I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Hastar förbi, har fullt upp med besök och förberedelse inför det. Babysimpremiär i veckan som gick, gick bra! Vinkar till alla och önskar en mysig hösthelg! Kramar
Inlägg från: muggles
|
-
-
Darling, jag har allt kollat min mejl idag men tidigare på dagen (tror jag, eller var det igår? dagarna flyter ihoppassionsblomman skrev 2011-10-14 12:19:02 följande:Du har mail i din vanliga mail också, men det har du ju inte tid med idag! Vad mysigt med besök!
Värst vad alla har fullt upp! Jag har skittråkigt och ska vara ensam hemma hela dagen och heeeela kvällen. Jag måste nog gå och köpa eget fredagsmys...
). Ska kolla imorgon - nu Idol!
Har ätit en underjordiskt god pizza (bakad med sådan här botten: www.systembolaget.se/MatDryck/Recept/Recept/Pizzadeg-kalljast-/. Notera tipset om att lägga den på varm plåt - MUMMA!) Maken gjorde två olika; en med parmaskinka, chevre, ruccola, honung och en med vedrökt skinka och ananas. Hemmagjord tomatsås såklart. My god, att jag inte dog!
Titta in här mer snart....
-
Hej, har inte hunnit läsa här sista veckan. Så här kommer ett inlägg helt i ofas med er andra (kanske). Jag är så trött och sliten så jag vet snart inte vad jag heter. Småtjejerna har lagt sig till med att vakna oftare och oftare. Vissa nätter är vi uppe ca 1 gång i timmen (rekordet hittills var nog var 45:e minut när jag var hos svärisarna). Det värsta är att jag inte blir en snäll mamma av att sova så här lite.
Vi matar sista slurken vid 22, lägger oss 22.30, somnar kanske bortåt kl 23. Sedan ca 3 uppvak fram till 2-3-tiden. Vid halvfyra-fyra äter de. Lägger sig igen halv fem. Ett par uppvak till, sedan vaknar tjejerna allt emellan 05.45 och 06.30. Blä.
Idag sa jag "håll käften" till Saga när hon skrek. Jag trodde hon var hungrig så jag hade gjort mat men hon åt inte, bara lattjade med flaskan. Då tog jag bort flaskan och då skrek hon. Då blev jag förbannad. Stubinen är kort som bara den.
Då åkte hon in i vagnen som står i grovköket och så stängde jag dörren.
Moa kom till mig och sa "mamma jag tycker du är snäll" (hon märkte väl att jag behövde uppmuntran. Vilken empati från en 4-åring!) Jag svarade "nej jag är ingen snäll mamma just nu" och kände mig som en rutten sill.
Sedan tog jag ett djupt andetag, hämtade Saga från grovköket och matade henne... -
Jo det är klart. Eg menar jag inte att det inte någonsin finns några ursäkter för det gör det ju såklart. Men jag syftade på majoriteten av folk som säger att de inte har tid men som säger att de vill träna, men samtidigt inte gör något åt det. Sedan finns ju de som är helt nöjda med att inte träna och dem menar jag inte heller. Och jag har självklart befunnit mig i första kategorin självpassionsblomman skrev 2011-10-12 14:55:36 följande:Mugglan, jag håller helt med om att man ju såklart måste prioritera tiden för träning.
Där tror jag själv att man får lov att boka in den rätt hårt, så det inte blir "om det blir tid över".
Men, jag har verkligen haft perioder i livet, då det inte varit ursäkter ochbortförklaringar att säga att tiden inte funnits. Det kan ha med många olika saker att göra. Konsten att få ihop min sambos nattarbete, vårt liv långt ute på landet och mina egna långa restider ihop med småbarnstiden,mitt pluggande till florist, eller butikstiderna när jag började jobba, var exempelvis ett pussel som verkligen inte gick ihop. Egentid då, det var typ tiden i duschen eller så.
.
-
För det första hinner vi inte träna 3 ggr/vecka (el rättare vi prioriterar inte att träna 3 ggr för att vi vill ses någon gång också) utan jag tränar 2 ggr/vecka. En gång en vardagkväll och en gång på helgen (lör/sön förmiddag). Maken cyklar till och från jobbet 2 ggr/vecka (vilket tar honom lika lång tid som att åka buss men då har han träningen gjord) så han åker endast och tränar en gång per vecka. De blir väl 2 sedan när det blir för kallt och halt att cykla. Jag har antingen bokat ett tidigt pass typ runt kl 17 och då tagit ett förstärkt mellanmål och sedan uppvärmd middag efter träning. Eller så har jag stuckit senare...Heloise skrev 2011-10-12 19:34:14 följande:Det här med träning jag funderar lite på det( nu menar jag organiserad träning inte hemma-träning eller promenad-träning, utan åk-iväg-och-träna-träning) E somnar kl 19, panzer slutar kl 17 om han inte har föräldramöte eller kurs eller ... vilket han har minst en gång i veckan, då kanske han inte kommer hem förrens kl 20-21. Så låt oss säga att han kommer hem kl 17:30 4 dagar i veckan, då äter vi och så har han E framtiss kl 19 då hon äter och sen lägger han henne, då är kl 19:30, då hänger vi med varandra tills kl 21:30 då vi går och lägger oss. Om jag skulle träna 3 dagar i veckan säger vi, då är jag borta mellan 18-20, sen duscha och då är det dags att sova, och vi har träffats 30 min. Om Panzer ska träna typ 3 ggr i veckan då får han bara träffa E en gång per arbvecka eller mig en ggr per arbecka? Hur får ni ihop det utan att ge avkall på relation med man eller mannens( i vårt fall) relation med sitt barn?
Vi har inte mamma-barn-gympa, och panzer kan inte flexa på sitt jobb eller jobba in lunchenb eller ta lång-lunch. Han jobbar mellan 8-17 har lunch 11-12 och har inte friskvård på schemat!
*en borttorkad spya senare*
...allt efter vad som funkat bäst med småtjejerna och roddandet av dem. Helgförmiddagar funkar bra för mig att åka och träna för då kan maken umgås med alla barnen när de är pigga och glada - till skillnad från en vardagkväll när jag vet att det är mer stressigt för att alla är trötta. -
Jag vill vara med! Jag tror jag kan bränna ner på motorvägen hyfsat snabbt (racermorsan here I come!). Innan första februari för då börjar jag jobba! November är väl bra innan alla julgrejer börjar? 12/11-helgen kan jag inte för då åker maken till Prag med jobbet (och jag släppte iväg honom för det behöver han), 19/11-helgen ska jag med svärmor och svägerska på Selma Spa. Men 5/11 el 26/11 kan iaf jag...Fru E skrev 2011-10-14 21:23:22 följande:
Angående Skånedejt:
* vilken månad passar alla bäst?
* ska det vara hemma hos någon eller på annat ställe?
* vilka vill vara med?
Heloise: jag hoppas Elise vänjer sig vid glasögonen - de brukar ju vänja sig vid det mesta. Men jag förstår att du sliter ditt hår nu...
EA: jag har bundit vårt elpris. Jag tycker inte man tjänar på att ha rörligt just på elen då den är som dyrast när man gör åt mest. Bäst är att binda sent på sommaren/tidig höst när vattenmagasinen är fyllda och priset är som lägst. -
Sept: jag säger som Gert Fylking: ÄNTLIGEN!
EA: jag håller tummarna för denna gång, jag vill så gärna för er skull!
PB: här kommer receptet, kopierat från systembolagets sida:
Ingredienser för 4 personer
500 g vetemjöl (8 1/2 dl)
10 g jäst
1 ½ tsk salt
2 tsk socker
3 dl kallt vatten
2 msk olivolja
Gör så här
1. Blanda alla ingredienser i cirka 8 minuter i köksmaskin. Ställ bunken i kylen och låt stå 12-24 timmar. Tänk på att degen jäser till tre gånger sin egen storlek.
2. Stoppa in en plåt med låg kant (eller en högkantad upp och ner) i ugnen och låta den bli riktigt varm, 250 grader.
3. Pizzorna bakar du ut på bakplåtspapper på en kall plåt, och sedan drar du över papperet med pizzorna till den varma plåten. Då blir det en snabb reaktion, undersidan blir torr och koldioxiden i degen bubblar upp och pizzan blir knaprig! Väl värt besväret -
Vilken berörande historia. JAG skulle tycka att det där var jobbigt (inga halvfabrikat, kontrollera barnet etc) och jag har inte din ryggsäck från barndomen att släpa på. Men du, det tar lång tid att vänja sig vid nya livsmönster och jag tror på att göra det stegvis. När du känner dig låg och tappar hoppet, försök att se tillbaka och tänka "men vi har ju iaf ändrat ..." och plocka fram en sak ni lyckats med. För man kan inte lyckas med hela biten på en gång, det låter för mastigt. Ta det pö om pö. Och Elise har ju - vad det verkar - heller inte den grava utan utvecklas helt normalt, så det kanske kommer att gå bättre med maten än du tror nu? Hon kanske inte känner riktigt den vansinniga hungern el kanske inte går upp riktigt lika mkt som andra barn med samma kromosomfel? El tänker jag fel nu?Heloise skrev 2011-10-16 14:55:56 följande:Usch Mugglan jag lider med dig/ er! Måste vara så otroligt jobbigt med inte bara en utan två mså liv som inte vill sova ordentligt!
Blomman: till ditt inlägg om mat i familjen helipanzer, jag har klurat på det en dag nu, alltså hur jag ska formulera mig.
Here goes( inte för att betänketiden gjort mig så väldigt mkt mer tanke-organiserad)
Alltså allt och då menar ajg allt måste ändras hos oss gällande matvanor, vi måste ha rutiner( familjen ostrukturerad) när det gäller mat och allting matrelaterat. Elise ska ju äta så klart men maten måste vara fettsnäl, sockerfri( så gott det går) och välsammansatt. Inge hafsmiddagar, hålla sig långt borta ifrån halvfabrikat, som ex korv, färdiga köttbullar etc.
Elise ska tvärtemot de flesta andra barn inte äta fullfett produkter, ex mjölk, yoghurt, smör, lite frukt, mkt grönsaker.
Dietist har vi såklart tillgång till och hon är jättebra både den på KS och vår HAB dietist. Ingen av dem är militanta men det är noga med maten, allt kommer ju att kretsa runt den där j-vla maten.
Ska jag vara ärlig så har jag faktiskt väldigt jobbigt med den här delen, inte för min egen skull utan för Elise och de (förhoppningsvis) kommande syskonas skull. Jag kommer ju ifrån ett hem där jag i tidigt skede fick lära mig att vara fet det var liksom det värsta som fanns, man kunde i princip göra vad som helst bara man inte var fet. Jag har alltid varit mullig( bortsett ifrån en ätstörningsperiod på en sisådär 10år) och min pappa sa alltid åt mig att jag skulle sluta äta annars skulle jag se ut som ------ i gården bredvid( tjock lite utvecklingsstörd flicka). Mat och vikt var hela tiden ett problem för mig alltid ångestladdat alltid skamligt, eftersom ajg ville ha mer mat än jag "fick" äta. I tonåren slog ätstörningen till med besked ochjag gick ner mkt i vikt, tränade väldigt hårt och skolan slog larm när jag började svimma lite hipp som happ. Jag vart remitterad till BUP men min mamma som var skitlycklig över att jag var smal och söt( vilket jag var på den tiden) vart väldigt upprörd och ville inte att jag skulle gå dit. Jag ville ju naturligtvis inte heller gå dit, jag var ju äntligen smal, ätstörning är ju just en störning och jag var livrädd för att släppa kontrollen och gå upp i vikt, Så det blev inget BUP och jag harvade på i mitt lilla träsk av svält, träning, hetsätning och ständiga viktkontroller. Så en dag fick mamma nog och kastade ut vågen genom fönstret och började övervaka mig, satt med mig på frullen och på middagen, följde med mig in på toa etc. Så den värsta bulimitendensen gav sig ganska fort men tänket satt kvar.
Nu är jag ju fet, fast inte omedvetet fet, äsch jag vet inte men det var kanske min revolt, att bli det värsta som fanns. Att få veta mitt eget värde, kunde jag bli älskad fast jag var fet? Jo tydligen det gick rätt bra, inga vänner försvann och jag träffade mitt livs kärlek.
Så att väga mitt barn varje vecka, kontrollera allt hon stoppar i sig, går stick i stäv med allt jag någonsin velat för mina barn och det ger mig ångest! Men det kommer säkert att lösa sig, den dagen den sorgen. Tills dess harvar vi på, vi byter sakta men säkert ut vår kost, etablerar strukturer runt våra middagar. Vi går varje dag och försöker tänka oss för men det är svårt att bryta mönster och det är ju lätt att falla tillbaka i dåliga mönster när ELise är så liten att det inte spelar någon roll. Om ett par kommer det inte att gå att göra så, då har vi inget val.
Jag gillar itne att inte ha val
Men det finns nog någon mening med att just mr and mrs fetto får ett barn som ska leva på svältkost hela livet, kanske är hon vår räddning 
-
JAg har förresten tagit kontakt med ett forum och beskrivit sömnproblemen hos våra små och fått svar som bekräftade det jag trodde: de äter för klent på dagen. De hade ju nätter när de sov hela natten till 5-5.30 och sedan blev matningen bara tidigare och tidigare plus att uppvaken blev fler. Jag har idag växlat till 6 mån välling eftersom ersättningen uppenbarligen inte räcker till och eftersom det här med mat fortfarande är på smakportionsnivå. De har inte riktigt motoriken för att skyffla in maten längre bak i gommen och faktiskt lyckas svälja så mycket. Utan det mesta kommer ut igen - och igen - och igen när de klämmer tungan mot gommen.
Otåliga jag får krupp.
Men förhoppningsvis kan vällingen ge oss lite respit på nätterna tills maten kommer igång ordentligt.
Jag har ju varit så stolt att jag fått till mat- och sovtider som dels är hyfsat fasta (så att jag vet vad jag har att räkna med) och som dels passar vår vardag med dagislämn/hämt. Och att jag fått till att tjejerna sover hyfsat långa pass på dagarna, tex 1,5-2h på förmiddagen och 2-3h på eftermiddagen. Och så får man höra av experterna att förmodligen sover de så länge på dagen eftersom de trasslar på natten. Hm, jo jag tyckte nog att de kanske sover lite väl länge men... Jahapp, här lyckas man med ngt (tror man).
Iaf, de tyckte inte jag skulle börja korta dagsömnen utan doktrinen var "mer mat åt småfolket!" Så nu prövar vi det först. Jag hoppas det ger utslag på sisådär en 3 dygn el så...
Ja PB jag hör mig själv och tycker att jag är värsta bitchen, elakaste mamman i världen. Tur att de små inte förstår!
-
Jag kan verkligen VERKLIGEN rekommendera den pizzan! Maken gjorde egen tomatsås och så ovanpå den hade han parmaskinka, chevreost, ruccola, honung och hackade valnötter. Gottgottigottgott! *slurp*
Flamman: värst vilken fart det blivit på honom nu då Hur vet han om din musiker? Det var väl synd att han fick reda på det... Han agerar verkligen med ryggmärgen...