Ingis, det är ATT äta och äta vettigt-dvs inte kaffe fram till kl 14 och sedan mackor eller så, fika och sedan middag där man "glömmer" grönsakerna.
Egentligen är det faktiskt själva inköpen som kröver större engagemang-inte minst av sambon de gånger han handlar-det är svårt att äta grönsaker som inte finns hemma.
Jag vill inte gärna utesluta något alls ur min kost, utan faktiskt handlar det mest för mig att läga till. Äter jag rätt antal mål mat och halva tallriken grönsaker så hålls blodsockret (sockersuget) på en bra och hanterbar nivå, och jag ORKAR inte sätta i mig för mycket av ris, pasta, potatis etc. men jag tänker inte ta bort dem. Inte minst för att jag tycker det blir lite snett inför mitt barn om mamma har en massa föbjudna saker hon inte får äta.
Jag har allmänt haft några svåra veckor, då allt spretar och jag inte riktigt klarar (eller alls) min amål med vare sig promenaderna, bollrörelserna eller matvanorna. Men jag gör så gott jag kan och försöker låta bli att räkna misslyckanden.
Det här med viktnedgången känns just nu ganska dubbelt, för mina skenande sköldkörtelvärden kan mycket väl innebära viktras-och då är det ju inte för att jag är så himla duktig, utan för att kroppen går på högvarv. Å andra sidan har jag massor att "ta av" så just den saken gör ju inte så mycket. Å tredje sidan så kan man tappa massor av muskelmassa av detta och et är ju inte DET jag vill.
Nu har det gått 8 veckor sedan jag började kolla vad jag väger. Jag har gått ner 8 kg.
försöker äta tillräckligt ofta. Faktiskt har jag köpt hem Nutrilett, helt av bekvämlighets och nödfallsskäl. Det är ju nämligen en näringslösning som per påse täcker en måltid. Det passar mig bra på dagarna och nu i min sköratid, då jag inte räcker till för mycket mer än den dagliga middagsplanerningen. Jag dricker gärna mina mål och gillar smoothies, juicerna, välling och sådant. Jag tar gärna en banan osv.
Jag orkar faktiskt inte bry mig om att det fulaste som finns just nu i matvärlden är kolhydrater. Jag inser att det är bra att känna till de fakta som finns runt att det finns snabba kolhydrater och att det omvandlas till socker, men jag tror väldigt mycket på en balanserad tallrik och någon slags måttlighet på allt.
Somsagt, mitt största problem är att jag har en stark tendens att inte äta och då blir det ju svältsignaler OCH när man då väl äter något som dessutom inte lals är det kroppen behöver, så blir det ju helt kejko.
Jag tror det är s oerhört viktigt att varje individ går till bottenmed vad det är man vill uppnå och varför och då behöver man hitta kärnan i problemet först. Det är samma med min träning. Jag ska helt och hållet strunta i allt som handlar om mxeffekter, maxpuls, intervaller, vad som "ger mest effekt" vilket som är mest effektivt och allt annat som lätt tippar över och blir NY stress, nya fallgropar och som inte har ett dugg med balans i mitt eget liv att göra.
Man har så vitt skilda erfarenheter, behov och förutsättningar.
Jag har min resa som jag redan gjort och den jag ska göra framåt. Där finns behov av en plan som är maximal för MIG, inte utifrån hur man snabbast går ner i vikt eller vilken träningsform som räntar mest. För MIG är MIN plan det maximala och bästa. Dvs det vore inte bättre om jag istället "drog på lite mer".
Det kan kännas lite knäckande att man måste börja så på bas-nivå, det här med Basal kroppskännedom, som ju handlar om att få riktig kontakt med kroppen, andningen osv. Att verkligen identfiera saker som skillnaden mellan spänning-avslappning.
Samtidigt så är jag övertygad om att flertalet rätt stressade "nutidsmänniskor"-även de som har lång erfarenhet av träning-säkert skulle ha nytta av samma slags övning och kontaktsökande med sin egen kropp.
Så, jag ska helt enkelt (skitsvårt) se till att ha tålamod med processen. och verkligen försöka omfamna min egen plan som en rätt och bra sådan och vara där jag är just nu. Längre fram kanske jag lyfter skrot och intervalltränar, vad vet man, men det vore helt galet att hålla på med just nu....
ja, där skrev man en kilometer igen.