I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ninnnis: ja tänk vad många veckor i början som går åt till att oroa sig och inte våga tro. Först v7-VUL, sedan KUB/v12, sedan RUL, och sen kanske man kan börja tro...

PB: spark i baken (=lycka till)!

Daa: Moa är drygt 3 år.

Bruttan: kram!

Lanovia: jag bor också nära, det räknas ju som Gbg fast som sagt, postorten är inte det . Hint: åt havet till på den stora ön...

Det är ingen egen kommun

Ninnnis: om du vill tillåta det vill jag gärna se din - säkert pyttelilla - mage Själv har jag nog betydligt större *gulp*.

PB: förstår vad du menar med att det är "skämmigt" med depression. Min mamma har ju lidit av det men till slut (efter flera års helvete där väldigt mkt höll på att gå käpprätt åt skogen) fick hon hjälp. Jag har sett en dokumentär om att man tror att det finns en genetisk faktor i vilka personer som blir deprimerade, ung som alkoholism el ngt annat ärftligt. Det kan ju ligga en tröst i det, att du inte kan hjälpa om du har åkt dit på det, du har denna "svaghet". Men jag tycker vi behöver prata mer om denna svaghet/sjukdom el vad man vill kalla det, för att avdramatisera det och göra det mindre skamfullt. Jag ljög ju om min mamma på jobbet och sa att hon hade fått en allvarlig sjukdom och jag behövde följa med henne på undersökningar, för att jag inte vågade säga att hon var deprimerad. Och nu kanske du får hjälp på ett tidigare stadium så du inte behöver må lika uselt som förra gången? Kram!

Ninnnis: håller med om avatarerna! Gullig liten mage du har, min är betydligt mer imponerande redan (v15). Har ingen färsk bild, laddar för att ta en snaaart.

Flamman: din mans inställning till sin plats i familjen, är den kulturellt rotad? *försiktig fråga*

PB: ang starkt/svagt psyke, så anser jag min mamma ha något svagare psyke (el kanske snarare tunnare hud) än många andra. MEN jag ser inte ner på henne för det. Hon är en känslig sort och väldigt snäll. Dessutom överintelligent (och det säger jag inte för att hon är min mamma, och det är inte bara jag som tycker det), vilket ibland har en tendens att slå över på fel sätt. Hon tänker både 3 och 4 steg för mkt ibland och övertolkar folks avsikter vilket kan bli helt fel. Särskilt när hon var deprimerad. Så vad jag försöker få fram genom detta svammel här är att sk "svagt" psyke el hur man vill kalla det inte behöver vara enbart negativt. Man kanske är det för att man är känslig och det är ju ingen nackdel i sig. För övrigt är jag övertygad om att alla har vi våra svagheter, kroppsliga och psykiska, och ibland är det bra att vara medveten om dem. I vissa situationer i livet är man svagare än i andra. Men iaf så tycker jag att det är en oerhörd fördel om man kan PRATA om sina känslor (ngt många karlar borde jobba på!). Och det kan du ju

"Jag tycker på allvar att jävligt många inte verkar tänka, reflektera eller analysera över huvudtaget och visar känslighet i samma utsträckning som en bulldozer ungefär."

Håller med dig helt PB!!! Har precis upplevt en situation där detta stämmer på pricken (där jag kände mig överkörd av en okänslig bulldozer).

Grattis till hemkomsten Elise och Helipanzerfamiljen! Lagom till jul, vad mysigt

Flamman: det där med kultur och uppväxt är jättesvårt. För lika svårt som du skulle ha att anpassa dig till hans kultur helt och hållet (börja serva honom som hans kompisars fruar gör, låta honom göra vad han vill utanför hemmet osv), lika svårt måste det vara för honom att anpassa sig till livet i Sverige. Men han verkar ändå ha lyckats hyfsat sedan innan om han tom varit f-ledig i 5 mån (inte alla svenskfödda pappor som är det!). Jag vågar inte skriva så mkt mer, för jag är en äkta rödstrumpa

Ang tunn hud: jag har ganska tjock hud och har skaffat mig det genom livet. Men jag hoppas och tror att jag ändå har lyhördhet för andras känslor och inte klampar fram som en bulldozer.

En nackdel jag har som jag är medveten om är att jag både IRL och här på BT kan uttrycka mig spontant och ogenomtänkt vilket kan bli fel många gånger. Ibland tror jag att jag tyvärr är lite klantig utan att mena ngt illa. Men ofta upptäcker jag det i efterhand och ber om ursäkt.

Däremot blir jag ändå - även om jag har tjock hud - sårad när folk är oempatiska och trampar på mig, vilket hände nyligen. Och jag har kommit fram till att om man känner sig sårad och övertrampad så är man det. Det kan hända att personen inte gjorde det med mening men känslan hos en själv är korrekt och inte inbillad. 

Heliose: aha därför alltså. Bomshakalack är trevligt any day! Vilken fin liten Elise!