I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Men jag hittade årets första två kantareller med, och det var ju en trevlig nyhet med promenaden.
Blåbären har också mognat.
Men jag hittade årets första två kantareller med, och det var ju en trevlig nyhet med promenaden.
Blåbären har också mognat.
Helo Helo-ise!
Nä. Man börjar bara på ny vända i köket hela dagen från bittida till sent. Och inser att man stått upp precis hela dagen minus måltiderna.
Men är det rätt folk som kommit, så har man så mycket mer in i energidepåerna i själen, att man skiter i att kroppen blir trött.
Har du kollat din telefon förresten?
EA, HUR kan man inte gilla kantareller!!!
Om jag sätter maken på att sortera in sakerna, då kan vi med säkerhet slå fast en sak: Ingen i huset kommer någonsin mer att veta var de sakerna är. och ärvekläderna kommer att hittas när min son är 70 och ska röja ur det här huset eftere sina föräldrar.
Och det är sant. Det vet sambon med.
Ninnis! Där är du!
Jaha, här ska man visst gissa datum har jag förstått. Jag gissar....
..tisdag den 5 juli.
Jaha! Här gick brandlarmet, som sambon till sin förtret missade, eftersom han är på det ordinarie jobbet idag. Ett strot larm. Ett som gjorde att de stängde av E22 mellan de två tätorterna och istället ledde trafiken genom vår lilla by...
..precis förbi vårt hus.
Det blev jättemånga bilar.
När min son och hans kompis blev avsläppta av sin skjuts från fotbollsskolan, var det noll bilar som tänkte släppa dem över gatan. Jo, en ung kille i filen närmast vårt hus stannade. Men ingen mötande.Då får man som mamma ta ett rejält kliv ut i vägen och göra stora gesten med båda armarna som frågar "ser ni barnen där och ville ni vänligen släppa över dem hit till den här sidan?" Ingen bil ville det. Tills en lastbil stannade. Så en "ungdom" och en lastbilschaffis räddade våra barn undan ödet att stå hela eftermiddagen på andra sidan vägen. Mamman bugade och tackade medelst teatertack och vevande arm åt båda håll. Alla de i husvagnar och med bilarna fulla med egna ungar, tyckte visst att där kunde ungjävlarna gott stå.
Sambon surar över att han missade en så stor brandbilsutryckning. Det är ju lite mer action än att sitta i en reception, menar han. Dessutom har han fått magen full av loppbett när han bar ved häromkvällen. Han ser verkligen inte klok ut!
Ninnis, folk har huvet fullt av Me Myself and I.
Själv ska jag ringa kommunen och fordra att de omgående målar tillbaka det övergångsställe som tydligen förut fanns härutanför, men som av oförklarad anledning togs bort? Kanske hade det åtminstone hjälpt lite i kaoset.
Här har jag påbörjat lite av allt jag har att dona med. Lite tvätt snurrar i maskinen, lite disk i sin maskin (det vore ju synd att råka ta fel maskin för ändamålen) köksluckorna och spisen är avskurade och middagen står i ugnen. Det får duga för nu.
Sambon borde också klippa gräs, men han duschar och baddar loppbett. Det kan inte hjälpas.
Såg ni Rapport? Olyckan som orsakade den där trafiken här, var nyss med! Det dog visst någon! Ett helt hus gick i luften!
Min sambo är nu ännu surare att han inte fick rycka ut och dra brandslangar.
Lanovia, Truls kommer att äta ihjäl sig på något jag aldrig hann se vad det var! Han är för liten för att sluka möss och annat otyg! Jag menar, en labbe märker ju knappt om den svalde en sork eller två, men Truls lilla mage...DUMMA hund!!! Jag tvivlar på att det går att lära honom av med det där.