Jaha, så har man firat bröllopsdag. NOT.
Tidigare när jag föreslagit att vi ska gå ut och käka så har han sagt att nä, det är ju en veckodag.
När jag kom hem med en stor bukett tulpaner, ett kort och en flaska champagne, och två cd-skivor blev han ARG.
Han sa att jag kunde stoppa upp dem i arslet och att han har ju minsann sagt att han inte vill fira den här dagen. "Varför lyssnar du aldrig på mig, du gör alltid som DU vill!" Men förlåt, jag hörde den biten om att han inte ville gå ut och käka, men tänk om JAG vill fira. JAG vill ge honom en liten present och visa att för MIG betyder den här dagen något. Nej, han fortsatt och gorma och gick an och var jätteotrevlig hela kvällen. Han skulle minsann ALDRIG, av ren princip, dricka den där flaskan med mig.
Ja sen var det en massa annat bla att jag ringde på em igår och frågade om han kunde ta hem T:s kompis (min bästa väninnas dotter) hem efter skolan så de fick leka en stund, då mamman är sjuk och inte har nån bil. Jag skutsade sedan hem henne efter vi ätit. Sen på kvällen säger han att han ber mig att ALDRIG nånsin mer be honom ta hem min väninnas dotter till oss mer efter skolan, för hon kan minsann hämta sin unge själv. Det är alltså T:s gudmor vi pratar om... Fatta vilken OND människa jag lever med!!
Jag har gråtit en skvätt både igår kväll och idag på morgonen och den här låten känns väl rätt passande i sammanhanget just nu:
">