I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Godmorgon!
Vilket underbart inlägg Flamman, håller med september
Idag är en bättre dag, jag gick tillbaka och läste sammanställningen med kritiska ögon och inte känsliga mamma-ögon. Många av studierna var gamla och kan därför itne anses 100% tillförlitliga eftersom man inte började behandla med gh per automatik förens 2000(i sverige) de andra länderna släpar efter och i USA är det som alltid i det skitlandet ( iaf medicinskt) pengar som styr. Vissa försäkringsbolag anser inte att det finns tillförlitliga studier som säger att barnen blir hjälpta av gh. På många håll skrämmer läkarna slag på föräldrarna genom att säga att barnen löper stor risk att dö vid gh behandling. Så många föräldrar avstår frivilligt gh behandling, medan andra inte får det beviljat från sina försäkringsbolag. De riktigt rika har så klart råd att ge barnen gh, men det kostar otroligt mkt pengar.
E får 1.5mg sprutor, de räcker i 15dagar, varje spruta kostar 2000kr( iaf i USA här vet jag inte) men det är bara för att hon har så låg dos ännu, de större sprutorna på 10mg kostar runt 7500kr. När E är tonåring kommer hon kanske att ligga på runt 1-1.5mg per dag, då kommer hon bränna igenom en sådand där spruta på 7-10 dagar, och mao skulle det alltså då kosta oss ( om vi räknar på den högsta dosen) 30 000kr i månaden...
Man vet att resultaten varierar enormt så fort barnen/vuxna fått gh sedan 2 års ålder, man vet också att barnen klarar sig enormt mkt bättreän de som får vid 2 års ålder om gh-behandling påbörjars runt 6 månaders ålder.
Jag vet ju det här, men likväl drar jag iväg och blir hysterisk när jag läser om psykoser och inlåsning och manipulativa, våldsamma pws'isar som äter sopor och lekakulor. Fast jag borde verkligen inte det.
Jag är faktiskt utb inom informationssökning, hantering och borde efter 5 år på uni lärt mig att vara källkritisk och ha ett öppet sinne när jag läser, men det är inte så lätt när hjärtat är med på ett hörn
Leksi/Mugglan: tack då vet jag. Då är itne E så efter, hon är väldigt nyfiken på det här med att vinka och försöker få till det men jag tror att hon är som mig, hon gör inte förens hon kan. För hon studerar mina händer ingående och vinkar lite i knät men blir itne nöjd och då slutar hon och så tittar hon på mig igen. Klappa händerna kan vi ta sen, en sak i taget
Sen gl,ömmer jag så lätt bort att det är ju just i armar/bål/händer som hon är som svagast, det är jättejobbigt för henne att hålla upp armarna i luften. Jag blir så otålig ibland
Har också dansat( nu när jag vet att man ska dansa ) embryodansen.