I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

En bonus med dagens soffliggande (eftersom skidorna inte gick så bra för svensk del) var att jag fick se en sensationell svensk första och tredje plats i världscupen i hästhoppning. Även om jag är gammal hästtjej så hade jag nog inte tittat på det om jag inte hade varit sjuk. Vi får se hur det blir med morgondagens nyårsfirande. Planen är att gudsonen med familj kommer hit, men om jag mår såhär blir det nog inställt. Vi har beställt cateringmat som vi hämtar på dagen så middagen är fixad för både oss och dem oavsett. Vid tolvslaget tar jag vovvarna i bilen och kör ut på slätten så att storhunden slipper de värsta fyrverkerierna.

Bra plan, Blommis! Du ÄR bra! Det KOMMER att ordna sig! Jag tror på dig Kramkramkramkram!

Gott nytt år förresten! Jag har varit sjuk sedan i lördags så det blev inte mycket till nyårsfirande. Storhunden hade det jobbigt med allt smällande medan lillhunden inte brydde sig alls. Vid tolvslaget körde jag och hundarna ut med bilen och uppehöll oss ute på slätten med radion på. Tyvärr smällde det ju hela eftermiddagen och kvällen, men det värsta vid tolvslaget slapp vovven iallafall. Maken sa att det smällde så att rutorna skallrade. Mini sov sig dock igenom alltihop Jag mår fortfarande inte helt hundra så jag stannar hemma imorgon också. Magontet har försvunnit och foglossningen också, så det var kanske bebisen som fixerade sig ändå. Fogarna kan tydligen stabiliseras inifrån när bebisen är fixerad, vilket kan göra att foglossningen försvinner eller blir bättre, så jag hoppas det är så. Eller så har det helt enkelt blivit bättre för att jag har vilat i flera dagar.

Tack, Leksi! Själv gillar jag bilden med vovvarna, det var mitt naiva försök att få till ett organiserat julkort med både Mini och vovvarna i julmundering samtidigt. Det gick sådär

Blommis igen, jag kan ha liknande tankar fast jag faktiskt har väldigt mycket bra på gång i mitt liv. Minst sagt. Men ibland orkar man liksom inte tänka på det positiva, fast man borde, utan det jobbiga får ta alldeles för mycket plats. Så jag tror jag vet lite hur du känner. Kram igen!

Fru E, nu tycker jag nästan vi kan kräva dagliga uppdateringar från dig! Åtminstone från och med söndag

Vi har varit på ultraljud idag. Bebisen verkar vara lite väl liten, 18% mindre än vad han borde vara. Huvudet var normalstort men mage och lårben lite för litet för veckan jag är i. BM var dessutom osäker på om det är två eller tre kärl i navelsträngen (det ska vara tre), och hon gjorde en koll av flödet som såg bra ut men det var visst lite svårt att mäta när han inte låg still. Vi ska på extra UL om två veckor och se om han växer som han ska. Det kan vara så att moderkakan inte fungerar som den ska och att han därför inte får tilräckligt med näring, eller att navelsträngen inte ger tillräckligt bra flöde. Det är väl också en relativt stor felmarginal i mätningarna, men 18% känns ite mycket. Hade det varit 22% avvikelse eller mer så hade vi blivit skickade på koll med CTG.

BM sa att vi inte skulle oroa oss och att inget tydde på att han inte mår bra därinne. Fostervattensmängden var bra och alla organ hon kollade såg bra ut. Jag försöker tänka att om det hade trott att något var fel så hade de väl kollat upp det direkt, men jag kan inte låta bli att oroa mig lite ändå. Dum som jag är googlade jag på två kärl i navelsträngen och det kan tyda på missbildning eller kromosomfel. Maken frågade BM om det var något speciellt jag skulle tänka på och hon sa att jag skulle vila mycket och undvika att stressa. Tyvärr känner jag mig mer stressad nu än innan ultraljudet...  

Hon var nog tvungen att säga något eftersom hon ville kolla flödet på navelsträngen, det gör man ju inte annars. Jag kan också se själv i journalen (och det hon knappade in på skärmen under mätningarna) att måtten på lårben och mage motsvarade typ vecka 33 istället för 35 som jag är i. Så jag är tacksam att hon pratade med oss om det, annars hade jag nog blivit ännu mer orolig. Dessutom bokade hon in det extra ultraljudet om två veckor.

Det var nog egentligen jag som frågade om det fanns anledning att vara orolig och då svarade hon nej. Googlandet trodde jag egentligen skulle göra mig lugnare (typ att läsa att det är normalt med sådana avvik), men det fick ju motsatt effekt tyvärr. Sen kan jag förstå att hon inte nämnde att det KAN vara kromosomfel och missbildningar. Hon var inte heller säker på om hur många kärl det var. Från ena vinkeln såg hon bara två men från en annan vinkel såg det ut som tre.

Jag skulle gärna vilja prata med min egen barnmorska men hon jobbar inte på fredagar så det får vänta till måndag. Hon sa även att jag ska vara uppmärksam på fosterrörelser (det ska man väl iofs alltid vara i slutet på en graviditet). Det känner jag också en stress över, eftersom det ju bara är jag som kan avgöra om rörelsemönstret är som det ska. Jag kan ju inte ens rådgöra med någon egentligen, vilket känns som ett väldigt stort ansvar. Balansen mellan att inte stressa över det och tänka på det hela tiden och att vara extra uppmärksam på att rörelsemönstret är normalt känns inte helt enkel.