Vi har haft en underbar vecka med sol, bad, god mat och massor av tid att prata och bara umgås med varandra. Mini sparkar på för fullt och på Lanzarote kände maken första sparken "utifrån" 
Blommis kul att höra ifrån dig. Tycker du gör helt rätt som bara tänker på dig och din familj nu. vi finns kvar här senare när du orkar och hinner.
*kram*
Fru sy, bara en vecka kvar! Jag vet att du inte tycker det, men jag måste säga att herregud vad tiden gått fort. Snart är det ju lugnt för Orvar att komma ut.
Fru E vad kul att du också vill vara med på fika.
Vad gäller jobb vet jag inte hur länge jag blir hemma nu. Tills de hittar något nytt åt mig... Eller jag hittar något nytt åt mig själv. Men det sista är inte lika lätt fixat.
Jag blev klar med jobbet tidigt i fredags förmiddag så jag hann följa med till öppna förskolan o mysa med familjen hela dagen. Även om jag förmodligen blir hemma några veckor nu är det ju inget jag säkert vet så jag var glad över att kunna följa med dem i fredags.
Igår var jag med orkestern hela dagen, vi hade genrep och sedan konsert. Kul att hinna var med där lite ialla fall, även om det inte är högprioriterat just nu. vilket jag börjar märka påmin ambis, orkar ju ingenting längre.
Flamman hoppas ni kommer iväg imorgon.
Ninnis, fel helg. Jag skulle vara mycket gladare om du kan helgen efter istället. Alltså 15 maj. *håller tummar och tår*
Tar mig i kraken och tittar in en sväng. Händer något konstigt när jag är hemma med familjen får ingen ork eller lust att skriva här. Har folk runt mig hela tiden och det räcker liksom. Egentid blir det inte mycket av.
Idag har vi iallra högsta grad börjat inse vad trots innebär. Morr vad irriterad man kan bli på sin lilla älskling.
Men så charmig hon är däremellan. Hon har lärt sig att hunden inte får skälla så mycket som hon gör så fort hon hör ett skall så säger hon "AJJA AJJA".
Det pratas och är fullrulle nu. Så skönt att se henne skratta igen, nu fattar man verkligen hur dålig vår tjej har varit.
Jobbigast är väl måltiderna, hon vägrar låta sig matas och sitter och äter med sitt lilla pincettgrepp små små bitar i taget. Varje måltid tar minst 1½h.
Fru E, kände väl på mig att det skulle vara dags snart igen. Kan bara föreställa mig hur himlans jobbigt det måste vara att vara mitt uppe i härvan igen. Jag håller alla tummar och tår och hoppas så innerligt mycket att allt går vägen denna gång.
Ninnis hoppas att du kan när jag dimper ner i Skåneland, vill så gärna se din fina mage. Du fick se min då vill jag se din. 
Ingis hoppas dommen blir vettig.
Jobbigt att komma hem till en trött och avog make. Men verkar som han förstått det själv. *kramar*
