Hej alla underbara.
Nu är vi hemma igen, kom hem i söndags. Dock har jag tyvärr inte haft tid att läsa i kapp här. Hinner inte nu heller för nu skall vi städa bort julen. Skall se om jag får lite tid ikväll. Så länge vill jag bara skicka massa kramar till er alla.
Eftersom huvudvärken är borta och jag mår bra igen ska jag passa på att åka och träna lite indoor walking. Maken ska laga middagen så jag kommer hem till dukat bord. Lyx! 
Älskade, älskade Flamman!
Jag blir så ledsen när jag läser hur han förstör och bryter ner dig. Det är inte rätt! Du har gjot ALLT som står i din makt för att få detta att fungera. Du har tagit tag i en ohållbar situation, släpat med honom till läkaren och sett till att han har fått hjälp. Du har sett till att själv få hjälp för att kunna ta hand om flickorna. Vad har han gjort? Protesterat, tjurat och slutligen flytt till sitt hemland? Hur i hela h*vete kan han skylla på dig? Hur skulle det rimligen kunna vara ditt fel? Vad skulle du ha gjort? Låtsats som ingenting och låta honom förstöra familjen? Det hade inte gjort någon skillnad, det hade bara tagit lite längre tid.
Att dessutom komma och muttra om bröllopet tycker jag är otroligt lågt, han är väl en vuxen människa med egen fri vilja? Jag tror fortfarande att det till stor del är sjukdomen som talar, men det hjälper ju inte när han vägrar ta emot hjälp för att bota sjukdomen.
Jag tycker så fruktansvärt synd om dig att du får allt detta kastat i ansiktet nu, så som du kämpar. Det är f*n inte rättvist någonstans. Du är en av de klokaste och starkaste kvinnorna jag vet om, och en av de främsta mammaförebilderna. Jag har imponerats av hur du har slitit och samtidigt hållt huvudet högt och varit en underbar mamma genom allt detta. För det är inte småpotatis du går igenom.
Jag önskar att jag kunde göra något för dig. Finns det något du behöver hjälp med? Har det löst sig med dansspelet? Eller ska jag titta om det finns här nere i söder?
Mina största och varmaste kramar till dig, vännen. Låt ALDRIG honom få dig att tro att du är en dålig fru, mamma eller kvinna!
Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du. ♥
Men Flamman... 
Tror du innerst inne att han verkligen, verkligen menar det han säger?
*kramar om hårt och länge*
Jag hinner inte läsa resten, jag måsta kasta i mig lite lunch innan jag jobbar vidare med huvudvärken from hell...
Jag skulle ha tränat idag, men jag har så fruktansvärt ont i huvudet så det blir raka vägen hem till soffan. Jag trodde jag var av med huvudvärken för den här gången, men icke.
*kramar till alla och lite extra till Flamman*
