I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ninnis-sitter hemma åtminstone idag med, orkar inte riktigt vara social och hålla en fasad uppe gentemot alla som inte vet vad vi går igenom. Får se hur jag gör resten av veckan men jag försöker att jobba några timmar varje dag även om jag inte är fokuserad till 100 %.
Känner att jag måste ta mig i kragen och inte deppa ihop så fika är nog bara bra. Vi har inget alls uppbokat i veckorna mer än att vi fixar som vanligt så det är fritt fram
Hur vi känner oss tja, mest en bisarr situation att ha varit så nära men ändå så långt ifrån på något sätt. Jag har nog alltid tänkt att får vi bara ett plus så lyckas vi, har inte snuddat vid tanken att plusset skulle försvinna på mållinjen. Kvällarna och morgnarna är nog värst när vi ska somna och lyckas sova, då påminns vi hur tomt det är.
Vi kommer igen på något sätt men det saknas energi och ork för att ens tänka på en nästa gång, vill bara få det här över och få svar på lite frågor från läkaren