I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blomman, hur mår du nu efter senaste akutbesöket?  
 

Min mor är jättedålig nu. Hon har fått feber, ända upp till 39,9 och har knappt druckit på hela dagen. Vi var där i helgen och hon var så glad att höra min skrutta och mig sjunga. Men nu är hon mycket sämre... Och pappa har lovat henne att hon ska få vara hemma på slutet. Sjuksköterskan har varit dit med febernedsättande och kommer att ställa upp med sprutor om hon får ont. Hemvård i livets slutskede kallas det visst... *storgråter* 
Så, ja skolavslutning imorgon, sen jobb och sen efter det så åker vi väl ut och tittar till mormor. Någon mer skolavslutning kommer hon nog inte vara med på

Om jag inte är så synlig så vet ni varför.

Kjell, kan du be en förbön att min mor slipper lida och vara rädd, så vore jag oändligt tacksam... 

Kram!
 

Tack allra finaste vännerna, er värme gör mig stark 

Vi har varit hela dagen hemma i byn hos pappa hela familjen, även brorsan med sambo, barn och barnbarn. Vi hade en fin stund med mormor, ja eller skalet som fanns kvar. En präst som egentligen var ledig ställde upp då alla andra var upptagna på annat håll och kom ut till oss. Hon känner mina föräldrar eftersom de varit väldigt aktiva i kyrkan. Mina föräldrar och min farmor var lite sådär "halvleastadianer", och därför var det viktigt för pappa att det kom en präst och vi höll andakt vid mammas dödsbädd. 
För två veckor sedan var en präst ut och mamma och pappa tog nattvarden tillsammans med honom där hemma. Pappa var så otroligt tacksam för att de fick denna, för dem högtidsstund innan det var dags för dem att skiljas för ett tag... De skulle ha firat 58-årig bröllopsdag på midsommarafton och i december hade det varit 60 år sedan de träffades. SEXTIO ÅR!!!
Nu höll vi en andakt, sjöng mammas favoritpsalmer och hade en mycket fin stund tillsammans.
Min T hade ritat min mammas favoritblomma bland vilda växter, en liten blyg orkidée som heter Norna. Många gånger har jag varit på orkidéexkursion med min mor i skogarna hemikring
På väg hem till byn i morse hittade jag en fantastisk bukett med tre blodröda, bulliga, fylliga pioner. Min mor hade en pionrabatt som hon värnade om. De var hennes stolthet. Hon hann inte se dem blomma hemma vid väggen i år, men hon fick dessa blodröda i en vas vid sig idag vid vår minnesstund.

Vi har gråtit, pratat, minnts och ätit. Ja, för äta måste man göra även om man sörjer.

Barnen tar det hela väldigt bra, även om de stundvis gråter och är ledsna, så tyckte de att det var så skönt att se att mormor som varit sjuk och inte alls mått bra sista tiden nu har fått frid. Hon låg så fridfullt och alla, precis alla bekymmersrynkor var utslätade. Hon såg 10 år yngre ut. Hon var så fin. Barnen såg verkligen att det är inte hemskt att dö, mormor mår bra, hon hade t o m ett litet leende i mungiporna.
Inget av barnen tyckte det var obehagligt, även om det var sorgligt. Och som barn är... efter ett tag var de igång och lekte ute i solen. 

För pappa blir det ett stort, stort tomrum och jag känner mig lite orolig för att han nu är ensam därute i huset i skogen. Hemtjänsten klipps av direkt. Från att de kommit 4 ggr/dygn till mamma kommer nu ingen... Men vi ska försöka få så att pappa får hemtjänst åtminstone en gång/dag.

Begravning blir den 5/7 mest troligt. Prästen är bokad. Allt omkring detta har mor o far redan sen länge skrivit ner så det finns inga frågetecken kring psalmer, verser, dödsannons mm. Gravstenen är förberedd. Min bror som dog när han var 15 år ligger i en familjegrav. Mor o fars namn och födelsedatum finns redan inskrivna, det är bara att fylla i dödsdatum. De har förberett allt. Så kloka de är... 

Nu är jag trött och jag måste försöka komma till ro så jag orkar jobba imorgon. Ev. ska jag med pappsen och kolla på en kista.

Än en gång, innerligt och varmt tack för ert stöd! 

 

Blomman, mamma blev 78 år. Pappa är 81.

Helt underbart hönshus Blommis!

Här snurrar det runt. Begravningsbyrå, kista, blommor, dödsannons, musik...
Som tur är har mamma skrivit ner i princip allt precis hur hon vill ha det. 
Vit kista med vita liljor, enkelt.
Vilken vers i dödsannonsen.
Vilken präst (om möjligt) och vilken kyrka.
Alla psalmer. Både i kyrkan, vid graven och på minnesstunden.
Vilka solosånger.
Kjell, du som är i "branschen", hur många psalmer brukar man ha? Hon vill ha två solosånger, vilka är psalmer i sig, men sedan har hon skrivit upp tre psalmer till tror jag det var.

När vi prästen kom till oss efter att hon dött och vi satt samlade till andaktsstund så var det så lustigt mitt i alltihop att de psalmer vi tog upp spontant, hade mamma redan vikt för i psalmboken, även två stycken som är ganska ovanliga men väldigt vackra. En av dem är skriven här i vår hembygd.

Hon visste vad hon ville min kära mamma...

 

Pappa är ledsen, ledsen, ledsen... Men stark mitt i allt. Han har fått sova ordentligt igår natt och i natt och han måååånga timmars sömn att sova igen, stackarn.  Och igår kunde han komma och äta middag hemma hos oss, vilket han inte har kunnat göra på flera månader!!
Men såklart är det tomt och ensamt ute i byn.
Vi ska ut dit ikväll allihop och fixa lite.
 

Blomman... Jag skulle behöva lite tips och inspiration.... Handbuketter.

Min mor älskade vilda blommor och det är ju sommar, så det hade ju varit fint att kunna plocka egna blommor att ha med till graven som handbuketter. 5 juli är datumet som gäller och normalt har vi högsommar här då och allt blommar som finast... Men i år är ju ett ovanligt år och vi fick sommar väldigt tidigt... Med den påföljden att det mesta förmodligen hinner blomma ut. Midsommarblomster, hundkex, rödbläror, smörbollar, liljekonvaljer (de som man har i trädgården, de vilda är fridlysta här uppe), syréner (jag vet att de inte är vilda), lupiner. Ja det mesta blommar NU och hinner blomma ut !!! Med tanke på vilken växtzon vi tillhör så har vi ju inte det största utbudet av prunkande blommor, varken vilda eller "tama"

Vad ska vi ta oss till? Vad kan man beställa hos floristen som har säsong nu och som ändå känns lite norrländsk sommaräng?? Jag är helt tom i bollen, ärligt talat. Tips emottages tacksamt!

Du kan inboxa mig så behöver vi inte uppta hela tråden med mina begravningsbestyr

Kram!

TACK fina du, Blomman

Midsommar?! Är det midsommar?? Lite så känns det... Jag hinner inte riktigt med.
Vi ska idag efter jobbet till bårhuset och titta till mamma. Sedan fika med pappsen och brorsan.
Imorgon åker vi ut till byn, som vi brukar, där de har enkelt midsommarfirande vid en gammal gård i centrum av byn. Man får sig en kopp kaffe och glass (morfar propsar alltid på att bjuda), plockar blommor, binder kransar och dansar några var runt stången. Pratar med byfolk. I år kan väl det bli lite extra jobbigt, men å andra sidan, mamma var en profil i bygden som kämpat som aktiv politiker i massa år för bygdens överlevnad. Så klar att folk vill veta och surra en stund.
Efter det vill pappa att vi samlas hemma och äter lite kallskuret, sill, och grillar lite korv. Sen tror jag det räcker för oss. Nåt mer livat än så känner jag mig inte upplagd för.

En reflektion; Det vore fint om det fanns såna här på ALLA begravningsbyråer. Verkar som att det inte alls är vanligt med sorgband längre. I vår stad finns de inte någonstans, och inte att beställa heller.


Tycker det är skitjobbigt att man måste sitta och le och vara trevlig och prestera och leverera precis som vanligt på jobbet, le och vara artig på affären och orka tjafsa med otrevliga expediter m fl när själen gråter.

Ett liten fingervisning om att "hej, jag sörjer en nära och orkar inte följa den käcka normen i samhället just nu, ha lite överseende tack" skulle inte alls vara fel.

Önskar alla en glad midsommar! Ta hand om er och kör försiktigt ni som ska färdas på vägen ♥ 

Minns när jag var liten, då hade mor och far breda sorgand på sina kläder (krage t ex) ungefär en månad efter dödsfallet. De lärde mig att om jag ser någon som bär sorgband så ska jag vara lite extra försiktig och snäll för den personen har det jobbigt och är skör just nu. Nu har man visst skippat detta helt och hållet. Såklart, i dagens samhälle finns det inte plats för sorg och sjukdom. Prestera, prestera, prestera, resultaaaaat!!! Och så måste man bita ihop och vara stark , för tänk så pinsamt för dem på fiket, bussen, i affären, i personalrummet om man bryter ihop och börjar gråta! Så jobbigt och pinsamt för DEM, då vet de ju inte vad de ska göra...

Tror banne mig jag ska göra som du föreslog Blomman. Det finns t o m de på jobbet som inte vet vad som har hänt, de  undrar säkert varför jag är så kort i tonen.