I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Här var det lugnt idag! Tänkte bara hälsa god första advent till alla!
Kramar

Blomman: Tror ditt hus ser helt underbart ut både utifrån och inuti! Vem ser om fönsterna är putsade eller inte i det mörker det alltid är nu. Här är röda gardiner upphängda i köket och vi har oxå fått upp lite stjärnor och ljusstakar, i oputsade fönster. Tycker det blir fint och mysigt ändå! 

Efter en livlig diskussion på telefon med svårmor efter lunch har jag inte haft lust till ngnting i eftermiddag, och min längtan till jul försvann... funderar allvarligt på hur jag ska lyckas stå ut med den kärringen i alla år. Tanken på att hon ska bli farmor till mina barn känns inte heller bra. Mannen är bäst men ofta känns det jobbigt att hon följde med på köpet... bara jag tänker på henne nu igen rinner tårarna här... BLÄ...

Bruttan: Det tycker jag låter bra, eller du vi struntar i att byta och så skickar vi iväg dem direkt istället. På det viset skulle jag kunna njuta av julen... nu känns det mer som en inre stress hur jag skall lyckas vara alla till lags

Tack alla för att ni berättar om era jobbiga sväron, det får mig att känna mig lite mer normal. Jultjafs har det varit alla 6 år vi har firat jul tillsammans. Aldrig är det bra, hur vi än gör. Och planera hur julen ska se ut redan nu?!? Det är enligt min svärmor helt oförståeligt, vi (läs jag) måste ju vara lite flexibel. Det går inte att bestämma ngt förrens svågers flickvän kommit hem från utlandet och hon är inte hemma förrens 16 dec, jag blir tokig på det här! Det skall liksom passas in med min familj oxå. Men de ska tydligen kunna planera om eftersom min syrra är ensam. Att min farmor lever och att mina föräldrar ska dit på julaftonsdag ska tydligen bara ändras om det behövs, de kan ju åka dit en annan dag... Mina föräldrar är alltså bara hemma på kvällen på julafton så ska vi kunna träffa dem som vi vill (utan hela tjocka släkten) så är det julaftonskväll som gäller. Och det vet min svärmor. Vi åker ner till sväronen den 23 så vi är där vid lunchtid, sedan stannar vi där till julafton vid 17 tiden då vi kör hem till mina föräldrar. Alltså är vi hon sväronen jättemkt.

När jag säger att jag inte vill diskutera det här på telefon med henne utan att hon får prata med mannen ist säger hon att det inte är någon idé eftersom det ändå är jag som bestämmer allt här hemma! Att vi (läs jag) inte kan komma och säga när vi ska fira jul där hemma eftersom det är många som det skall passa. Nej det fattar jag oxå men jag kan säga att vi gör som förra året och är hos er jättemkt.

När jag säger att jag inte vill ha fler tjafsiga jular utan att vi kommer fira här hemma framöver med de som vill fira med oss säger hon att man minsann får stå ut så länge sina föräldrar och svärföräldrar lever och lida då. Varför ska vi inte kunna få fira jul som vi vill? Stress gör för tillfället att jag kräks massa oxå men när jag sa det så menade hon på att jag får väl kräkas där hemma då... ja det var ju snällt att hon tillåter det! jag hade hoppats på en lugn jul så att jag får behålla iaf lite mat och att inte stressa så "Orvar" mår dåligt av det.

Bland det värsta är att hur vi än skulle göra skulle det gnällas för hon kan inget annat. Antingen för det ena eller det andra. Ni kan ju tänka er hur det kommer bli när vi sitter där vid jul... det kommer påpekas att jag bestämmer allt och att alla alltid skall rätta sig efter mig och att vi inte kan vara flexibla utan måste planera allt lååååång tid innan. Är det jag som är helt ute och cyklar och tycker att det är ganska bra att veta några veckor innan hur vi skall tillbringa och fira vår underbara jul!?!

Förlåt för ego men jag måste få ur mig det. Mannen tycker att vi skall lösa våra diskussioner själva och när jag ber han ringa och prata med dem så lyssnar han typ bara och säger att det inte är ngn idé att tjafsa. Fattar inte varför han blir så feg när det gäller hans mamma för han är aldrig det annars... det är som han stänger av och inte lyssnar på vad hon säger och det gör mig tokig!!!

Spännande!

Ja det känns liksom inte som de fattar att vi är en egen liten familj nu, även om vi inte har barn ännu... Att vi fattar beslut tillsammans här hemma... är vi inte överens om något diskuterar vi oss fram till ett beslut som känns bra för oss båda. Men det är som att är det ngt som sväronen tycker och vi inte håller med så är det bara JAG som fattar det beslutet för jag kör ju över min make hela tiden, och det gör mig jätteledsen! De kan inte heller fatta att mannen är 29 år och fakiskt vuxen, han har nog ändrats en del på de väl 10 åren sen han bodde hemma...

För mig är det när vi kommer hem till mina föräldrar på julaftonskväll som jag kan slappna av. Det är då det blir lugnt, vi äter kryper upp i soffan och bara myser. Sen brukar resten av familjen åka på julmässa vid 11 tiden, då får mannen och jag en mysstund själva för första gången under julen.

Visst skulle jag kunna ändra, vara hos mina föräldrar hela 23 och fram till 17 på julafton men då skulle det gnällas över att vi är hos sväronen så lite. Men framförallt behöver vi veta hur vi ska göra, för ska vi ändra på planerna måste ju mina föräldrar oxå ändra sina planer och jag tycker inte alls det känns schysst att de struntar i farmor på julafton. Hon börjar dessutom bli lite skruttig så det kanske är sista julen pappa får fira med henne...

Lycka till ikväll Flamman. Hoppas det inte blir en massa bråk. Spetsa du glöggen bara, önskar jag oxå hade kunnat göra det

Har faktiskt tänkt det! Diskuterade det lite med honom igår men har tänkt att han skall få läsa lite vad ni skrivit innan jag diskuterar det med honom igen.

Jag tycker det är jättejobbigt och svårt hur man skall lösa detta... svärmor är väldigt speciell. De har inga vänner kvar, jobbarkompisarna bråkar hon bara med och andra släktingar vill inte heller ha mkt kontakt med dem. Det är helt enkelt ingen som orkar med henne. Och min man är i vanliga fall absolut inte lam, han är bestämd och diskuterar gärna med folk. Men när det gäller hans mamma är det som han stänger av... har börjat fundera på om det inte är hans sätt att orka med henne för jag tror han alltid gjort så. Igår kväll när han diskuterat med henne på telefon var han helt slut och sa att han gått och oroat sig över det hela dagen...

När jag säger att jag vill att vi är ett team, att vi stöttar upp varandra säger han att han inte tycker vi ska behöva gå dit med en stidsplan... och det är inte det jag vill heller. Men mannen tycker bara vi ska vara tysta och inte tjafsa emot när hon börjar, men jag fixar inte det när hon går på oss om olika saker. Ska vi bara ta det utan att säga vad vi tycker? Om jag då säger något så blir maken typ sur på mig för vi hade ju bestämt att vi skulle vara tysta.

Nu ska jag försöka att inte tjata mer om detta här för det känns som jag förpestat hela tråden med det. Idag ska jag försöka orka göra något jag tycker är roligt så jag kanske lyckas släppa det en stund... hoppas på en stund vid symaskinen

Tack förresten för alla kloka ord! Mänger med kramar till er!