I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*Hajj fajjvar Musikern så det bara smäcker om det!*

*Panikstädar*
Ett par i byn som frågade om de fick hälsa på idag, inleddes av mig i promenadplaner, och frejdig som jag var, sa jag att vi kunde gå direkt de lämnat på dagis (vid nio).
Bara det att det just nu regnar, och då kanske de inte vill promenera, utan vill få komma in? *skyfflar undan saker så fort det går*

Bara 07.15 in the mooooooorning och jag har redan varit ute och gått en solig, iskall och bedövande vacker morgonpromenad med hunden i 40 minuter! Va! vavavava! Sug på DEN alla ni som vet att jag gärna sover tills morgonen är slut och stiger upp när man kan säga förmiddag.

Hunedn skulle få följa med granenn till hennes job en stund idag, för hon vill se om han funkar att ha med sig dit. Isåfall kan de kanske ta hand om honom medan vi är i Linköping för op, och det vore ju strålande.

Men min hund, han fattar nog just nu ingenting. Grannen brukar vi ju gå till-så dit stretade han med iver. De har ju också hund, gubevars! Han ställde sig utanför bakluckan till hennes bil och gläfste uppfodrande-han vet minsann att därinne brukar hennes hundar gömma sig! Kom fram!
Men, vad i alla världen ska man tro när de öppnar och det inte bara är tomt, utan matte stoppar in en själv där i buren? Och stänger!!! Och inte släpper ut mig igen! Och låter grannen åka iväg med en! Hur konstigt kan det bli egentligen en tidig fredagsmorgon? De där människorna, de är utan tvekan både ombytliga och opålitliga...
Hoppas han inte ylar hela vägen eller kräks-han gillar ju inte så värst att åka bil, Herr Hundskrälle.

Ninnis-han fattar, men gör det ändå. Det är för att han genom att göra det, får din uppmärksamhet. Om den så är negativ iform av att du blir irriterad, så är det ändå uppmärksamhet.
Du kommer  (även när du ser dig omkring i världen) att förvånas över vad människor är beredda att ta sig till för att få just uppmärksamhet. Och att han vill ha mer än han får betyder INTE att han nödvändigtvis får för lite-det kommer ofta att betyda att han inte tycker brorsan/hunden/pappa/väninnorna som kommit på fika ska ha någon alls-han ska ha alltihop, precis när han vill i obegränsad mängd och jämt.

Barn förstår nej-och de testar vad dessa nej är värda intill sammanbrottets yttersta gräns. Sedan vet de. Fast sedan måste de visst repetera, "ifall hon kanske ändrat sig"
Och en annan sak-när man satt en skarp gräns, och ungen tjuter rkt ut med hela ansiktet som ett stort vrålande hål och tusen enorma tårar, så betyder det inte att man själv är ond och skadat sin avkomma för livet. de gråter för att de inte gillar gränsen och att det inte var kul längre, när man inser att det visst var allvar och vem gillar att inse att man måste ge sig? Man är alltså inte nöjd med utfallet, känner sig arg och kanske lite rädd-för man gick för långt och nu blev mamma arg. Men det går över.

Två fredagsbesked att gå och lägga sig med:

Tisdag 30/5 Inskrivning i Linköping
Onsdag 1/5 permission över dagen (första maj ni vet), på kvällen tillbaka och förereds
Torsdag 2/5 operationdagen
Medan jag satt och läste luntan med bifogade papper i brevet, ringde telefonen:

"hej det är X-X på F-kassan. Jag tänkte att jag gärna ville ringa dig så du fick höra innan helgen att ditt beslut är klart och att du kommer att få din ersättning tom 15 maj, varpå det blir förlängd sjukskrivning."

TREVLIG HELG!!!!!

Och utöver det har jag sprungit min 40-minutersrunda trots motvind som nästan gick att lägga sig mot. *dunkar in på pluskontot*

Godnatt, för nu är jag trött som en gnu.

Hej tjejer!

Idag skulle jag stiga upp och få massor gjort var planen. Men min kropp vill inte.
den är trött och har ont och vill vila sig. Har kört på väldigt väldigt tufft med tränandet sista veckan (mer än 2500 kcl mer än tidigare rekord) så det känns i kroppen. Jag har precis det där "nu håller jag på att bli förkyld-läget" och DET går inte att bli nu. Man lär ju knappast operera mig om jag är helt igensnorad.
Alltså vilade jag. Och jag hade planerat vilodag från löpning och cross imorgon, men jag ska nog ta den idag istället och bara promenera lugnt med hunden.

I lördags var det dags för nya skol-skor, fotbollsskor och benskydd för Blompojken. Jag fick två träningsset som var på rea. Ett vindtätt/vattenavvsiande hellångt, och ett med funktionst-shirt och tights. Jag är skitglad över mina olika träningsoutfiter-jag har aldrig ägt sådana förut! Det är ju jättestor skillnad med springtights som inte skaver och overall som det inte blåser rakt igenom osv.

Vi har burit in ved för att göra plats för den nya som snart kommer. En och en halv flo igår och idag ska vi bära in den sista.
 
Annars har jag tvingat min son att plugga historia med mig, eftersom han har ett stort prov i veckan och det omfattar både Stormaktstiden och Frihetstiden och en lång radda kungar/drottningar. han har varit skitarg, men jag VET att han inte skulle hunnit allt annars, så en timme vardera lördag söndag behövdes. Och det är ju inte så att han inte hann spela sitt X-box bara för det...

Flamman, min syster, som bor i Jämtland, messade bild på små björntassar i lördags. Alldeles färska och precis där hon promenerar/joggar. "Eeeh...jag tror jag vänder..."
Det är ju nämligen precis då man undrar "var är nallens mamma?"

Jag gläder mig åt alla inläggen -vad kul det är att se er!

Just ja, Daa, du undrade hur det känns med op. Jo-precis så som du skrev-skönt att äntligen få en tid! När det ändå är en sak som måste göras, dvs jag har inget val, kan det lika gärna ta och bli av nån gång, för att bara vänta gör ju att man får dels leva med skiten i huvudet längre, med dålig påverkan på både syn och psyke, och dessutom kan man ju inte komma vidare med andra saker förrän efteråt.

Däremot känns det overkligt att försök greppa att jag snart är där i Linköping och att allt ska hända. Konstigt!

Men, jag börjar ha fått undan en hel del saker som legat över mig, som vagnen, edbeställning, f-kassan och sådant där. Det ska deklareras, redovisas newbody-försäljning och beställas biljetter till dansuppvisning och lite sånt, annars börjar det väl vara så att det går att åka. Hund och barn är ju utlejt på andra och får vi nu också vårstädat bilen så ska jag ladda med ljudbok för resan och omsorgsfullt packad neccesär.

Dagens plan har en lång stund varit att komma ut och springa. Men min mage säger annorlunda och jag måste invänta att den säger "färdiga" inann det går att göra slag i saken.
(jag är mycket trött på min trilskande mage-jag vill göra som JAG vill, inte rätta mig efter opålitlig och lynnig magapparat)

Så, om en liten stund kanske...*avvaktar*

Det är du visst! En bra och fin mamma med en alldeles förskräckligt trött dag. Det är omständigheterna som inte är de optimala-inte du! Du är lika bra alla dagarna.

Nu ska jag se om jag kan springa.