I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*Kramar Bruttan och hötter lite jag med*

Flamman: Jag är inte säker, men visst finns det väl något som heter allmän rättshjälp, där man kan få advokathjälp till subventionerat pris. Har för mig att jag tog hjälp av det när jag skulle skilja mig från min första sadistiska och narkotikamissbrukande man.

Superegoinlägg:

Håller för tillfället på att skriva ett vigseltal till ett av mia typ 785 vigslar jag skall ha i sommar. Det är jättekul, men jag ligger sorgligt efter när det gäller talen. Brukar skriva dem så fort som möjligt efter jag träffat paret, men allt har varit så kaosigt på expeditionen så länge nu.

Tror förresten att det är strutsdags igen. Kaos på jobbet m chef som har så mycket för sig, massor med lådor som inte är uppackade efter renoveringen,  kaos hemma när jag aldrig får tid att ta tag i det, då jag har jobbat fruktansvärt mycket ett tag. Och när jag är hemma så känns det som om jag inte kan trräna för det är så mycket att göra....öh! Men ikväll skall jag gå på step, min mentala hälsa och min kropp behöver det. Ja, just det, på fredag kommer det hantverkare som skall kolla våra fönster och sedan nästa vecka kommer det målare...jag kan se fröken padda som vit katt...suck!  Struts, som sagt...känns som en behaglig tillvaro just nu.

Gårdagens träningspass var precis vad jag behövde, bara koppla av och rocka loss! Tar en vända ikväll också! Skulle just nu ingenting hellre än att vara hemma och rodda bland alla kartonger och kassar och dessutom hinna förbereda för utställningen på lördag. Men chefen kommer med allt möjligt t mig som hon inte vill göra själv, fint!

I går såg jag förresten en gammal arbetskamrat på tv, var jättekul!

Hinner nog inte vara här så mycket mer idag, men mina tankkar är hos er alla!  Hänger gärna på Blommans intressanta och intriganta planer. Jan kan vara ett himla bra alibi 

Hallojsan!

Har inte varit här på evigheter känns det som, men jobbet äter upp mig så det är bara att harva på för att förhindra detta. Dessutom är det tänkt att vi skall till Toscana på måndag, vilket känns en aaaaning osäkert med askkräkande vulkanskrällen på Island. Vi får se, det är ändå bara onsdag i dag.

Skall försöka läsa ifatt efter hand, men tänkte bara kort berätta vad som hände oss på fredagen den 13:e. Har jag gjort det innan, så ber jag om ursäkt för min tjatighet. Se, jag är så förvirrad så jag har glömt om jag varit här.

Iaf: Vi skulle på utställning i Kristianstad 14/5 och allt var klart och förberett på kvällen, när maken skulle gå en lite runda med Amaretto innan vi la oss. Efter ca 20 min ringer maken och med lätt panik i rösten säger han att jag skall komma m en trasa, dit där de brukar gå på cat-walk. Jag greppade första trasa jag hittade (en jag använt t städning innan, visste inte vad den skulle vara till) och rusade ut. Hittade blödande make i upprörd diskussion med man m lös hund - och Amaretto typ 10 m upp i ett träd. Hunden hade sprungit mot honom, han hade trasslat sig ur selen och då skulle maken ta honom. Fullständigt panikslagen kattkille klöste och bet sin husse som fick släppa honom och då for han upp i trygga trädet. Jag försökte locka ner honom, men inte en chans! Efter att ha ringt hans uppfödare som kom snabbt, fick vi iväg maken till akuten, fastän mycket motvilligt. Han fick stelkrampsspruta och antibiotika och hans händer har inte sett fina ut, så svullen trodde jag knappt man kunde bli!

Efter att ha tillbringat ett antal timmar med att hämta lillasyster för att försöka få her honom så, hämtat mat och försölkt med patetiskt kort stege, var jag fullständigt desperat. Jag ringde polisens upplysningsnummer (makens förslag) som kopplade mig till insatschefen. "det där är en uppgift för räddningstjänsten" sade han och gav mig ett nummer att ringa. Det gick till deras växel och där sitter det inte så många kl 1 en fredagnatt. Tillbaks t ruta ett. Sedan ringde jag nummerupplysningen och fick numret till räddningstjänsten i Lund och fick tala med en alldeles underbar räddningsledare där. Han förklarade, att de kom ut, alldeles gratis, om det gick via 112. Ok, numret jag dragit mig för att ringa ringdes och än en gång berättade jag om min panikslagna kille, och jag bara väntande på att få ett skratt till svar. Men hon konfererade med sin kollega och sade att de skulle tala med sitt befäl som skulle ringa mig. Medan jag väntade, bad jag intensivt. Sedan ringde räddningschefen igen och berättade, att de skulle komma så fort de hade varit på ett automatlarm. MIn lycka fann nog inga gränser då!

De kom lite över 2, maken fick klättra upp och då hoppade Amaretto ner - de där typ 10 metrarna så det sa duns i marken ! Han försvann in i ett buskage och jag var nära ett fullständigt sammanbrott. Men efter en stund kom han lufsande och gick till sin husse, som tog honom. Jag var raskt framme med transportburen och vi stoppade in honom. Kl 3 var vi hemma, 03.30 gick jag och lade mig, och 05.30 ringde klockan - dags för uppstigning och avfärd till utställning! Tjo ho! Vi åkte med tjejerna och Amaretto sov nog hela dagen. Lillasyster tog sitt första kastratcertifikat och Soldan blev tvåa.

När vi kom hem tror jag knappt att jag hann lägga mig innan jag somnade, och på söndagen åkte vi med en stor chokladask till brandstationen med ett kort från Amaretto. Det var samma gäng som jobbade som varit hos oss, vilket kändes mycket bra. Det var ju de som skulle ha asken!

Han mår bättre nu och spinner igen, men han har inte visat något intresse för att gå ut och är "mammig" till tusen, följer oss hela tiden när vi är hemma och vill ligga så han ser oss.

Fredagen den 13:e var det ja, blää!

Nu skall jag iväg till vårens sista stick-cafe, får fortsätta ifattläsandet i morgon!

Puss på alla här!

Jo, det var förvisso en pärs för oss, jag och den randige mannen var nere en sväng i helvetet kändes det som, allt som bara kunde bli fel snurrade i huvudet på mig hela tiden!