I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Tänk, är det inte ganska fränt vad det med tiden kan leda till, att man en gång i tiden blev så irriterad på myter och desinformation, att man loggade in sig på ett bröllopsforum?
För det här, som jag upplever av möten med andra människor, hade jag aldrig i livet ens funderat på att föreställa mig innan dess. Och nu är ni så nära och viktiga-fast flera av oss aldrig sett varandra! Jag tycker det är fantastiskt!

Det har sina fördelar, det häringa internätet...

Nä. Jag får ta hand om mig själv. Idag har det gått bra, så jag hoppas det ska göra det framöver med.

Jag har varit på fotbollsmatch!

Man vet att man lever när man är där-mitt i all dramatik som uppstår när tolvåringar ger allt de har. När solen vämer huden och allt är illande grönt, blått, rött och gult så att himlen, björklöven, gräset och tulpanerna slår nock på ens sinnen tills man måste blunda.

Och fast allt är ganska darrigt och jag får tacka Morfeus Morfin för hjälpen, så är jag med. Deltar. Med solhatt, säkerhetsbanan och väldigt mycket stillsammare hejjaklack än normalt. Men med.

Att man sedan efteråt får lov att lägga sig och vila, gör ju ingenting-jag får vila så mycket det behövs!

Förövrigt vann de matchen efter mycket stor kämpainsats, och Blompojken fick göra mål. Förra målet han gjorde fick han berätta om i telefon, för jag var inte där-nu såg jag! Det är det, mina vänner, som är hela skillnaden.

Jag har också varit med och lagat lunch (typ själv strimlat upp den grillade kycklingen) och sedan, mina vänner har jag: gått till vitsippsbacken!

Jag vet i själ och hjärta att vitsippor hjälper till att läka. Att stå som en rumpnisse i alla sipporna ihop med sin lilla hund och i milt kvällsljus se vattnet forsa fram i ån, inramat av nyspruckna löv och helvild fågelsång-ja, men då vet man ju knappt om man faktiskt klarat sig eller om man dött och kommit till himlen!

Att jag nu är helt slut och lite rädd börjar misstänka att jag kanske håller på att bli förkyld i den arma näsan (paniiiiik), är inget jag tänker låta förstöra vare sig det ena eller andra glädjeämnet. Vare sig fotbollen eller vitsipporna.

Åh Kjell, vad härligt med kolonistuga! Jag bodde några år i Sthlm precis nära ett område med sådana stugor-alltså, vad man gick där och också ville ha en! Helt underbart!

Nu ska jag få sällskap av min sambo ut till visipporna igen. Jag vågar inte ge mig dit ensam ännu, ifall jag inte orkar hela promenaden, så nu måste jag passa på idag , när han är ledig.

Jamen det är väl själva koppla av-grejen som är hela totalvärdet! Jag är förövrigt fantastiskt bra på att bara ha min trädgård. och titta på den. 
Min mamma har en helt annan relation till allt hon måste i sin för att känna sig nöjd. Hon njuter dock i rätt hög grad av sitt gnoende på något vis. Fast stressar upp sig också.

Jag har själv just varit ute och knutit loss julkärven från altanräcket, och strött den över komposthögen, där sambon just öst ut årets första gräsklipp. Och tagit bort fågelmatarna. Utöver det har jag oändligt långsamt och sittande på rumopan, plockat de nässlor vi har, så att jag ska kunna göra mina vitaminbombssmoothies i vinter. Det räcker mer än väl för idag.

När vi gick vitsippspromenaden idag, höll min sambo på att bli biten av en huggorm! Alltså, den ställde sig verkligen i sådan där huggställning och han hann precis skutta undan!

Jag var såklart tvungen att sedan peta på den (med en pinne) och kolla hur den betedde sig. *Väääääääääs! Väääääääs HUGGA HUGGA HUGGA!* Jättearg orm! ganska tydligt att de är predatorer och inte väntar sig att behöva ta till alternativet att backa i första taget. (svårt att backa en ormkropp dessutom...slingra baklänges??)
Hur som helst gav den sig småningom och lämnade stigen.

Jag måste vara försiktigt när jag ska gå där med hunden ensam framöver-jag är liksom inte riktigt lika vaksam och skarp som vanligt än, så jag såg inte den där ormen, utan gick precis förbi den. Huggormar och hundar är en mycket dålig kombination.

Tack tjejer!

Jag ska ta mig en trappa upp och krypa i säng nu-det blir tydligt när orken tar slut som sagt. Men imorgon har jag redan en nästan färdig nässelsoppa att bara reda av och slänga hönsbuljong i-DET måste vara bland det bästa av energiluncher att äta för att komma igen! Jag tror jag borde orka gå till affären för att köpa buljongen också. Idag gick det bra utan morfintablett ända tills nu, så det borde inte vara alltför långt bort att ha fasat ut dem.
(Fast, jag kan ju säga att det har varit väldigt vilsamt för knäna och all den andra värken jag vanligtvis dras med att vara så smärtlindrad som jag varit senaste tiden. Undrar hur det känns när det kommer tillbaka igen? )

BS, hur har det utvecklat sig med din MS? Har du mycket besvär? Hur påverkar den din dag och hur mår du? Jag har tänkt jättemycket på hur det gått, för det senaste jag hörde så hade du precis börjat dina behandlingar och inte hunnit utvärdera så mycket. Hur har du mått mentalt? Det är ju inte precis ett roligt besked att få. Nu menar jag ju inte att tvinga dig att prata om den saken om du inte vill, men jag undrar hur du har det.

Nej, krypa i säng var det...

Men typiskt Kjell! Rusningstrafiken i Stockholm är väl ungefär det man saknar minst med att ha flyttat därifrån. Aaaaaa vad man (eller åtminstone och särskilt min man) har kvidit i bilen ibland när det bara är helt kört att få köra så man kommer fram dit man ska!

När det gäller odling, gillar jag perenner-särskilt marktäckare som konkurrerar ut ogräs och sådant som troget kommer upp även som man inte pjoskat så mycket. Och buskar-dem kan man knipsa lite på av och till, men annars sköter de sig själva och blommar ofta vackert. Som Schersmin, paradisbuske och syrener.
Och träd. Träd är det viktigaste av alltihop! Jag älskar våra gigantiska päronträd, grannens ännu större körsbär, björkarna, den lilla kastanjen, lönnen, rönnarna vid åkanten, sälgen, hasseln...Och lindarna på framsidan, och alla de rosablommande äppelträden. Det är ju i dem alla fåglarna sitter och tjuter rakt ut och vakar över sina bon.
Det är träden som ger intressant ljusspel under dagen och tak och parasoller så att trädgården blir tredimensionell. Och runt deras fötter kan där som sagt gärna få vara marktäckande växter som blommar efter sin säsong. Just nu har lysande blå Ormöga slagit ut i en matta under ena päronträdet, och solar av gul prästkrage mallar sig ogenerat lite ovanför, väl medvetna om hur effektivt det blå framhäver deras eget gula.
Jag tror bestämt jag måste ta mitt förmiddagskaffe med mig ut och kolla in dem lite närmre.

Klockarbol-vilken start! Blä! men bra jobbat!
Hoppas akupressuren hjälper.

Hur serverar du dina undulater citronmeliss? torkad eller? Jag har massor av citronmeliss här, den kommer upp ur gruset bredvid entrén varje år och verkar ha bott i någon rabatt(eller "land" som man kallar rabatt för här) som måste ha funnits här förr.