Men så riktigt! 
*mumsar*
Härligt med god nattsömn! Hoppas att det håller i sig för töserna.
Aldrig sitta ensam på en skolgård tex...Jag samlar på vuxna tvillingar som säger att det är underbart att vara tvilling och så tänker jag på dem de gånger jag känner mig otillräcklig, att mina barn inte får så mycket av sin mamma som de kanske skulle vilja och som jag skulle vilja ge dem. Då känns det genast bättre.
Igår åkte jag iväg med Fälga för hennes neo-besiktning. Axel stod i sin gåstol och storgrät när vi gick ut genom dörren. Vet inte om det var syrran eller mamma han skulle sakna. När vi kom hem grälade barnen om ett lock (av alla spännande och färgglada leksaker de har, ville båda prompt leka med detta svarta lock!). Fälga är något snabbare i vändningarna än sin rumphasande bror, så Axel blev ganska frustrerad, stackarn.
Besiktningen gick bra förresten: Fälga är liten, men, som sagt tidigare, inom gränserna för det normala. Neo-läkaren var mycket nöjd med hennes snabba upphämtning och hennes utveckling. Skönt att höra, fastän vi inte varit särskilt oroliga. Det blir åtminstone en till uppföljning, vid 18 månader.
Fru E: många kramar för den här dagen. Så drygt att måsta vänta hela helgen på provsvaret. *håller tummar och hoppas av hela hjärtat*
Ingis: snopet med minus när kroppen signalerar något helt annat. Målarpinne? Klockrent, ju. 
Heloise: blir så rörd när jag läser om all kärlek som öses över Elise. *får fortfarande inte infoga smilies för min dator, men jag skriver väl istället: hjärta!*
Syrinx: så jobbigt med arbetssituationen. 
Bra jobbat med telefonsamtalen. Hoppas att någonting bra väntar dig.
Ninnis: duktiga Mini!
Start september: hoppas att veckan inte blir så körig som du befarar. Förstår att det blir en hel del när maken reser så mycket.
Muggles: hoppas att middagen gick bra igår. Trist attityd hos pojken. Undrar varför han beter sig så?
*skrattar åt Moas Skojar du, ellerr?*
Flamman: hurra för dina goda och när vänner! Och musikern, förstås.
*kramar om Blommis hårt och länge, i brist på råd och ord som uppmuntrar*
Heloise, förresten: så glad jag blev när jag läste om E:s rullande. Det är verkligen fantastiskt hur barn hittar vägar att ta sig dit de vill! Klart att hon förstod att hon vinkade till mamsen.
Och lika glad som jag blev av att läsa det, lika berörd blev jag när jag läste det du skrev om E:s mormor. Ja, det är så lätt, och kanske också förståeligt, att glömma andras sorg mitt i sin egen. *ett stort hjärta till finaste Heloise* Vi är så glada att ni är hos oss, både du och E. *rullar full fart framåt tillsammans med E (och visst var det fler som rullade? Truls, busan och Ingis? )*
Fru E: det finns inte ord för denna orättvisa. *stor, varm kram*
Lanovia: hoppas att du får behålla ditt lugn.
Fy, så otäckt med olyckan!
Märkligt med dessa hundar: att bada i kallt och smutsigt vatten utomhus går bra, det kan till och med vara jätteroligt, men varmt och rent vatten i en dusch är det värsta som finns.
Fru Sy: ja, det är svårt när de börjar vara skeptiska till amningen. Hur känner du?
Ninnis: tack, vi är förkylda (fortfarande? Igen? Vet inte vilket) och duktigt less på det, men det går ganska bra ändå. Jag fortsätter med min dos av sömntablett och antidepp, i samråd med kuratorn (efter de misslyckade försöken att trappa ner anser han att jag ska avvakta ett bra tag nu).
Parvlarna är väldigt aktiva så vi får verkligen vara alerta. Och vi får skratta mycket.
