*vinkar till Ninnis och finaste Mini*
Jo tack. Har haft två bra nätter. Den första tack vare en hel sömntablett (ordinerad en halv, men en hel i nödfall) och den andra tack vare en halv. Ljuvligheter att det funkade med en halv! Tidigare har jag legat sömnlös (nu höll jag på att skriva "legat hopplös", men det stämmer ju det med, för det känns väldigt hopplöst att inte kunna sova trots att sömnmedel härjar i kroppen). Att det funkade med en halv ger signaler som gör att jag kanske, kanske vågar hoppas att det har vänt nu och jag kan börja knapra in på alla minustimmarna istället för att bara öka på dem.
Nu ska jag klara mig igenom tre nätter utan sömntabletter, så jag tar gärna emot tips på saker som kan hjälpa mig att slå ihjäl timmarna fram till fyra på morgonen. Det får gärna vara trist och sövande, men givande. Att läsa nattetid är jag less på. Kan någon rekommendera en väldigt trist ljudbok? ![](https://www.brollopstorget.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif)
Förresten skulle jag gärna ta emot tips på bra avslappningsband också.
Förhoppningen är förstås att jag ska somna i alla fall, men jag har blivit gruvligt besviken så många gånger i sommar att jag inte tänker räkna med något annat än att jag måste vara vaken. Barnen har en tendens att sova allra bäst när mamma är klarvaken nästan hela natten.
Fru E: min läkare har frågat mig om jag är deprimerad. På väg att bli, svarade jag, för att jag inte får sova.
Utbränd? Men jag har ju trivts så bra med min tillvaro.
Men det har varit mycket med din svärmor. Jo, men det har ju varit makens börda att bära.
Visst. Men desto mer ansvar har du fått ta för barnen. Hmm...
Många småstressiga små saker tillsammans med känslan av tillkortakommanden på många olika områden (nu pratar jag inte om att styra upp barnens sömn, för det är bara tankar som dyker upp ibland och som jag för det mesta avfärdar med att de verkar må bra som det är) kombinerat med den jag är som person gör att jag kanske kan köpa det där med att min ganska extrema sömnbrist har satt igång någon form av utbrändhet (men hjälp, vilken mening jag nu totat ihop!).
Men jag tänker ändå fråga om de verkligen har uteslutit alla fysiska orsaker. För visst borde jag sova som en sten på min halva sömntablett? Eller kanske inte?
Jag skulle kunna prata på hur länge som helst om mina tankar kring vad som händer, men nu har jag pratat för länge. För en stund i alla fall.
Maken är hemma den här veckan också och min läkare vill att jag ska ringa henne varje fredag för att berätta hur det går.
Men tack för omtanken jag fått. Erbjudanden om (hypotetisk, men ändå
) avlastning har rört mig till tårar. ![](https://www.brollopstorget.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif)