I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*kramar om Passionis* Har saknat dig också megamycket! What's up

Villemoa: Alltså pollenallergi verkar så himla jobbigt. Pollen flyger ju omkring i luften stora delar av året. Jag är så glad att ingen i vår familj har det. Än så länge iaf, är det väl bäst att tillägga!

Blomman, har du fått nåt svar på det där med sköldkörtelproverna? Hur mår du?

Tack för uppdateringen Blommis!

Lilla Troll-Truls Jag ser honom framför mig.
Eländigt med hosta och förkylningar.

Men hörru det där med sköldkörteln är ju jättejobbigt. Visst blir det så att hjärtat liksom rusar i 190 knyck ibland? Hade en kollega som hade jättejobbigt med det där. Tills hon fick medicin. Nu lever hon som vanligt och mår bra.
Hoppas du får hjälp med det där snarast!

Så onödigt med böter
När har ni påsklovet där nere i Småland?

Påsken är ju så himla sen i år så det vete sjutton om det blir slalom över påsk för oss. Hoppas, hoppas!

Klart du ska lägga orken på familjen! Vi finns ju kvar här.

Härliga dagar nu, bästa tiden på året. Och här sitter jag inne på kontoret...
Men det är rätt skönt att få lön den 25:e iaf.
Så jag ska inte klaga.

Herregud så SÖT grodan är!!! Jag blir alldeles knäsvag...

Grovingång är guld värt när man har hund!! Raka vägen in i duschen. Badkar tycker de oftast är läskigare av nån anledning.

Jag har mer och mer funderat på mysteriet med han jag lever med. Psykiatrikern nämnde något om narcissist när vi var där i höstas. Har nu googlat på narcissistiska drag och dyl. och det är en obehaglig, skrämmande läsning. Funderar allvarligt på att ta upp det när vi går till henne igen. OCH att anmäla mig till ett forum för anhöriga

Jag kan säga så här: JAG har inga problem med att "bara" vara hemma på sommaren. Tvärtom är det något jag önskat i flera år att jag o maken skulle vara lite mera under semestern. Så att vi fick något gjort på huset. Eller bara för att vila och umgås med vänner och släkt (min då alltså) som alltid söker sig upp till norr på sommaren. Men han vägrar att vara här under semestern. Det är tråkigt tycker han. Och mina släktingar o vänner är tråkiga. Han vill hem till sitt hemland. Okej, det kan jag förstå, jag vill också att flickorna ska umgås med sin farfar och sina kusiner därborta. Men kanske två veckor där och två veckor hemma? Men nej. Vissa år har han dessutom velat att vi ska åka BÅDE till hans hemland OCH på solsemester. Och så ska vi åka på slalomresor och till nyår ska vi också resa någonstans enl honom. Han har dessutom krav på att vi ska hinna och ha råd med att renovera huset så att det blir tipp topp, men det ska göras under resten av sommaren när vi arbetar... Såklart har vi inte alls råd med allt detta!! Han har vägrat acceptera det. Han har barnsligt höga krav på hur vi ska leva och de är inte alls verklighetsförankrade eller på något sätt förenliga med våra medelmåttiga inkomster Totalt två års sjukskrivning för maken har ju inte genererat MER pengar heller pr

Resultatet har blivit att allt vad gäller renovering stannat av eller blivit halvdant. Ingen solsemester på flera år (mig gör det inget, men han anklagar mig), och resorna till hans hemland har oftast blivit dyra historier i slutänden. Nu har vår ekonomi havererat efter att detta pågått ett tag. Han lever över våra tillgångar. Stor, fin bil, jaktresor, ja allt ska han göra.

Jag är mer av den åsikten att ibland är man hemma, kanske lägger en slant på huset det året istället. Ett annat år åker man bort, vilar från renovering och måsten. Hemma är också bra. Umgås med vänner och släkt.
På skolan har de haft problem med att många barn mått dåligt efter sommarlovet precis pga det som Klockarbol beskriver. Har dock för mig att förra året på T:s skola så skippade de den "muntliga" redovisningen av sommarlovet utan barnen fick skriva in sin skrivbok istället.

Jag har mått så dåligt över makens alla krav och att vi aldrig kunnat uppfylla dem, det har varit en stor källa till bråk i vår familj. Han är jämt missnöjd och kan inte glädjas åt det vi har. Det gör mig jätteledsen.
Nu när det figurerar några olika diagnoser hos maken och jag fått läsa på lite, så har jag ju förstått att endel av denna rastlöshet kan delvis bero på dessa diagnoser. SAmt bakgrund, kultur, tidigare erfarenheter och såklart personlighet. Vi är OLIKA.
När nu allt detta hände vid nyår så delade vi ju upp ekonomin. Makens alla krediter är utnyttjade och han får inga nya, så just nu kan han inte leva så stort. Inte jag heller. För mig är det inte så svårt att tackla detta, men för honom är det en svår och nyttig omställning. Nu är det dags för honom att lära sig att planera och prioritera. Och ta konsekvenserna av sitt handlande. Jättebra tycker jag.

Det kanske innebär att det inte blir nåt poolbadande för våra tjejer, men jag ska nog hitta på nåt ändå med dem, som inte behvöer bli så dyrt. Finns endel man kan göra häromkring också
I slutänden tror jag att jag och tjejerna kommer vara rätt nöjda, hur han kommer vara/känna, det vet jag inte och jag känner att det är ganska mycket upp till honom själv. Det enda jag kan göra är att bjuda in honom att vara med på våra grejer. Take it or leave it. Roligast är ju förstås om vi kan hitta något som vi kan göra tillsammans hela familjen.

Oj, nu blev det långt och flummigt igen . Sorry !

Ninnis, ha det så trevligt i Norge!

Själv åker jag till Finland i helgen

Jo, just det. Jag tänker också som så att våra flickor får ju vara med om rätt mycket ändå, sammanlagt under året. Slalom, spännande besökt titt som tätt från Ry, köruppträdanden, dansuppvisningar, badhus, ja lite av varje, smått o gott. Varför måste allt krut läggas precis på 4 veckor under sommaren, bara för att man "måste" göra som alla andra?

Jag är så glad att jag har världens finaste flickor, bättre sällskap än dem kan man inte ha  
Och jag är glad för att jag är frisk
Jag är glad för att jag har en mor o far och bror med familj som ställer upp för mig.
Jag är glad för att jag har underbara vänner som älskar mig för den jag är.
Jag är glad att jag äntligen fått lite insikt och förstått att det är INTE mitt fel att saker blivit som de blivit, jag rår inte för min makes problem. Även om jag inte är fri från skuld när det kommer till vissa problem, självklart inte,  men just det där om att jag inte skulle duga riktigt bara för att jag inte städar nog ofta eller lagar supermiddagar och att jag läser recept när jag lagar mat och annat sånt där JÄVLA TJAFS som min make hakar upp sig på menar jag. Det är inte MITT problem, det är makens problem som han har med sig själv.
Jag är glad för att jag och maken ska åka iväg och bränna i Världscupsbacken imorgon, äta god mat och ha skoj.