Dagens promenad med hunden knäckte mig totalt. Enda sättet att få ihenne mat just nu är att leka i det. KÖra sök, kasta maten etc under promenaden. Imorse dissade hon mig totalt. Jag la mat framför henne, kastade mat som landade på nosen o hon bara vägrade öppna sin förbannade käft o äta maten. Jag-orkar-inte-mera!!!
Inatt fick vi äntligen en spyfri natt. Men vi fick ligga o lyssna på den där ljuvliga hostan som man inte kan somna ifrån o ignorera. Det är ingen superlång stund, kanske 1h men tillräckligt för o trötta ut oss. Vi blir ju nervösa även om vi vet att han inte kommer dö, vi är båda på väg upp ur sängen många gånger för att fläcka honom ur vagnen (han får sova sittandes just nu). Jag-orkar-inte mera!!!
O min så underbart ljuvliga mamma som skall ringa flera gånger om dan för att fråga hur de går med A o Tess. Jag uppskattar verkligen omtankeno tycker det är mkt bättre än andra sidan som inte hör av sig o frågar men jag är ganska mkt på bristningsgränsen just nu o orkar inte analysera om någon av dem möjligtvis är något lite bättre än förra gången vi pratade...