Heloise skrev 2012-01-11 16:11:33 följande:
Det är just det här som gör att jag längtar UT till landet, där jag kan ha egna höns, odla lite egna grönsaker, där Panzer kan jaga och man kan köpa en gris, ett lamm och en kalv av grannarna. Jag är uppvuxen så, pappa fiskade och jagade, sen bytte man typ inkörning av travhäst mot 2 kalvar. Jag kan inte komma ihåg att min mamma någonsin köpte kött eller fisk. Pappa murade en egen rök, där rökte han älg, rådjur, lamm, fisk. Ett par ggr om året bokade mamma och grannen bakstugan och bakade tunnbröd och knäckebröd som räckte i månader.
Jag är medveten om att jag låter som en övervintrad hippie haha. Fast jag känner det så himla starkt, starkare för varje dag faktiskt att jag vill UT, måste snart UT! Jag vill ha en nordsvensk, köra lite timmer, komma bort ifrån datorer, tv, hets, stress. Jag vill lära mina barn att uppskatta naturen. I min familj arbetade man ihop, jag skottade skit, red in hästar, körde med loksele, högg ved med pappa, bakade med mamma. Det är klart att jag fick leka och vara ett barn men jag visste att min insats också var viktig och det fick mig att känna mig delaktig i vår familj.Jjag bidrog till att min mamma kunde ta sovmorgon ibland eller att pappa kunde åka på fiskeresa en vecka, som "belöning" fick jag en väldigt fin ridhäst, all uppbackning i världen. Vi reste varje år och åkte ofta in till stan och käkade, gick på bio etc. Äsch jag känner liksom bara att mitt liv inte blev som jag "trodde" och de saker som jag "trodde" jag ville ha, har visats sig vara oväsentliga. Det är jättejobbigt att känna så, samtidigt som jag på ett plan, rent logiskt förstår att det, just nu, är bättre för oss att bo här i "suburgatory
".
Sorry nu egotrippade jag igen
Jag har bara ingen att prata med om det här, mina bästa vänner är övertygade om att det är ngn form av livskris som tar sig uttryck i ett flyktbeteende. När jag försöker övertyga dem om att jag faktiskt har tänkt på det här i 1 år, så blir de nästan arga och menar på att där kan jag ju inte bosätta mig, hur ska det gå med E? Då kommer vi förlora kontakten, man kunde tro att jag sagt att vi övervägt att emigrera till Nya Zeeland, inte flytta 45min bort
Om folk tror att man krisar för att man vill bo och leva som du beskriver här ovan Heloise... undra om folk tror det om oss då!?!
Vi lever lite på det viset, köper nästan alldrig kött... mannen jagar och så har vi får. Känns som det är "bra kött". Vi sätter lite egen potatis och andra grönsaker på våren och så kan vi äta det över sommaren och en bit in på hösten. Suchini åt vi så det stod ut genom öronen i sommras, blir massor på bara några plantor. Grannarna odlar mer grönsaker äv vi gör och vi får gärna av dem om vi vill ha. De blir ledsna om vi köper när de har som blir dåligt om det inte äts upps...
Jag trodde att vi skulle tappa kontakten med många av våra kompisar när vi flyttade, men så har det absolut inte blivit. Ibland känns det nästan som vi träffas mer för det blir liksom helhelger som planeras in och inte bara en fika på stan... Men så flyttade ju vi 3 timmars bilresa iväg... inte 45 min, ni kan ju liksom fortfarande ta en fika på stan en fm om ni vill!