Norrskensflamman skrev 2011-02-10 15:24:47 följande:
*eldar också upp mig*
Nä nu får det vara nog börjar jag känna. Jag är FAN I MIG värd KÄRLEK o RESPEKT *fingrar på det fina halsbandet jag fick av er härliga trådisar* !!!
Så det så!!!
Jag vet inte hur det kommer bli med oss i framtiden, jag vet inte heller riktigt vad jag vill längre. Men jag vet vad jag INTE vill. Jag vill INTE:
-behöva ha ont i magen när jag åker hem från jobbet för jag vet inte på vilket humör maken ska vara och vilka uttryck det skall ta sig den här gången.
- behöva vara nervös för att få skit för att jag inte hunnit, dammsuga, tvätta hans kläder, laga finmiddag eller nåt annat bagatellartat
- ständigt bli attackerad och kritiserad för allt jag gör och inte gör
- känna dåligt samvete för att jag skiter i dammtorkandet utan lägger mig och slappar på sängen
- behöva be om lov och ursäkta mig för att jag vill sjunga i kör, gå till en väninna på tjejfest eller ens gå ut och ta en öl med jobbarkompisarna
- behöva acceptera att HAN åker var o varannan helg utanför landets gränser på diverse "rekreationsresor" och jag tar hand om barnen, medans jag ALDRIG kan åka NÅGONSTANS utan att ta ungarna med mig
- längre vara rädd, orolig, nervös, curla så jag slår knut på mig själv, och hela tiden be om ursäkt så fort jag tänker på mig själv en liten stund
Så.
There you have it.
När man ser det på skrift så blir det så tydligt att detta är helt bort-i-tok, som min mamma skulle ha sagt. DU SKA INTE BEHÖVA
NÅGOT AV DET DU SKRIVER. Det är jag glad att du vet. Och när du vacklar hoppas jag halsbandet kan påminna dig.
KRAM! ♥
(ursäkta versalerna men jag kände ett behov av att skrika i skrift)