg från: passionsblomman
|
-
Vet från mail att Solde har mycket omkring sig nu, både på obbet och privat, så hon har inte mycket surfid sa hon. Hoppas hon har det någorlunda bra-det har ju intev arit så kul på jobbet...
-
Fick en återbudstid så jag har just kommit hem från ögonläkaren.
Tumören växer och trycker mer och mer på synnerven sa de. Nu börjar båda ögonen vara påverkade.
Alltså kommer de ifrån ögons sida att skicka remissvar att de anser att åtgärd är nödvändig.
När jag frågade om vad man kan gissa sig till i fårga om tidspespektiv, sa han att han tror typ april.
-APRIL! Det är ju NU, snart! Men herregud-ska de operera mig i hjärnan nästan genast? Jag måste väl först...*tittar mig omkring*...typ städa lite bland mina papper och ordna upp mitt liv och vara lite...beredd?
Tänka klart vad man vill ha sagt till de sina innan man ska sövas, så de vet det viktigaste ifall man inte skulle vakna mer. Vad skulle det vara? "käre blommannen, kom ihåg att byta lakan åtminstone en gång i halvåret. Käre Blompojken, gör altid dina läxor och ät din spenat..."
Va?
Nu ska jag äta världens brakfika med min son och kolla på Slottsprinten i längdskidor på TV. Man behöver smälta lite efter sådana här besök. Jag smälter gärna smaksatt med socker....
-
Leksi! Vad underbart att börja dagen med din förlossningsberättelse! GRATTIS till nya lilla tjejen!
Flamman; just ja-man kan tänka i procent också...det ska jag genast ta med mig som en variant av mina olika siffror och mål. Få se nu...jamen -10% för mig blir ju bara 0.5 kg över målet jag har till "normalviktig" på BMI-skalan! Ja där ser man. Vad bra jobbat-särskilt eftersom jag tycker just dec-vintern är värsta tiden att försöka gå ner i vikt.
Angående tidsbokning för operation har jag ju ingen alls bekräftelse på att det verkligen bli så snart som i april-det var bara en gissning från ögonläkaren. Men idag, när jag talat med neurologläkaren (det är han som liksom är huvudpersonen som ska skicka mig till Linköping) hoppas jag veta mer.
För jag knatade upp till medicin igår och satte press på att "nu vill jag veta saker" så hans jättegulliga sköterska ringde idag och när hon insåg hur mycket frågor som nu kommer upp, så sa hon "han får ringa dig i eftermiddag". Jag hoppas få komma till honom väldigt snart,(sköterskan hade inte ens fått aprils schema än, så hon kunde inte boka någon tid)
Men, i telefon idag tänker jag säga till honom att han får se till att lägga på ett kol genemot Linköping-för att DE bokar in en tid för själva operationen, är ju faktiskt mer brådskande (för de lär ju ha lite folk på kö förutom mig där) än att jag får komma till läkaren här-honom kan jag väl snacka med ändå liksom.
Och när ögonläkaren förklarade att den skada jag nu har på synfältet kanske inte försvinner efter operationen, utan kan vara bestående och att vi dessutom ser att den blivit värre, då känner jag plötsligt mycket mindre tålamod att vänta kan jag säga.
-
Jaha-Nu vet vi lite mer om inkräktaren i mitt huvud.Det är en ganska stor tumör, ca 2 cm i diameter. Om man vet att själva hypofysen är stor som en ärta, så förstår man ju att en tumör stor som enhasselnöt inuti den, inte är något vidare. Den sitter också nära synnerven och efter ny ögonundersökning igår, står det också klart att den trycker på nerven och att båda mina ögon nu är påverkade. Den växer alltså.Hormonvärden var "mestadels bra" förutom prolaktinvärdena, vilket är det som bla producerar bröstmjölk. (Här kan vi ju konstatera att det förmodligen inte är vidare underligt att IVF:erna inte tog trots att allt såg fint ut) Jag ska dock lämna ett par prover till för några ytterligare värden.Det som nu kommer att hända är att jag kommer att få en kallelse från Linköping för operation. Läkaren här i Oskarshamn tror att det kommer att bli inom en månad (eller max två). Man kommer dit dagen innan, ligger kvar ett par två dygn efteråt och sedan får man se hur lång tid man beöver för att återhämta sig. Själva hjärnan har man ju ingen känsel i, men att öppna upp i huvudet påverkar ju allt annat omkring, så man kan väl utgå ifrån att jag inte kommer att klättra i berg just veckorna efter, utan kanske snarare på väggarna hemma av att behöva ta det lugnt.Här är en länk med den patientinformation som går ut från Karolinska, ifall någon vill läsa lite hur det går till:http://www.karolinska.se/upload/HypofysCentrum/Inf%C3%B6r%20hypofysoperation.pdf Det finns iofs ett par metoder till,och jag vet inte vilken de i Linköping kommer att välja, men lite om vad det är de gör kan man ju se här och det bör ju vara någorlunda likadant, även om det är olika sjukhus.Ja, så nu är det både lite overkligt och lite väl spännande och ganska blandade känslor sammantaget. Men, det är bara att ladda mentalt och sitta lugnt i båten. Så hoppas jag att jag efter detta ska få uppleva att jag efter en tid kommer aatt må bättre än någonsin. Because I´m worth it!
-
Men herregud! Vilken bamsetext det blev!
Jag klippte ut samma sak som jag mailade till de anhöriga, så det är väl så det blir om man kopierar från mailen då...inte meningen! Jag inser att jag brer ut mig och tar nog mycket plats ändå, utan att skriva hur stort som helst!
-
Anne, jag tror det där kommer att gå utmärkt! Sedan får man nog som du säger räkna med en inkörningstid för de båda som ska vara hemma-de får ju lov att vänja sig båda två. jag tror dessutom att det är en större grej för den vuxne och att en hel del gnölande kan komma sig av att den som är "ny" på uppgiften själv är lite ängslig och kanske saknar den där mamman mer än bebis gör så att säga. Alltså "neeeej nu går det inte längre för nu vill han bara till dig!" funkar ju inte om mamman inte finns där. Och det i sig kan säkert skapa en del nervositet de första dagarna. När det infinner sig ett lugn hos pappan, tror jag det kommer för barnet också-de är ganska känsliga för vår egna sinnestillstånd på så vis tror jag.
På det stora hela annars, så är ju ett spädbarn egentligen mest beroende av att någon alls tar hand om det. skulle man hitta ett övergivet barn i skogen och ta upp det, mata, byta, trösta och ta om hand, skulle det ju antagligen ganska snabbt finna trygghet i just mig-hur obesläktad jag än är. Jag tror faktiskt inte att riktigt små barn liksom "saknar" på ett äldre barns vis. Det är nog mer reaktioner på nyheter som kan ställa till det. Alltså är det ju jättebra med tiden ni ska ha nu framöver och kanske kan det då vara extra värdefullt om du försvinner lite av och till då så att det blir mycket övning på just tröst och den där närheten de små behöver när de är trötta och man ska få dem till ro.
Ja, nu spårade jag ur lite i tanken här, men du kanske hänger med på hur jag funderar.
-
HEJ BS!!! Vad KUL att se dig! hur har du det? Hur har det gått med behandlingen av MS-skiten och hur har du det förövrigt? Saknat dig här!BrudSommar2006 skrev 2013-03-22 22:43:30 följande:PB, jag ser att du råkat ut för tråkigheter, jag skickar en stor, stor kram! Slumpen gjorde att jag råkade titta förbi här och fick läsa om detta, jag får återkomma och höra mera hur det går för dig för nu blev det så sent i kväll. Kram igen!
-
Alltså, jag brukar aldrig citera in hela stycken när det är mer än ett par rader-men nu jäklar gör jag det. för det här Falmman, skriver jag uder på rakt av och med dubbla understrykningar. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv-varenda ord är spot on!Klockarbol skrev 2013-03-22 22:55:15 följande:Konsekvensen av det blir ju tyvärr att dina flickor inte kan ta ledigt från skolan och då inte kan åka till grannlandet för att åka skidor med sin pappa.
För konsekvens blir det.
Och ja allra sötaste Flamman, det kommer att gå ut över flickorna och de kommer att bli besvikna.
De kommer att bli besvikna på sin pappa för att han inte gör det som behövs för att de ska kunna träffa honom.
För oavsett hur mycket de längtar efter honom så är ansvaret hans. Du får inte tillgång till den information som behövs för att du ska KUNNA ta din del av ansvaret.
Och den informationen ska komma från HONOM. Inte från hans kompisar. Jag är helt övertygad om att hans kompisar förstår det även om ärkeexet har fullt upp med sitt ego.
Varken dom eller du har någon skyldighet att curla exet längre. I synnerhet inte du.
Missförstå mig rätt men dina flickor är värda så mycket bättre än att lära sig att det är helt ok att bete sig som deras pappa gör utan att det blir konsekvenser.
Han har styrt ert liv i så många år och till alldeles för stora delar vill han göra det fortfarande.
Jag beundrar helhjärtat ditt fantastiska arbete under den här tiden för att dina flickor ska ha rätten till bägge sina föräldrar. Men nu är det HAN och bara han som nekar flickorna den rätten.
Det är ett fruktansvärt beskt äpple att bita i när man tvingas inse att en förälder inte nödvändigtvis är den trygga hjälten man trott. Och det gör så vansinnigt ont i mammahjärtat när det händer.
Men någonstans måste det ta stopp.
Hear hear, word, amen och I second that! -
Klockis, man kan ändå-trots att det var en befrielse för den som fått lämna, få esig en kram när ens pappa just dött-här har du en kram! #==
==# med vantar, för det är så ininorden kallt!
-
Utöver alla andra stora saker i dagens trådinlägg, så måste jag bara berätta att:
Flickan som blev överkörd och har legat nersövd är vaken. Jag fick en bild i telefonen där hon sitter med bandage om huvudet men lägger pussel. Hon känner igen hela sin familj och har pratat.
Alltså fattar ni vilket helt otroligt mirakel det är? Man KAN inte var två år och bli överkörd över huvudet av en minibuss och överleva till att börja med. och att hon åtminstone hittills verkar ha klarat sig såpass välbehållen är ju inte riktigt klokt! Nu vet vi föralldel inte något alls om vad hon har för skador och kan få leva med för men, men man ser ju på den där bilden att det åtminstone inte är fråg om "vårdpaketgrejen" om ni fattar vad jag menar med mitt slarviga uttryck. HOPPAS nu att hon får bli så återställd att hon kan leva ett så normalt liv det bara går.
Jag kan faktiskt knappt tro att detta är sant!