NEEEEEJ, Fru E, käraste, finaste EA 
(Attans fjuttiga lessengubbar)
Så fruktansvärt tråkigt! Det var inte så här det skulle bli... Skickar massor med tröstande, varsamma kramar. Ta hand och stötta varann du och maken. KRAAAAM!!!
Åh Fru E! Jag är så ledsen för er skull Fan också vad orättvist livet är...
Optimist som jag är hoppas jag ändå att du någon gång får användning av mammabyxorna.
Allra käraste Blomman: Jag lider så inni helvete med dig! Önskar jag kunde komma och hjälpa dig skyffla vatten och krossa porslin och bara vara arga och ledsna över livets orättvisor
Du har helt rätt i att detta är den pissigaste november man varit med om på länge!
Ibland känns det som att livet bara hånler åt en...
Men du, du ska INTE känna skam 
! Varför ska du göra det för? För att du har en dröm? VArför ska alla andra få ha drömmar som de försöker förverkliga men inte du?? Man hör jämt folk uppmana alla att satsa på sin dröm, bära eller brista osv. Skulle det gälla alla utom dig, bara för att din dröm inte handlar om karriär eller jordenruntresor?
Du är en av de finaste människor som jag stiftat bekantskap med, bara så du vet! Dina drömmar är precis lika fantastiska och viktiga OCH, i mitt tycke, minst lika realistiska som någon annans.
Och varför skulle det inte finnas plats för just din sorg här i tråden? Här ryms ju allt, det vet du ju. Och ingen har ensamrätt på sorg eller glädje i denna tråd. Att det blandas friskt och är ibland groteskt tvära kast; ena stunden har ett liv börjat spira i tråden i nästa har just ett släckts... Ja, det är väl det som är karaktäristiskt för den här tråden och gör den så intressant och speciell. I vått och torrt... Din fantastiska trådstart här ovan säger allt. 
Våga inte gå och bära på allt detta ensam, Blomman! Vi finns ju här när du känner dig redo. Som jag sagt; jag räds inte svarta tankar, du får gärna inboxa dem alla, utan censur, till mig!
KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM!!!
Äsch då Ninnis! Åk hem och ta hand om huvudet (och magen).
Jag skulle egentligen på dans, men det blir övertidsjobb här. Blä o urk.
Men alla övertidstimmar tar jag ut mellan jul o nyår, för jag vill vara lite med min familj också. Har ingen semester direkt att ta ut.
Blomman, Blomman *håller om och vaggar och stryker över håret*
Jag är så otroligt ledsen. Ledsen för din skull, för din familjs skull och för det ofödda barn som aldrig får förmånen att ha dig till mamma, få omslutas av din kärlek, klokhet, värme. Som aldrig får guidas och vägledas av dig på livets krokiga väg. Som aldrig får ha Blomsambon till pappa och världens bästa Blompojke till storebror.
När du skriver om buffarna, små fingrarna, babyhåret och tandlösa leendet så känner jag igen min egen sorg över att jag inte heller får uppleva det nå' mer. Jag blir alldeles tårögd och det värker i hjärtat... Men jag försöker glädjas åt att jag i alla fall har fått vara med om det, och gömmer minnet djupt i mitt hjärta. Detta hjälper förstås inte dig i DIN sorg...
Jag vet att detta kanske inte är rätt tillfälle, men vi har ju nuddat vid ämnet förut och faktum kvarstår; Du och din familj har så ofantligt mycket att erbjuda ett litet barn. Det finns så många små barn som behöver såna som er i sitt liv. Såna som DIG Blomman, som behöver dig, ditt engagemang, kärlek och omsorg. Förstår att det känns omöjligt att tänka på just nu, men förkasta inte tanken utan spara den i ett fack någonstans i bakhuvudet, inför framtiden.
Skickar all styrka jag kan uppbringa till dig, kära vän.
Föressten Blomman, är det verkligen HELT otänkbart för sambon att göra ett nytt försök... 
Heloise: Härligt att Elise impar på läkarna 
En sån fighter hon är!
Förstår att väntan och ovissheten är fruktansvärd
Önskar så att ni ska få bra besked!
Stor kram till hela familjen
Ja grattis vi har ju namnsdagsbarn i tråden och bland trådbarnen!!
Ninnis: tänker på dig också idag, och på Heloise o lilla Elise... och på alla andra!
Ursäkta, men jag fattar inte varför folk förfasar sig så över detta?
Såna här utbrott har vi ett par stycken varje vecka i vår familj.
Är det inte maken som står för dem så är det jag eller nån av flickorna.
Men så är vi kanske ingen vanlig Svenne-familj heller...
Jag vet inte, men jag tycker det är befriande att se att det går till på det här sättet hos fler än oss. Bakom de där förbannade köksgardinerna.
">
Jag måste säga att jag asgarvade genom hela klippet. Jag förstår faktiskt hennes frustration 
