I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hoppas alla hade en bra Alla hjärtans dag.
Vi bojkottade denna dag. Eller orkade helt enkelt inte bry oss. Jag skulle varit på orkesterrep, men jag tog mig inte utanför dörren. Var hemma med familjen istället, fick alldeles för mycket separationsångest från E. Kan känna att när jag jobbat hela dagen då vill jag inte iväg från henne på kvällen också.
Och igår var vi helt slut. Både jag och maken verkar ha gått in i ett komatillständ. Jag vill bara sova sova sova. Klockan hör jag knappt på morgonen. Önskar jag fick ligga kvar med övriga och sova lite till. Istället går jag upp på morgonen, gör välling till E ihop om att hon och maken skall få sova en stund till ialla fall. Dumt om alla skall upp i ottan.

Ninnis så underbart med försäkringen. Ni råkar inte ha försäkring hos SBM också?
Jag körde ju in en stolpe för ett tag sedan. Sur självrisk och lite i kassan. För ett tag sedan insåg vi att vi har stöldskyddsmärkt fönterrutorna på bilen via SBM och genom deras försäkring kan man få tillbaka självrisken. Det var en skön räddning för oss. Ni har inget sådant???

Men så skönt att komma iväg till Lanzarote. Det är ni väl värda! Och halva graviditeten! Ihhh!! Jag blir fortfarande så himlans glad när jag tänker på att du är gravid.

Ja jag ångrar inte beslutet ett ögonblick. Dock inte så bra med tanke på kommande konsert. Menmen... familjen går först. Tråkmåns? YES SIR, and damn proud of it.

Ja tröttheten är jobbig, men är väl allmän inför vårenkoma som Ingis sa. Jag verkar ju inte vara ensam om dem. Hoppas på att kunna gå o lägga mig relativt tidigt även ikväll. Det enda som fick mig ur sängen imorse var vetenskapen om att om jag ligger kvar blir jag sittande i bilkö.

Visst var det?! tyvärr hjälpte det inte. Eller jo i 5 min, sedan så hade hon tydligen krypit runt för fullt i sängen.

Idag skrämde skruttan maken. han missade få ner grinden på övervåningen, vänder sig bort några sekunder. NÄr han tittar tillbaka står hon ett trappsteg ner, håller sig hårt i grinden och bara skrattar. Skruttunge!!!
Så fort det går när man tappar uppmärksamheten en kort sekund.

Leksi fy vad jobbigt att bråka med maken. Hoppas ni har rett ut det nu.

Är det jobbigt just nu???

Blommis hur är det med dig?

Flamman vad bra att resten av helgen blev lugn.

Oh, Axel och Fälga. Blir genast väldigt avundsjuk!

Fru E. *vinkar* Hej! Fullt upp hör jag, hoppas du hiinner med lite andningspauser ialla fall. Är det födelsedagskalas ni har eller?

Hinner inte skriva så mycket nu, men vill svara Leksi.
Tycker som de andra att du skall söka hjälp. Dels för att det kan vara bra att kolla upp värden men också för att du kan behöva prata med någon. Det är en stor omställning att få barn, även om man har valt det själv och längtat efter det. Även om du inte kan sätta fingret på vad det är kan det vara bra att prata med någon som är utbildad och mött liknande fall förut. Du är inte ensam. Och det är inte så att det har gått SÅ LÅNG och därmed betyder att du är en sämre människa. Det här är vanligt har jag insett.
När maken mådde som sämst pratade vi mycket med folk i vår närhet både äldre och nuvarande småbarnsföräldrar, det var många som hade haft det tufft.

Så min uppmaning ring läkare så tar de prover och skickar vidare remiss till psykolog om de tycker det behövs. Vi ringde även och pratade med BVC vilket var skönt och gav tips på vägen.
Ett viktigt tips vi fick var att vi måste få sova. Sömn är grymt viktigt. Våran BVC sköterska sa till oss att fixa barnvakt så vi fick sova 2 nätter på raken. Mina föräldrar kom till oss och tog henne på nätter, SÅ SKÖNT!!!
Och de tär viktigt att det skall vara minst 2 nätter, en är tydligen inte tillräckligt för att man skall bli helt utvilad.

Gör du och maken något själva någon gång? Det är superviktigt annars? Den absolut absolut värsta dippen tog sig maken ur en kväll när vi var ute och åt själva. Bara jag och han och vuxensnack.

Lite tips som kanske kan hjälpa på vägen. Det hjälpte oss lite ialla fall.