I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Skulle precis skriva ett lite längre inlägg för en gångs skull, men nu hör jag att lillkillen börjar vakna från middagsluren.
Nämnda lillkille har nu hunnit bli 13,5 månad. Om allt går som det ska blir han storebror i mitten av februari, det blir således ca 19 månader mellan syskonen.
Jag börjar jobba 11/9, då skolar maken in Mini. Och för att svara på Daa´s fråga om dagisstart så har jag ingen ångest inför att "lämna bort" honom. Jag har fått ett väldigt bra intryck av förskolan och personalen och tror att han kommer att få det bra där. Jag är beredd på att stålsätta mig inför eventuellt ledsna lämningar, men när han har kommit in i det tror jag det blir bra.
Däremot kan jag känna lite oro inför den kommande vardagsstressen. Göra mig iordning, göra Mini iordning, frukost till båda, rasta två hundar, lämna två hundar på hunddagis och Mini på människodagis och ta mig själv till jobbet, oftast utan möjlighet att flexa med tiden. Lyckligtvis är vi ju två som hjälps åt och när vi bara får rutin på det så blir det säkert bra, men när maken tex är bortrest i jobbet måste jag ju kunna rodda det själv.
Jag kan även noja lite för att Mini är lättväckt på dagen och kanske inte kommer att sova så länge som han egentligen behöver, att han fortfarande gärna blir matad och helst vill ha maten i "burkmatskonsistens" och frukten mosad. Han tränar dock på att äta med sked, gaffel och/eller händerna, och ibland tuggar han i sig en halv äppelklyfta innan den åker i golvet
Men allt det där löser sig såklart med tiden. jag ska försöka att inte ta ut några bekymmer i förskott. Det är jag annars ganska bra på.