I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman, det är klart du måste få utbrotta dig när du har haft en sån skithelg. *kramar om varsamt*

Och håller med Ninnis:

Nämen, lilla Spillevinken, då... *fnissar*

Jag hoppas och tror att det kommer att göra dig gott att få prata med en utomstående. *kramar om igen och bygger upp en stor snöhög att sparka på*

Ja, det stämmer. Ibland har jag svårt att ta in att det är samma person du pratar om.

ÅÅÅÅH, så frustrerande.

Fru E: eländes att det ska krångla på jobbet också. Det är väl det sista man behöver när allt känns jobbigt. *kramar*

Blommis: det är glädjande att det finns medmänskliga och förstående handläggare där ute. Och än mer glädjande att just din handläggare är sådan. *smälter över fina blompojkens kompis kommentar*

Heloise: fantastiskt hur mycket en rapport om ett barns vredesutbrott kan sprida glädje över Sverige. Heja, fina lilla Elise! Skönt att ni ska få bo tillsammans nu.

Fru Sy: jobbigt med svärmorsbekymmer.

Ninnis: så kul det ska bli att få pynta i nyrenoverat hus!

Vi har varit på 60-årsfest i helgen. Mest uppmärksamhet fick jubilaren, näst mest uppmärksamhet fick min mage. De flesta uttryckte förvåning, för de hade väntat sig att jag skulle vara betydligt större än vad jag är. Inte vet jag. Inte är det så viktigt heller, bara Axel och Fälga mår bra och jag mår hyfsat.

Åh, det blev en fin röd orkidé? Så kul.

Tack själv för alla fina kläder.

Tack, vi mår ganska bra vad det verkar. Det är så skönt att vara ledig, eller snarare vet jag inte hur jag skulle kunna orka jobba. Inatt var det en redig halsbränna med illamående som störde länge när jag skulle sova och när den gav med sig lite vaknade parvlarna. Vet inte vad de höll på med riktigt, men de var ihärdiga i alla fall. *hjärtar*
Strax dags för en tupplur, tror jag.

Bruttan: jobbigt med blodtrycket! Hoppas ni får ordning på det.
Antar att kontakter med ärkeaset (måste också skratta åt bilden med den fönade pudeln. ) och sådana som "hjälte"-mamman inte hjälper blodtrycket ner i nivå...
Du verkar ha kloka strategier inför julen i alla fall.

Hej!
Oj, jag skulle ju kommentera så mycket, hade jag tänkt, men det är ju dags att baka lite.

Fru Sy och lanovia: så himla trist att julfirandet ska måsta bestå av en massa måsten och dåligt samvete. Det har skrivits så kloka inlägg, så jag känner att jag inte har något alls att tillägga.

*dansar en liten sväng med Ninnis*

Blommis: bra dealat.

Och lanovia: spännande med beslutet om att låta naturen bestämma.

En massa kramar till Flamman.

dfk: många kramar till dig också. Tack för att du delar med dig. Förstår att det känns utlämnande att skriva såhär, men som Flamman säger kan det vara skönt också.
Ska ställa in lite kaka här i tråden när den är klar.

Kakan står i ugnen nu och jag tänkte ta en promenad under tiden, men jag tror att jag avvaktar tills den är färdiggräddad. Det är en fantastiskt vacker dag. Svinkall, förvisso, men åh, så fint det är med snön och solen (som börjar färden nedåt om bara någon timme...)!

För min familj har det varit naturligt att turas om vad gäller julfirandet, vartannat år hos respektive släkt. Den första julen som maken och jag var gifta ville mamma väldigt, väldigt gärna fira med oss, men hon kände ju att det var svärföräldrarnas tur att "rå om" oss på julafton och maken är ju enda barnet. Så hon löste det genom att bjuda in oss och makens föräldrar och voilá: en alldeles ny tradition.
Julen därpå ville svärmor bjuda igen och det är ju inget konstigt med det, men på grund av lite tråkiga omständigheter kände svärfar, maken och jag att det inte är lämpligt. Vi drog till med svepskälet att det är mer plats hemma hos oss och kom överens om ett knytkalas. Det blev en fin julafton med hela min och makens familjer.

Ett kort ögonblick tänkte jag faktiskt: Men vad har jag nu skrivit?? Fast bara ett kort ögonblick...