I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Mink-elände!!! Men dom värmer gott som päls 

Och så längtar jag efter att kören ska "köra" igång. 
Vi har en spännande höst framför oss, vi ska bl a göra en konsert med Anna Sahlene och så ska vi göra TVÅ med Anders Ekborg! Dels en i vår egen kyrka och sedan blev vi erbjudna att göra två till med honom i residensstaden samt i Umeå!! Men Umeå tackade körledaren nej till... *surar*, men den andra blir av. Så Daa... boka in den i början av december ;)

Och så ska vi åka med kören till grannlänet och gå på musikal, det blir iofs i slutet av januari:
Jesus Christ Superstar med Ola Salo.

Ja voj, voj så kul vi ska ha med kören i höst och vinter!  

*vinkelivink*Hvidis; ogilla foglossning! Jag är hemma från jobbet idag. Halsen blev värre, igår hade jag basröst. Idag snorig, hostig, ont i halsen och lite "kryp" i lederna. Dock ingen feber. Men, snart 45 år gammal, har jag insett att jag kommer aldrig få någon tapperhetsmedalj för att jag går till jobbet när jag är sjuk och hängig. Så jag är hemma.

När mamma dog så borde jag inte varit så tapper och gått och jobba de två veckorna fram till begravningen och semestern. Borde ha sjukskrivit mig. Jag var egentigen inte i något skick att jobba... Men eftersom jag sedan skulle gå på semester, hade en vikarie under upplärning och min kollega var helt ensam och slet med löneprojektet jag var med i, så kände jag att jag MÅSTE jobba. Chefen var på semester. Men han visste ju vad som hänt.
Iaf så fick jag såklart aldrig ett tack eller något från företaget. Inte ens en kondoleansblomma. 

När jag kom tillbaka från semestern så hade alla fått ett mejl av en annan kvinnlig kollega i södra Sverige. Hennes far gick bort i slutet av juli och hennes mamma blev sjuk och ligger på intensiven (som min pappa gjorde). Hon sjukskrev sig direkt, läkaren sjukskrev henne 1 månad till att börja med. Hon mejlade iaf till alla i företaget och tackade för de fina kondoleansblommorna...

Snack man känner sig uppskattad... NOT!!!!!!!

 

Så, nu fick jag det spytt ur mig. Sorry. 
 

Hej, Hej! Kul det ska bli att höra hur herr Tupp och fru Höna tar emot de nya hönsbrudarna! Spännande!
Torsdag, fredag låg jag hemma och snörvlade, lördag så stod jag inte UUUUUT längre att bara vara inne, samtidigt som jag inte var i någon toppenform heller (hosta, tung i skallen). T hade två bortamatcher 7 resp 8 mil bort på lördagen. Men det var strålande sol och varmt, så min bästa M erbjöd sig att komma med som chaufför ♥. Så då fick jag se min gounge spela fotboll, fick frisk luft och lite sol på näsan och slapp köra bil.
Sedan på kvällen så var det 50-årsfest för en musikerkamrat till sambon, så då var vi på den. Min M spelade med gamla musikerkollegor och det var så himla roligt att jag glömde bort att jag var i dålig form...

Nu är hamsterbur inköpt. Nr 2. Den första var för liten och bökig tyckte jag.
Ett stycke hamsterhus är också inköpt och en liten tunnel/bro.
Eg så var min favvounge leveransklar för 2 veckor sedan och han är nu till salu på djuraffären (uppfödaren säljer dit också). Han är Black Silver Pearl med satinpäls och svartsotade öron. Hur tjusig som helst. Men mina flickor har nu fallit för en  chokladbrun liten gosse som föddes för ca två veckor sedan... Han ser ut som en... riktig RÅTTA, men utan svans. Söt, jovisst, men väldigt råttig. Men, det är ju tjejerna som ska ha han så jag har väl inte så mycket att göra annat än att foga mig. Den här gången. *surar*

Jag längtar faktiskt väldigt mycket efter att bli med djur igen! Jag som alltid haft djur omkring mig, jag har faktiskt saknat det. Samtidigt som det har varit skönt att INTE ha djur under de där riktiga småbarnsåren. NU känner jag att det ska bli kul att vi i familjen skaffar ett litet husdjur. Även om det bara är en liten råtta, förlåt, Guldhamster.

I övrigt så var det skolstart igår. T började mellanstadiet. Stort för henne, och pirrigt. Nytt klassrum i en ny del av skolan. Och NYTT klassrum, som i helt nyrenoverat!! Så himla fint  

Lilla K började tvåan. Och kom hem hängig och igår kväll steg tempen till 38.9 Idag har hon lägre temp men hon vilar hos brorsans sambo, deras f d fritidslärare. Hon fick sjukpension och har svår abstinens efter barn, så hon lånar mer än gärna mina, som hon betraktar som "sina". 

Det är lite lugnare att ha hand om ett eller två barn jämfört med 40 på Fritids...

 

Hahaha, Ruben for president  

Skönt Blomman med cortisonet, hoppas det funkar att sluta med det och att inga komplikationer tillstöter. Förstår dock osäkerheten kring vad är "normalt" och vad är av "höra-av-sig-till-läkaren" dignitet? Skitsvårt!

Flickornas lillebror fyllde ett år i helgen, så jag hade dem till att ringa till pappan och gratulera.

Något jag har fått höra i sommar är att ärkeaset kläckt ur sig om mig att "henne borde man slå ihjäl". Av den anledningen att jag har lovat (vilket jag inte alls har förstås) att komma med ungarna till hans hemland så han får träffa dem varje år/sommar. Bah!!! Trams. Jag har sagt att när jag har möjlighet... OCH sen så är det väl upp till honom också att rodda kring det. Vill han ha dit dem får han väl höra av sig och ordna något. Det ligger ju i HANS intresse framför allt. Eller borde göra iaf.
Jag känner ju ingen större lust att åka varje sommar dit bort för dyra pengar för att han ska träffa dem ett par-tre dagar (han jobbar ju hela tiden), när han inte ens kan ha en vettig kommunikation med mig, inte ens via sms/mejl/telefon. Som en normal, ansvarstagande förälder.
Han kan dra dit pepparn växer!!!

Annars så har vi haft strålande brittsommarväder här uppe. Tyvärr är man ju inomhus hela dagarna så man hinner inte riktigt njuta av vädret. Är dock glad för ungarnas skull, för de är mycket ute med skolan. Lilla K var feberfri igår så hon är tillbaks på skolan idag.

 

Är det någon här som har koll på juridik? Vad som gäller när man är sambo och den ena har barn med en annan och så där... Jag känner att det är dags att bli två ägare till huset nu nämligen.

Inatt har jag drömt om mitt ex-ex-ex, han som var som ett monster... Jag vaknade och mådde jättedåligt. Han har inte hemsökt mig på flera år, så det var märkligt att han dök upp sådär out of the blue...

Och sedan har jag mått dåligt när jag funderat på vad som händer med mina barn om det händer mig något... Den tanken skrämmer jättemycket Visst, deras pappa kommer plocka dem till sig illa kvickt, och det kanske de tycker är okej till att börja med. Men på sikt... hur bra skulle det bli för dem där borta?? Vilken framtid har de där? Kompisar, skola... ja allt. Och tanken skrämmer nog mest av allt m, för han skulle ju bli helt ensam kvar

Usch, sånt där är verkligen inte kul att tänka på, men ibland måste man nog våga tänka tanken.
Blomman, jag har också tänkt på dig och hur tankarna måste ha gått i ditt huvud innan din operation.