I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Haha, jag är alldeles för slö idag!
 

Hej Mugglan!
Nu postade jag lite i den andra tråden. Jag vill verkligen att allt ska gå bra för er. Vi fick ju en helt annan diagnos, och det fanns inget att göra. Usch, vad hemskt det är för er! Kraaam.

Flamman, tack, ingen förändring ännu, men det blir när som helst enligt läkarna. Jag hoppas att han får vara smärtfri och kunna vara hemma med sin familj. 

Heloise, ha inte dåligt samvete över hur du känner det. Du har ju rätt, precis så skulle det bli, och orkar man inte så orkar man inte. Jag tror att det är bättre att släppa ut allt för att som du säger kunna ta sig upp igen. Håller man igen för mycket så låter man för mycket vara kvar alltför länge. Luddigt och konstigt, men utmed det! Och att ersätta en jobbig grej det med mys med familjen tycker jag låter som det allra bästa! KRAM!

Fru Sy, härligt att det ser bättre ut igen!

Krya på dig Villemoa.

Ingis och dfk, vad skönt det låter med lite pyssel. Jag är glad om jag tvättar mitt hår jag.

Nu ska jag upp på vinden och se om man kan borra hål i väggen för att få ner temperaturen ytterligare. Jag hittade precis en bok om skiffertak som verkar beskriva vårt problem exakt, så den är beställd! Hoppas, hoppas.

Tack Bruttan! Du har verkligen fått mig att tycka att mitt facebookvägrande är välmotiverat!! HJÄÄÄÄÄLP!!!

Daa, låter härligt med tvillingarna. Det är inte så ovanligt med sådana där hjärtljud som växer ihop, eller hur?

Start september, i vårt fall så är det att det läcker upp för mycket värme på vinden.
Vi hade en byggfirma här förra vintern när det var som värst och de pratade bara om att lägga om taket. Om de hade sagt något om isoleringen så hade vi anlitat dem direkt för att göra det!

Vi hade själva börjat lista ut att det var felet efter att ha köpt termometer och kollat. Nu hittade vi en bok som bara handlar om skiffertak och tydligen ska det vara rejäl ventilation på vinden, frostgrader! Om man inte har tillräckligt med drag kan man sätta upp en kallfläkt när det är som värst. Idag har vi fått upp en hel lucka uppe vid taknocken på ena sidan. Slitit bort isoleringen som byggjobbarna satte över ett av luftintagen vid senaste renoveringen samt lyckats få upp ett fönster med en liten glipa. (De flesta fönster är igenmålade.) I boken rekommenderas stora eller flera ventiler så långt upp som möjligt på gavlarna samt en rejäl glipa mellan taket och väggen. 

Nej, det är konstigt att de inte sa något om det. 
Det blir mycket is och kryper in vatten eftersom vattnet som smälter inte kommer någonstans pga all is. Det behöver inte alls vara några hål i taket, vattnet trycks helt enkelt upp under skifferplattorna och rinner sedan på insidan istället.

Får vi ner temperaturen på vinden så försvinner problemet, då smälter inte snön underifrån, ingen is, inga istappar. Givetvis så måste vi bättra på isoleringen i vindsgolvet så att värmen stannar därnere där vi är också. Huset är gammalt och problemet har inte funnits tidigare, så det är en kombination av försämrad isolering, isolering/igenmålning av ventilation/fönster och en ny värmepanna.  

Man kan hitta roliga saker på vinden. Idag hittade min man en cello med avbruten hals. Vem i hela friden har spelat cello i vår släkt, eller är den ännu äldre?

Leksi, vad jobbigt att behöva åka till akuten, hoppas verkligen att det håller i sig. Där är aldrig roligt att vara och minst av allt med små barn! 

*Lång, hård kram till Flamman och Heloise*

Hoppas också att allt går bra för Mugglan imorgon.

Min farbror dog igår natt. Sorgligt och som vanligt svårt att ta in, eller är det något slags försvar man har, för att man inte vill?

Kram till alla er andra också.

Jag blir glad att det var lyckat i helgen Blomman!  

Tack vänner!
Ni skriver så mycket fint och tänkvärt och inte minst roligt hela tiden!

Orkar inte kommentera just nu, för jag har sovit så dåligt ett par nätter nu. Men jag tänker på er allihop, hela samlingen kloka, starka och underbara människor som ni är.  

Jag sällar mig till alla andra och ger dig en stor kram Flamman!
Jag är så ledsen att du ska behöva gå igenom det här. Det är klart att nu när allt gör ont och det ligger så nära är det lätt att du tror på allt han säger, men innerst inne vet du att det är inte så.

Som du har kämpat! Jag har förundrats över hur du har orkat med och beundrat dig för att du inte bara har gett upp! Nu var det han som satte stopp. Med eller utan diagnos så har han tagit tillbaka sina insatser och gett upp. Det är hans val, han kan skylla på dig, men så enkelt är det inte. Det är bara enkelt att säga det.
Du är bäst Flamman, du och dina tjejer.  

Nu är jag så förvirrad och trött så jag minns inte om jag har skrivit något till dig Mugglan. Jag hoppas att ni mår bra, alla tre.