I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Blomman, älskade vän!
Är du också en sovare när du är deprimerad? Det är jag också, jag sov och sov och sov. Pga det blev jag bortviftad när jag sökte hjälp, för den läkaren sa att man var sömnlös när man var deprimerad! 
Jag är så glad att du har en läkare som tar dig på allvar och kan hjälpa dig. Tvärt emot dig så tycker jag att du ska ta medicinen. Jag är också jättemotståndare mot mediciner överhuvudtaget, men du har ju faktiskt serotoninbrist och det måste kompenseras för att kroppen ska läka och producera normala nivåer igen. Ta minsta dosen, det var vad jag vågade.
Du är för övrigt inte alls svag, du har tagit dig igenom den här skiten en gång och är därmed en starkare människa än den som aldrig varit där. Tycker jag. Som vet. Därför vet jag också att det inte spelar så stor roll vad jag säger eller skriver. Allt är svart. Det finns inget imorgon. Som man orkar tänka på. Som man orkar. Orkar inte. Och ändå! Trots detta! Du har klarat det! Du har kommit ut på andra sidan förut! Det är en lång tunnel. Den har vassa kanter. Skrapar upp sår. Dina känsliga händer blöder när du kryper. Den där underbara Blomman som är du ska slå ut igen. Kommer att slå ut. För det är du. Passionsblomman.
)
