I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Grattispussar till Busan på 1,5 årsdagen

Blomman, vad är det för josmanick du har? Vill också ha! Kan du inte länka till nån bild? *viftar med ögonfransarna* Snäääääääälla

Just nu är jag kär i den här låten: 
">

Stora kramen till Hvidisen!  Hoppas du får lugnande besked och att du får veta mer exakt vad detta innebär. Lilla Sprattelgubben

Blommis; Du kanske inte alls behöver antidepp utan det primära verkar vara att få ordning på sköldkörteln just nu. Tycker också det verkar som att du är i goda händer. Kram till dig också!

Här vräker snön ner!

Fredag Let's dance Fredagsmys

Grattis lilla sötaste Moa på 3-årsdagen  ♥

Hej svejs!

Fru Sy: Jättegullig mage. Inte alls så stor i mitt tycke. Jag var som ett HUS!!! Iaf med andra barnet. Fast jag var mer jämntjock (typ allt annat var också tjockt, fyllt med vätska).
Härligt att du nu har passerat V34

*vinkar till Blomman* Lycka till i Kalmar och ha så trevligt med Piggelin!

Helgen har varit lugn hos oss. Inte mycket har jag fått gjort, har "bara" varit med familjen och VILAT. Jag är så himla trött. Vet inte var jag ska hitta energin... Har förlagt den någonstans. Iaf gick vi en långprommis med ungarna i solen i lördags. Igår var det mest vila, vila, vila. Och simskola. Lagade go'middag. Kollade film med maken.  Veckohandlade. Inte så upphetsande.

Nu snöar det här ! Trodde vi hade fått nog av den varan.

Nytt datum hos "psykopaten" 30/3. Och då på orten, vi behöver inte åka til länssjukhuset. Och så blir det samma som vi varit hos tidigare.
Men jag måste säga att det är skrämmande att det gått så här länge innan vi fått komma dit. Han skulle ha träffat någon igen innan jul, egentligen, för att följa upp medicineringen!!!!

*vinkar till Dfk* Hör av dig gumman i inboxen och berätta vad som händer i ditt liv... Vi har ju en hel del gemensamma beröringspunkter, så jag vill jättegärna dela det med dig, om DU vill, orkar och har lust ♥ ♥ ♥

Här är det stiltje liksom. Känns lugnt o mysigt hemma, men ibland ser jag att makens rastlöshet börjar slita och riva i honom. Då blir jag orolig. Är detta lugnet för stormen? Går han omkring och tycker det är pest med mig egentligen men säger inget. Avvaktar. Väntar och ser fram till augusti och då fäller han domen. Skilsmässa eller ej?? Han är en sån som inte påpekar saker jag gör som han inte gillar eller som han retar sig på, blir sårad eller besviken. Han tycker man ska fatta det själv. Jag HATAR det resonemanget. Jag tycker man inte ger varann en ärlig chans då. Jag säger till när jag känner mig förorättad och om det är nåt jag stör mig på, så att han får en chans att bättra sig. Men det gör inte han, han bara noterar, registrerar, samlar på hög och sen så får man det i arslet flera månader senare    "Du gjorde si eller så... jag kan inte leva med dig för du är sån... det går inte att ändra på dig". Nej, i stort så går det inte att ändra på mig, men man kan iaf göra mig uppmärksam på saker jag gör som sårar eller upplevs som störande. Då har jag en chans att bli medveten om det och kanske tänka på det och t o m jobba med det beteendet. Men nej, det vill han inte. Säga alltså. Jag blev förbannad i helgen och sa att jag tycker det är "kärringfasoner" (hittade inget bättre ord som han skulle förstå) och FEGT att gå omkring och förvänta sig att ens partner ska kunna läsa ens tankar. ATt inte säga vad som är fel. Att det verkar som att han redan nu har bestämt sig för skilsmässa, eftersom han inte vill ge mig en chans att rätta till saker jag gör tokigt.
Jag ger ju honom en chans...
Ja, ja, det blir som det blir. Vi bråkar iaf inte nämnvärt. Ungarna mår bra, tycker om att se att mamma o pappa kramas o pussas och är snälla med varandra. Att värmen återinfunnit sig.
Vi tar en dag i taget, ett steg i taget.