I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Idag har jag varit hos psykologen, (bra)

Varit inne hos tandläkaren och reggat mig som ny patient och bokat undersökning. Jag har inte varit hos tandläkaren sedan vi flyttade hit!

Varit i klädaffären och hittat både byxor som jag föll pladask för och en topp. Jag tänker köpa dem och har hängt undan dem tills ikväll, för då har de ett evenemang m modevisning och man får 20% på en vara, så jag köper dem ju såklart då eftersom vi ändå ska på Blompojkens dans. Jag behöver de där kläderna-jag har bara två par byxor jag får på mig, utöver mina träningsoverallbrallor, så ett par lite finare har jag behövt i många år-men inte köpt. (eftersom jag ju ska bli smal först...)

Vet du Flamman, det är så många år sedan jag var tillfreds i min kropp, mådde bra och kände mig i fas med mig själv att jag igår var HELT uppslukad av att jag gick omkring härhemma i min nya outfit och kände mig helrätt! Jag är så NÖJD med alltihop; färgerna i toppen, modellen som döljer alla bilringarna och buken som väller över brallorna-men inte bara döljer, utan också får mig att känna att jag lyser upp lite. Alltihop stämmer med frisyren, hårfärgen, mina ögon och min ålder.

Jag har haft så mycket sorg över hur jag såg ut förr och så SVÅRT att hitta kläder som passar med vem jag är nu. Jag vet ju för tusan knappt vem jag är nu!!! Jag är inte 25 och partytopparna och miniklänningarna jag sprang runt i då passar inte nu-inte ens om de gick att få på. Och jag vill inte ha på mig tält bara för att jag har övervikt. Och inte se ut som en tråk-kärring bara för att jag är medelålders.
Oftast när jag köpt något de senaste åren (typ sedan blompojken föddes) har jag känt att det är de minst fula, eller att det väl får duga, och att något måste jag ju ha på mig. Men igår när jag provade allt hemma, kände jag mig som jag och ett bra jag, som mycket väl kan gå ut i Stockholm imorgon och både flanera på stan på dan, och ta en drink i en bar på kvällen. Utan att skämmas. Dubbelhakan och den förkylda näsan får hänga med på köpet.

Så, det var väl investerade slantar, för den känslan behövde jag!

Nu plockar jag pinaler som är spridda över hela huset, tvättar och försöker få torrt tills imorgon, värmer lammfärsbiffar och pressad potatis i ugnen och packar-både väskan och diskmaskinen. Vad gör ni?

Hallå? Ingen som varit här på hela helgen?
Fotrfarande: Någon som vet om allt ät OK med Hvidis? *oroar mig*

Ingis, ja, det ligger mycket i de där orden! Och det är ju det som blir så smärtsamt om man inte är två om beslutet att inte vilja välja varandra längre. Det räcker med att en väljer att bestämma sig för att det räcker och här tar resan slut för oss.
Vi kom hem sent igår kväll, trötta men glada och fulla av intryck, tankar och upplevelser-och mat.
Vi har hunnit äta gott, bo bra, strosa runt i stan, träffa både Blompojkens bästis med mamma och äta sushi ihop, träffa svägerskan och äta frukost framför brasan, prata om allt som hänt, kramas viktiga kramar, gråta lite och ta lång härlig promenad från Östermalm bort på söder, via Mariaberget och tillbaka från Zinkensdamm och hela vägen Hornsgatan bort, skeppsbron och tillbaka upp på Östermalm. Otroligt skönt att få träffas och minst lika viktigt för henne som för mig (och sambon).
"Åh, du anar inte hur mycket det betyder för mig´!"
"Jo, det anar jag visst!"
" Ja, jag vet att du anar, PB-det är ju därför det betyder så mycket-det är ju det som är speciellt med dig!" 
Jätteviktigt och bra att få mötas, kunna lägga skräcken att helt förlora varandra bakom oss och ta ett eget avstamp i hur vi vill att fortsättningen ska bli.
Väl på väg hem, paus i Norrköping hos vänner-några av er känner väl igen Didis nick va? Stora skratt och behövlig paus. Och samtal om både det lilla och det stora i livet. Ja, och nu är vi hemma. Alla på farmen har överlevt helgen och Blompojken messar att han har det hur bra som helst.

Idag är det mer vardagliga saker på agendan: tandläkarbesök och bilbesiktning. Hoppas båda blir så billiga som möjligt i slutänden...

Vad gör ni?

Vad bra att man har koll på sitt liv och passar tider och så.

Fast, det är ju bättre om man vet, förutom vilken veckodag det är, vilket datum man skriver nämnda dag. Om man ska till tandläkaren och besiktiga bilen den 4 november, är det ju ganska onödigt att åka till tandläkarmottagningen den 28 oktober.

Ho hooooo? Kom fram kom fram alla trådisar!

Daa-bra sammanfattning du gjorde själv där! Det var ju det jag sa: du vet mycket väl själv hur det egentligen är. Men fy vad jobbigt det är när man känner så som du gjorde förra veckan! Jag brukar försöka fråga mig själv om jag skulle vara lika obarmhärtig mot någon annan som jag är när jag totalsågar mig själv. Oftast är svartet nej och då vet jag att kjag måste försöka se utanför känslan för annars är jag för taskig mot mig själv.

September; men FY vad många skitjobbiga saker! Vem tar lite hand om dig och pysslar om dig nu? Du måste ju vara helt slut!! *kramar om rejält* Vad skönt att höra av dig-hoppas du får ha det lugnt nog att orka hänga här lite!

Hur har stormen berört er andra?

Här blåste det så vi faktiskt blev riktigt oroliga jag och sambon. Det knakade och riste i hela huset och vi har ett stort och stabilt hus, som inte rister i första taget. Dörrar nere i källaren slogs upp fast de var stängda, massor av grenar (som tur är inte så stora) har dekorerat hela trädgården, en del bråte har blåst omkring, och jättepressenningen vi hade över veden fick vi kuta ut och rädda när den höll på att segla iväg. Annars står det mesta där det gjorde innan. Jag är så tacksam att inget träd vält över hönshuset (vi har en del STORA träd), ingen fönsterruta har tryckts in i huset och alla takbeläggningar ligger kvar.

Vädret är jättekonstigt idag, med stora svarta moln som gör att man måste tända lamporna inomhus, plötsliga regnskurar som sveper fram, men också som nu, sol som bryter igenom och ger allt ett underligt färg- och ljusspel som inte ser verkligt ut.

Och mitt i alltihop hittade jag idag två ägg ute i hönshuset!
Det verkar ju inte så konstigt kanske-det bor ju hönor där. Men, nu har de ruggat och de har inte värpt sedan 4/9, och jag väntade mig inga fler ägg förrän de börjar om till våren (när nu det egentligen är, men det får jag ju se)

Hon jag köpt hönsen av har fått bildmail och tycker att min kyckling är väldigt ovanlig i färgerna-helt unik i hennes ögon säger hon, och om jag får fler sådana framöver vill hon absolut få köpa en. Och hon tippar än så länge att det är en höna *hoppas hoppas*

Flamman, vad skönt att du nästan inte alls är pinsam.
Själv kom jag till Blompojkens tillställning lagom till städdags (eftersom jag hörde till städpatrullen). Vi fick bara order om att "ni tänder INTE lyset mitt i sista låten" (Självfallet inte-snacka om stämningsdödare!)

Någons lillasyster, fem år gammal var med på discot, och hon lade helt sonika och mycket bestämt beslag helt exklusivt på Blompojken hela kvällen (hörde jag av andra föräldrar)-ingen annan göre sig besvär, schas!
Jag måste säga att det var ju otroligt gulligt av honom att dansa med henne. Han tycks(än så länge) ha ganska litet behov av att hävda sin coolhet och vara Allan Ballan.
Fast jag undrar om inte en och annan av de äldre tjejerna innerst inne tyckte att den där lilla ungen kunde dra åt pepparn-han är ganska omtyckt och det fanns nog säkert någon som gärna hade fått dansa sista dansen med honom. Särskilt med tanke på att de sammanlagt är typ tre gånger så många tjejer som killar i de årskurserna.

Nej-om något ska ha chans att kläckas, måste någon av hönorna ha "lagt sig" eller "surat" som man säger, dvs, visat att hon tänker ligga på ägg och ruva. (om man inte har kläckmaskin dvs). Normalt ruvas det på våren och sommaren, även om en höna kan få för sig att det är ruvdags lite när som helst.
Den kycklingen jag har nu, är ovanligt sen och helt fel egentligen. Jag hoppas verkligen inte någon får för sig att ruva fram bebisar mitt i vintern-det blir så ängsligt att försöka hålla liv i dem i en massa minusgrader.
Ingen av mina hönor har ruvat för inann de kom hit, så vem, om och när de tänkt det, blir en spänannde resa. Olika raser har olika ruvvillighet och procent ruvande höns. Hedemora ligger någonstans på 33% har jag för mig, vilket är bra. Det vore alltså inte konstigt om bara en av de tre jag har visar sig vilja ruva.

När man håller på med det här med genbanksdjur, så ska de leva sina liv så naturligt som möjligt, alltså är maskinkläckta ägg inte önskvärt-dock kan det behövas som en hjälp för raser som är starkt hotade. Idealet är ju om man både får ruvande hönor så man får uppleva kycklingar och flocken förnyas vartefter, men att man också får ägg man kan äta själv.