Min exman har kommit hem. Förklaringen till 700 sms på 2 veckor kom igår. Han sms:ade mig och jag fick 10 st likadana 
! Jag kollade specen (som kom idag) och det är samma nummer med ett par minuters mellanrum. Han skulle aldrig hunnit gå på toa ens om han sms: at så mycket. Nåt fel med telefonen eller inställningarna alltså. Han har skällt ut mig för att jag ringt hans släktingar o vänner, frågat hans bror om han vet om det figurerar nån ny kvinna osv.
Han har sagt att han lidit tre år nu av att leva med mig. Försökt o försökt för barnens skull. Att jag t o m gjort honom till psykfall. han går aldrig mer till doktorn och tabletterna kastar han. Att det är ingen ide att diskutera, han har försökt i 3 år diskutera med mig och jag fortsätter i samma stil, så det blir aldrig bättre.
Vi passar inte för varann och barnen lider av alla bråk.
På frågan om han älskar mig så svarade han TRE gånger och såg mig rakt in i ögonen NEJ. Han sa att han ångrar vårat bröllop, men han gjorde det för att jag ville och för att gå mig till mötes, men att jag aldrig går honom till mötes. Någonsin. Allt görs som jag vill och på mitt sätt.
Han har tagit av sig ringarna och sa att fr o m nu är vi bara vänner, han vill inte röra mig, jag får inte röra honom och han kommer bo/sova i källaren för han vill INTE sova bredvid mig. Tills han hittar lägenhet.
Där ska han fundera på vad han vill och var han ska bo, men han vill tillbaka och leva i sitt hemland. Medan han bor här i samma stad så kommer han ha flickorna varannan vecka (det upplyste jag honom om när han hela tiden hävdar att han vill leva ensammen, att han kan inte leva ensammen för han har två barn. Han behöver få känna på vad det innebär att ha heltidsansvar för barnen). Om han flyttar tillbaka till sitt land så får flickorna bo hos mig och vi är välkomna dit, jag får bo hos hans pappa m fru.
Han ska fundera (där nere i källaren) lite till på hur vi löser den ekonomiska biten.
35000 kr har han bränt och nästan allt är borta. Inget blev som han tänkt.
Vi har räkningar för 65000 i januari...
Han kommer inte göra något med mig mer, enbart med barnen (promenera, åka slalom osv), vi har inget med varann att göra mer förutom barnen. Punkt.
Jag bryter ihop varannan minut och jag mår illa, kan inte äta, har ont i huvet och jag går SÖNDER!!!!!!!!!
Han säger att allt är mitt fel, att jag får skylla mig själv när jag inte lyssnat när han flaggat för att han inte trivs i vårt förhållande (för lite städning och matlagning från min sida och för lite och kort sex, fastän vi har både det ena och det andra oftare än genomsnittet för än småbarnsfamilj, det är jag helt säker på¨. Men det ska vara 3-timmars, eller 5 ggr/natt, visst nämnde jag att han är hyperaktiv. Även på det planet??)
Så just nu känner jag mig som att jag vill hugga mig själv i hjärtat, för att jag inte lyssnat på honom och tagit att han mår så dåligt på allavar. Å andra sidan så tycker jag han har orimliga krav som jag förmodligen aldrig kan leva upp till. Och att han mår dåligt har jag ju trott varit hans sjukdomar. Vilket jag fortfarande tror. Och jag har försökt hjälpa där, men det var tydligen det värsta jag gjort. Nu ångrar jag nästan att jag började rodda i det där. Med facit i hand. Det kostade mig äktenskapet och jag har slagit sönder flickornas trygga tillvaro.
så börja om från början börja om på nytt varför ska man sörja lalalalalalalalallalalallalala argh vad trött jag blir!
vilket oflyt!!!
?
